Marinbasen som blev albatrossparadis


Midway Atoll, 150 mil väst-nord-väst från Hawaii. 70-200/2,8 mm vid 100 mm. 1,3 ggr cropfaktor. Bländarförval, tidsautomatik. Bländare 5,6, 1/2500 s. ISO 500.



Häckningstid, laysanalbatross. 70-200/2,8 med 1,4 ggr konverter, fotograferat vid 190 mm, 1,3 ggr cropfaktor i kameran. ISO 320. Bländare 5, 1/1250 s. Bländarförval, tidsautomatik. Svårigheten bestod inte sällan i att få till en någorlunda harmonisk bakgrund där inte andra albatrosser störde. Ibland var de dock framme vid kanten av en klippa, och då kunde vattnet fungera som bakgrund.

Ibland blir det nästan för mycket. Den här vintern och våren blev tuff. Det förlag jag drivit i trettio år hade haft flera dåliga år, för två år sedan låg det två miljoner i skulder. Med fotoböckerna lyckades vi betala allt - men ändå räckte det inte riktigt till för att få det på fötter och räcka till löner för de två som arbetar där. Så jag tvingades hålla ett högt tempo ett halvår till. Jag arbetade samtidigt på två böcker, och på en tredje. Det hände att jag när jag vaknade inte visste om jag var i Stilla havet eller i Grekland, och på slutet av resperioden kunde jag inte längre minnas var jag hade varit två veckor tidigare

Jag visste inte heller att jag skulle bli kvar så länge på Midway Atoll, en liten ö, 5-6 km lång, mittemellan Hawaii och Japan. Atollen är en före detta marinbas. Det var vid slaget om Midway som krigslyckan vände för japanerna under andra världskriget, det var deras första riktiga förlust. Det var också härifrån planen utgick under Korea- och Vietnamkrigen.

Laysanalbatross landar. På MIdway sken solen för det mesta, och på dagarna blir ljuset därför ganska hårt så långt söderut. Genom att fotografera i motljus kan man undkomma problemet delvis. Men det är viktigt att välja en mörk bakgrund, och på en platt ö får det bli en träddunge. 300/2,8 plus 1,4 ggr konverter (= 420 mm). 1,3 ggr cropfaktor på kameran. Bländarförval, tidsautomatik. Bländare 7, 1/1000 s. (Litet nedbländat för att vara säker på att få det skarpt, lätt hänt att man missar ögat annars. AF - med efterföljande fokus - med mittpunkten vald men utökad med punkterna runt omkring.)

Jag var på väg dit för åtta år sedan. Men två veckor innan min planerade ankomst stängdes ön. De ansvariga för logistiken och boendet skyllde på att de inte fick olja och förnödenheter, på att allt gick till USA:s nystartade krig. Andra säger att det knakade i samarbetet mellan dem som organiserade resorna och US Fish & Wildlife. Nåväl, ön stängdes helt i alla fall. Kvar stannade fyra-fem thailändska gästarbetare, som inte visste när de skulle få se en båt eller ett flygplan dyka upp igen.

Så när jag läste en notis på två meningar i New York Times förra året om att ön skulle öppnas, då började jag genast undersöka möjligheterna att ta mig dit.

Det är inte så lätt, det vill säga utöver de nu 45 stationerade, mestadels thailändare som ska restaurera gamla krigsmonument med mera, så kommer inte fler än 60-80 besökare dit per år.

Nu är det ju så klart inte krigsmonumenten som intresserar mig. Men det var de gamla krigsveteranerna som lyckades få till stånd en öppning av Midway, under Bush's sista år vid makten. Naturvännerna har inte de kontakterna i Washington.

Atollen består egentligen av en ö till, som är kanske 4-5 km lång. Till 25-35 % består de två små öarna av landningsbanor som nu håller på att växa igen. Och här häckar nu över en miljon albatrosser, laysanalbatrosser och svartfotade albatrosser. Även någon enstaka short-tailed albatross syns ibland.

