A bird photographer accidently becomes a wedding photographer

 The bridal couple' s little boy, two years old, was also there in several pictures. We photographed everything, from when he was somewhat reluctantly dressed up to his mischief as soon as he got hold of something more exciting. When photographing in black and white, you seldom have to crop pictures afterwards, since there are no disturbing color spots in the background.
Camera equipment: EOS-1D X. 50 mm f/1,4. Exposure: f/ 1,6, 1/1600 sec., ISO 50. Aperture priority. Exp. compensation - 1 stop. Picture style: Monochrome, increased contrast.
On request I publish the latest blog, with some changes and extra pics in English. 
It is fun snapping something else than birds. I wrote in my book Konsten att fotografera fåglar och andra djur/The Art of photographing birds and other animals/ that when it comes to action pictures of birdsit is often a good idea to leave space for cropping afterwards. When it comes to landscapes, however, you have time to compose, the landscape stays put. I also often experience the same thing when I am portraying people, even when it is about movement and a certain action. It is considerably easier to compose pictures completed in the camera of people than of flying and unpredictable birds. If on top of that I photograph in black and white (I choose monochrome picture style in the camera, then I increase the contrast and perhaps I also underexpose one or two steps to increase the depth or drama of the picture), it is easier still to get a finished composition in the camera. When I photograph in colour, however, there is not seldom a colour in the background that happens to run off and that I perhaps missed when photographing or could not get rid of. With black-and-white picture style setting  in the camera I automatically avoid the disturbing colours.
EOS-1 DX. 85 mm f/1,2.
Exposure: f/ 2,8. 1/2000 sec. ISO 125. Aperture priority.
Picture style: Monochrome, increased contrast.
My wife and I photographed a wedding the other weekend. I do not generally do that, but we were asked to do that. The worst thing about a wedding is that you must not fail. For a pro that of course applies to many cases, but at a wedding it is especially important. And that is the rule even if you are asked by some friends to do the photography at their wedding.
Certainly, some people do marry twice or more, but the bridal couple probably prefers to think it is a thing you only do once in your lifetime. And then you do not want the photographer to come afterwards saying sorry, no pics.
If you are going to photograph a wedding, it is a good thing to check the surroundings in advance. Then things still do not happen as you have intended. A delayed hair stylist or an approaching rain may considerably reduce your photographing time. For us it meant the time for the bridal photos was reduced from two hours to 45 minutes
I was using both black and white and colour. Most often, I had the monochrome picture style setting for the JPEGs, which meant that I got black-and-white JPEG pictures, but since I simultaneously used the RAW format I got RAW files where all colours were still there. Thus, I can go back to the RAW file and remake the picture into a colour picture.
You can of course remake the colour pictures into black-and-white pictures afterwards in Photoshop, and then you have greater possibilities to change your settings. The advantage of monochrome picture setting in the camera is that the pictures I see on the LCD screen are pictures in black and white. In this way, it is easier to "think" in black and white. I also think that it is more fun to work with monochrome photos in the camera than sitting with the pictures afterwards in the computer to make them B/W.
If kids are also to be photographed, you have to allow for that they do not always stand where you thought they should. But it can still be a cosy picture for the souvenir album. Here I was forced to crop the picture to get more tension.
EOS-1 DX. 35 mm f/2. 
Exposure: f/ 3,2. 1/1328 sec. ISO 125. Aperture priority.
Picture style: Monochrome, increased contrast.
Before we photographed Sara's and Björn's wedding, I saw a fine video by the crack wedding photographer Benny Ottosson. It makes you confident to check how others do before you try something new. Then maybe you still do everything totally in your own way, but it's good to have something to relate to.
We started photographing in the morning, when the bride was to be dressed up. We met at the hairdresser's and it was an hour later than we had thought. The bride was cool and took it easy when the hair stylist did not appear until fiftyfive minutes too late and we were a little pressed for time. A picture where the almost completely dressed-up bride phones from the hairdresser's to tell that she will be late for the group photography was therefore necessary.
