Kan man gravera oskärpa?


Bilder som fungerar i ett sammanhang fungerar inte alltid i ett annat. Och vice versa.
För litet över ett år sedan hörde Posten av sig. De ville göra en frimärksserie utifrån mina fågelbilder. Och helst, visade det sig, ville de använda bilder på fåglar i flykt.
Originalbild

Jag samlade ihop ett antal bilder, och jag mejlade över dem, det blev ett tjugotal. Många med ögon och huvud skarpa, kanske också kroppen, men med suddiga vingar, vingslag i rörelse. Så där som kan bli häftigt på bilder i en bok.
Men frimärkena skulle göras på det traditionella sättet, med ståltryck och med en gravörs känsliga hand.

Och då dök en synpunkt upp som jag aldrig förut tänkt på: Hur graverar man oskärpa?

Nej, det går inte. När man graverar måste allt vara skarpt.

Sen är frimärken små, det är definitivt inte alla bilder som fungerar i det formatet, hur bra de än må vara i stort format.

Jag fick leta vidare efter bilder jag trodde kunde fungera, det var en besvärligare urvalsprocess än jag trott. Och när jag väl skickat ett antal bilder och tio valts ut, då gicks materialet igenom av gravörer, konstkännare m.fl. Därpå satte processen med att göra frimärkena i gång.

I förrgår fick jag äntligen se frimärkena, de hade visserligen varit ute i någon vecka, men jag hade inte haft tid att kolla dem. Nu kom det tio förstadagsbrev med alla fyra frimärkena - två ligger på rulle för vanliga brev, ett frimärke är till föreningsbrev och ett fjärde för utrikes brev - och så fick jag kringmaterial, vykort m.m. och slutligen en rulle med 100 vanliga frimärken. Med den alltid snåla ekonomin i åtanke utnyttjade jag snabbt hela rullen till förlagets recensionsutskick av några nya böcker.

Jag måste erkänna: efteråt kändes det litet häftigt. Att posta sina brev med "egna" frimärken.

PS. Gravören heter Lars Sjööblom. Tre av frimärkena har varit med i mina böcker, men inte det fjärde med den landande fiskgjusen. Men den fanns i stället med i en bok om Vänern som Jan Töve och Tore Hagman gav ut för något år sedan.



Kommentarer
Postat av: Manuela

Vad skoj! De måste jag leta rätt på!

Kan tänka mig att det känns häftigt att ha egna frimärken, grattis! :)

Glad påsk!

2009-04-09 @ 21:25:46
Postat av: Tomas

Du vet att det finns dom som tycker man har nått så långt man kan komma när man hamnat på ett frimärke? Lite av nirvana-känsla, möjligen.

Ville bara säga att jag hoppas att du bryter mot det synsättet och fortsätter skapa!

mvh Tomas

2009-04-09 @ 23:01:01
URL: http://tomasjarnetun.worpress.com
Postat av: Tomas

Du vet att det finns dom som tycker att man nått så långt man kan komma när man hamnat på ett frimärke. Lite av nirvana-känsla, möjligen.

Ville bara säga att jag tycker du ska bryta mot den traditionen och fortsätta skapa.

mvh Tomas

2009-04-09 @ 23:04:18
URL: http://tomasjarnetun.wordpress.com
Postat av: Brutus

Hej,

och tack för inläggen. Jo, jag har börjat förstå av andras kommentarer att det kanske är litet speciellt att få vara med om det här med när frimärken görs. Men jag tror min dotter Alice sammanfattade det hela bra när hon häromdagen fick syn på ett frimärke med en bild som hon kände igen och visste att jag tagit: åh, inte där också, dina bilder är ju överallt, ska man behöva ha dom på frimärken också punkt punkt punkt - och sen -ni vet den där långa pusten eller stönet som en inom några år tonårig tjej gärna kommer med.

Det är tur att man har familj - om man nån gång i framtiden skulle bli - som det förr hette - "mallig" över något är barnen en garanti för att ögonblicket av högfärd garanterat skulle bli kortvarigt.

Jag hoppas att jag ska få i alla fall några roliga bilder även framöver - om nu gudarna är nådiga och himlen inte rasar ned.

Hjärtlig hälsning

Brutus













2009-04-10 @ 08:25:12
URL: http://www.brutusostling.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0