Jag skulle vara där sju dagar, man hinner plåta rätt mycket på en vecka. Men det blev längre, femton dagars plåtande från gryning till skymning.

Överallt albatrosser. Full häckningssäsong i april. Fullformatskamera. Zoom vid 28 mm. ISO 800. Bländare 9, 1/640 s. Bländarförval, tidsautomatik. Jag cyklade runt på ön, tidig morgon, när jag plötsligt såg, här kan jag få ett stort fält i hyfsat motljus. Ön är helt platt, så det var svårt med större "vy"-bilder.

När vi var på väg tillbaka till Hawaii i det tvåmotoriga planet (en fem timmar lång flygning) och kommit en timme från MIdway råkade vi nämligen ut för ett litet missöde. Det var mitt i natten, planet får bara landa och starta när det är helt mörkt, av hänsyn till albatrosserna. Plötsligt small det till, och under nästan två minuter kom bara eldsflammor ur den högra motorn. De andra sov på planet, så jag var den förste som såg elden. Tjugo-trettio sekunder - så tänkte jag, sen slutar det säkert. Men det fortsatte. En panikkänsla eller känslan av att nu är det över fanns nog hos flera av de passagerare som vid det laget sett elden, jag satt längst bak precis intill den. I cockpit rådde kaos - medan alla varningslampor blinkade på en gång försökte piloterna få koll på läget. Det är ett så litet plan att man kan se rakt in i cockpit. Sjöräddningen larmades både på Hawaii och i Tokyo. En snabbgående båt gjorde sig beredd att ta sig ut från Midway.

Laysanalbatross matar unge precis utanför baracken där vi bodde. 70-200/2,8 med 1,4 ggr konverter, jag ligger ner. Kamerahus med 1,3 ggr cropfaktor. Manuell exponering. Det är lätt att i en sådan här situation bränna ut de vita partierna på fågeln helt. Får kamerornas exponeringsautomatik bestämma kommer denna att ta stor hänsyn till det gröna, och detta uppfattas som mycket mörkt. Och då vill exponeringsautomatiken ge mer ljus, varför de vita partierna bränns ut helt. Här är det alltså extra viktigt att ha kolla på histogrammet, och man ska alltid ha utbränningsvarnaren (den där som blinkar för utbrända partier) påslagen. 1/800 s, bländare 3,5. ISO 160.

Laysanalbatrossunge. Fullformatskamera. 300/2,8 plus 1,4 ggr konverter (420 mm). Fotografen ligger på marken. Bländarförval, tidsautomatik. ISO 100. Bländare 4, 1/1250 s.

Hur som helst upphörde eldsflammorna. Piloterna vände planet, satte i gång syrgasen och gick ned till lägre höjd från de 6000 meter vi befann oss på. Med en motor kunde vi sedan ta oss tillbaka till Midway på en och en halv timme.

När väl elden slocknat kändes det dock rätt tryggt efter en stund. Jag vet att det är sällan det blir fel på båda motorerna samtidigt, överhuvudtaget är motorfel mycket ovanliga. Och så här gamla plan, lika gammalt som fotografen själv, flyger nästan lika bra på en motor som på två, om än något långsammare.

Ja, det var så jag blev kvar litet längre än beräknat. Men mer om det och ön och albatrosserna i nästa blogg.

Kommentarer
Postat av: Lars-Eric Sellberg

Hej Brutus!

Det var för väl att det gick bra med flygresan. Måste ha varit en otäck upplevelse, fy farao....

Låter annars som ett mycket exotiskt resmål, och kul att du är tillbaka med bloggen och visar dina bilder.

Sköt om dig.

mvh/Lars-Eric

2010-06-29 @ 19:12:55
URL: http://lassephotoblogg.blogspot.com/
Postat av: Patrik Blom

Hej Brutus.

Fängslande berättelse och underbara bilder.



mvh

/Patrik

2011-08-22 @ 16:59:56
URL: http://www.patrikblom.eu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0