"We are late for the group photography," the bride phones to tell. A good idea is to include the wall clock in the picture to additionally illustrate the situation.
EOS-1 DX. 50 mm f/1,4.
Exposure: f/ 1,6. 1/3200 sec. ISO 1600. Aperture priority. Exposure compensation plus approx. one stop.
Sometimes the background is messy and you cannot find the proper angle. Then a short depth of field with an (almost) maximal aperture helps to focus on what is important in the picture.
EOS-1 DX. EF 50 mm f/1,4 USM. 
Exposure: f/1,6, 1/400 sec. ISO 1600. 
A  warm tint is often preferable. Set the colour balance a little warmer than what the auto white balance would have done. If this picture is to be used somewhere , I will probably crop it, at least to the left.
EOS-1 DX. EF 85 mm f/1,2 L USM.
Exposure: f/ 2, 1/400 sec. ISO 1600
My wife and I photographed together most of the time. But in the early morning she helped dress the bride.
To finish the pictures now afterwards, no special retouching of the pictures of the bride were needed. But unlike documentary photos a photographer has to depict not least the bride to her advantage, and you must definitely retouch everything that does not look good in a  picture. If something does not look quite good in a picture, the photographer should do light touch-ups. Not doing it would be close to unethical when it comes to wedding, fashion or celebrity photography.
The couple's two-year old son Erik helped give additional life to some of the pictures.
But he was seldom standing still. It was a good thing the autofocus was set on Al-Servo, because the bridal couple was going to walk against the camera.
EOS-1 DX. 70–200 mm f/2,8 L IS II USM at 200 mm.
Exposure: f/ 4, 1/2000 sec. ISO 2000. Aperture priority. 
Picture style: Monochrome, increased contrast.
When everyone was sitting in the pews waiting I could sneak out unnoticed into the presbytery, since I had taken a seat strategically at the door. There I could open the side door and then "on the sly" photograph the bride arriving in the pouring rain. These photos was a surprise for her, and she laughed a lot when I showed them for the couple afterwards. She really had to keep up the gown trailer in the heavy rain.
EOS-1 DX. 70–200 mm f/2,8 L IS II USM at 150 mm. 
Exposure: f/ 3,2, 1/500 sec. ISO 800. Aperture priority.
Once there in the church, I took a seat to the right at the very back to be able to photograph the bridal couple with the bride facing me. My wife placed herself left of the altar to get another angle, facing the bridegroom.
When everyone was sitting in the church waiting, I could furtively sneak out into the vestry, and through its open door I photographed the bride when she came running with her bridal gown and train under the umbrella in the pouring rain. A picture that might be fun in the memorial album and will probably be a surprise to the bridal couple. 
Same exposure as for the former picture. 
Naturally, there were also many pictures of just the bridal couple. In the church we managed to take all pictures traditiionally wanted, and thanks to the fact that my wife and I were seated on either side of the altar we could cover various angles, without having to run around disturbing the ceremony. What the clergyman and probably also the bridal couple do not want to see is a photographer creeping up behind the altar rails, indiscreetly trying to take wide-angle pictures. Yes, such things do happen.
Of course there were lots of traditional pictures of the bridal couple. You had to work quickly, as the time schedule was  one hour behind and the storm was approaching at an increasing speed.
EOS-1 DX. EF 70–200 mm at 200 mm.
Exposure: f/3,2. 1/4000 sec. ISO 2000.
Exposure compensation minus in order not to burn out the light partier.
Picture style: Monochrome, increased contrast.
What secrets are there behind the wooden door?
EOS-1 DX. EF 70–200 mm vid 110 mm.
Exposure: Bl. 4, 1/5000 s. ISO 2000. Aperture priority.
There was very little time for pictures of the bridal couple down at Sillvik where we first went. But looking at the result afterwards the couple was surprised of how much we did get on those 20–25 effective minutes we had.
First, we took pictures out on the cliffs, and then we got a series of pictures beside some trees and on a path that we made the bridal couple walk up along and then back. Here some of the last pictures, before the rain forced the bride to flee up to and into the bus shelter at the turning bus stop. Yes, there are some extra pictures of the dressed-up bride in the bus shelter as well. But these I save this time. Just as the pictures inside the church.
Were we good enough as wedding photographers? Let's see. In any case, it was fun and I would like to do it again. And then once more together with my wife. It is a good thing to be two people, when it is about something as important as a wedding. 
My wife Agneta (to the left) working with the couple down the stones by the Sea. We worked with different angles and I had just changed to a new memory card.
Weddings are tiring.
2-year old Erik fell asleep after the wedding ceremony in the church. 
Camera: EOS–1 DX. EF 70–200 mm f/2,8 L IS II USM at 200 mm.
Exposure: f/3,2, 1/400 sec. ISO 400. Aperture priority.
Picture style: Monochrome, increased contrast.
The stuff above I photographed in both B/W (JPEG) and colour (RAW). But my favourite picture this day was taken by my wife, Agneta Östling. There is something in the picture below that feels like Edvard Munch's The Scream. It will perhaps rather be a memorial picture from the shooting rather than a traditional wedding picture, but I immediately fell for the picture as soon as I saw the RAW file.
My favourite picture from the wedding was taken by my wife, Agneta Östling. It portrays the bride in the approaching storm. Something in the picture feels like Edvard Munch's The Scream. I darkened the sky a little bit in Photoshop by using Multiply in Layers like in another picture above.
Finally: If you want to be able to use these wedding pictures in other contexts, e.g. in a blog or in commercial advertising, you should come to an agreement in advance with the bridal couple. The photos here are published with the permission from the bride and the groom.
If someone else wants us :) please contact me on my website:
Use the contact form.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

En fågelfotograf fotograferar bröllop för omväxlings skull

Brudparets barn, 2 år, var med vid fotograferingen på flera bilder. Vi fotograferade allt från den något motvilliga uppklädningen till hans bus så fort han fick tag på något spännande. När man fotograferar svartvitt behöver man sällan beskära bilder i efterhand, eftersom det inte finns några "störande färgfläckar". 
Kamerautrustning: EOS-1D X. 50 mm f/1,4. Exponering: Bl. 1,6, 1/1600 s., ISO 50. Bländarprioritet. Exp.kompensation - 1 steg. Bildstil: Monokrom, höjd kontrast. 
Det är roligt att knäppa något annat än fåglar. Jag skrev i min bok "Konsten att fotografera fåglar och andra djur" att när det gäller actionbilder av fåglar är det ofta bättre att lämna utrymme för beskärningar i efterhand eftersom actionsituationerna är svåra att få skarpa om man inte använder i första hand mittsensor-AF-punkten eller den och omkringliggande -AF-punkter. När det gäller landskap har man däremot tid att komponera, landskapet förblir stilla. Samma sak upplever jag ofta också när jag porträtterar människor, även när det handlar om rörelse och en viss action. Det är betydligt lättare att komponera färdiga bilder i kameran av människor än av flygande och oförutsägbara fåglar. Fotograferar jag dessutom svartvitt (jag väljer monokrom bildstil i kameran, höjer kontrasten och kanske underexponerar jag dessutom något steg för att öka bildens djup eller dramatik) är det ännu lättare att få en färdig komposition i kameran. När jag fotograferar färg är det emellertid inte sällan en färg i bakgrunden som råkar sticka i väg och som jag kanske missade i fotograferingsögonblicket eller inte kunde bli av med. Med svartvit bildstil inställd i kameran slipper jag de störande färgerna automatiskt.
EOS-1 DX. 85 mm f/1,2.
Exponering: Bl. 2,8. 1/2000 s. ISO 125. Bländarförval.
Min hustru och jag fotograferade ett bröllop häromhelgen. Jag brukar inte göra det, men vi fick frågan av några vi känner. Läsaren kanske tänker att det då inte är så svårt. Kruxet är att det är minst lika besvärligt, bara för att jag fotograferar ett bröllop för någon jag känner är förväntningarna ofta minst lika höga, i alla fall om du är fotograf. Och även om förväntningarna skulle vara mindre vill man verkligen inte göra ett dåligt jobb när det är för en vän, i det här fallet var det min hustrus nära vän som gifte sig.
Det svåraste med bröllop är att man inte får misslyckas. För ett proffs gäller det naturligtvis i många sammanhang, men vid ett bröllop är det särskilt viktigt. En del gifter sig förvisso två eller fler gånger, men brudparet tänker sig nog helst att det är en sak man gör en gång i livet. Och då vill man inte att fotografen kommer efteråt och säger att det inte blev några bilder.
Ska man fotografera bröllop är det en fördel att kolla miljöerna i förväg. Sen blir det ändå inte alltid som man tänkt sig. En försenad frisör och ett annalkande regn kan minska fototiden väsentligt.
Jag körde både svartvitt och färg. Oftast hade jag ställt bildstilen på monokrom, vilket innebär att jag får svartvita JPEG-bilder men eftersom jag samtidigt har RAW-format får jag RAW-filer där all färg finns kvar. Jag kan alltså gå tillbaka till RAW-filen och göra om bilden till en färgbild.
Man kan naturligtvis göra om färgbilderna till svartvita bilder i efterhand i Photoshop, och då har man större möjligheter att ändra inställningarna. Fördelen med att ställa in monokrom bildstil i kameran är att de bilder jag ser på LCD-skärmen är bilder i svartvit. På så sätt är det lättare att "tänka" svartvitt. Jag tycker också att det blir roligare än att sitta med bilderna i efterhand i datorn.
Ska barn vara med vid fotograferingen får man räkna med att de inte alltid står där man tänkt sig att de ska stå. Men det kan bli en trevlig bild till kom-ihåg-albumet i alla fall. Här tvingades jag beskära bilden för att ge den litet spänning.
EOS-1 DX. 35 mm f/2. 
Exponering: Bl. 3,2. 1/1328 s. ISO 125. Bländarförval.
Innan vi fotograferade Saras och Björns bröllop såg jag en bra video av den duktige bröllopsfotografen Benny Ottosson. Det är en trygghet att kolla hur andra gör innan man ger sig på något nytt. Sedan kanske man ändå gör allt på sitt eget sätt men jag har ändå något att förhålla mig till. 
Vi började fotograferingen på morgonen när bruden skulle klä upp sig. Vi träffades vid frisören och det blev en timme senare än tänkt. Bruden var cool och tog det lugnt när frisören inte dök upp förrrän femtio minuter för sent och det blev litet tajt med tiden. En bild när den nästan färdigklädda bruden ringer från salongen för att meddela att hon är sen för den gemensamma fotograferingen var ju därför tvungen.
"Vi är sena till den gemensamma fotograferingen", ringer bruden och meddelar. En bra idé är att få med vägguret på bilden för att ytterligare illustrera situationen.
EOS-1 DX. 50 mm f/1,4.
Exponering: Bl. 1,6. 1/3200 s. ISO 1600. Bländarprioritet. Exponeringskompensation plus med cirka ett steg.
Ibland är bakgrunden stökig och det går inte att hitta riktigt rätt vinkel. Då hjälper ett kort skärpedjup med (nästan) maximal bländaröppning till att förstärka fokus på det viktiga i bilden. 
EOS-1 DX. EF 50 mm f/1,4 USM. 
Exponering: Bl.1,6, 1/400 s. ISO 1600. 
En varm färgton är ofta att föredra. Ställ färgbalansen litet varmare än vad autovitbalansen skulle gjort. Om denna bild kommer att användas till något kommer jag troligen att beskära den i alla fall på vänstra sidan.
EOS-1 DX. EF 85 mm f/1,2 L USM.
Exponering: Bl. 2, 1/400 s. ISO 1600.
Min hustru och jag fotograferade tillsammans den mesta tiden. Men på morgonen hjälpte hon till med påklädningen av bruden.
För att göra klar bilderna nu i efterhand behövdes det ingen speciell retuschering av bilderna av bruden. Men till skillnad från dokumentärfoto måste en fotograf framställa inte minst bruden till hennes fördel, och retuschering av det som inte ser bra ut i en bild bör absolut göras. Ser något inte riktigt bra ut på bild bör fotografen göra lättare retuscheringar. Att inte göra det är närmast oetiskt.
Tvåårige sonen Erik hjälpte till att ge ytterligare liv åt en del av bilderna.
Men det var sällan han stod stilla. Autofokus var som väl var inställd på AI-Servo eftersom brudparet skulle gå mot kameran. 
EOS-1 DX. 70–200 mm f/2,8 L IS II USM vid 200 mm.
Exponering: Bl. 4, 1/2000 s. ISO 2000. Bländarförval. 
När alla satt i kyrkbänkarna och väntade kunde jag smyga ut obemärkt i koret eftersom jag satt mig strategiskt vid dörren, där kunde jag öppna sidodörren och sedan "smygfotografera" brudens ankomst i ösregnet.
EOS-1 DX. 70–200 mm f/2,8 L IS II USM vid 150 mm. 
Exponering: Bl. 3,2, 1/500 s. ISO 800. Bländarförval.
Väl framme i kyrkan satte jag mig till höger längst in för att kunna fotografera brudparet med brudens ansikte vänt mot mig. Min hustru placerade sig på vänstra sidan om altaret för att få en annan vinkel med brudgummen mot sig.
När alla satt i kyrkan och väntade kunde jag omärkligt smyga ut i sakristian, och genom den öppna dörren i sakristian fotograferade jag bruden när hon kom springande med upplyft brudklänning och släp under paraplyet i ösregnet. En bild som kan bli rolig i minnesalbumet och som nog blir en överraskning för brudparet.
Samma brännvidd och exponering som förra bilden. 
Naturligtvis blev det många bilder av bara brudparet också. I kyrkan lyckades vi få alla bilderna man traditionellt vill ha, och tack vare att min hustru och jag befann oss på varsin sida om altaret kunde vi täcka upp olika vinklar utan att behöva springa omkring och störa ceremonin. Det prästen och förmodligen inte heller brudparet vill se är en fotograf som kryper upp bakom altarringen och närgånget försöker ta vidvinkelbilder. Ja, sånt förekommer faktiskt.
Naturligtvis blev det massor med traditionella brudparsbilder. Det gällde att
arbeta snabbt eftersom tidsschemat låg en timme efter och ovädret kom allt närmare i ökad takt.
EOS-1 DX. EF 70–200 mm vid 200 mm.
Exponering: Bl. 3,2. 1/4000 s. ISO 2000.
Exponeringskompensation minus för att inte bränna ut ljusa partier.
Vad är det för hemligt på gång bakom träddörren?
EOS-1 DX. EF 70–200 mm vid 110 mm.
Exponering: Bl. 4, 1/5000 s. ISO 2000. Bländarförval.
Det hann bli många bilder av brudparet nere vid Sillvik dit vi först begav oss. Vi tog först bilder ute på klipporna och sedan fick vi en serie bilder vid några träd och en gångstig som brudparet fick gå upp längs och sedan tillbaka på. Här några av de sista bilderna innan regnet tvingade bruden att fly upp till och in i busskuren vid vändhållplatsen. Jadå, det blev några extra bilder av bruden i full stass i busskuren också. Men dom sparar jag den här gången. Liksom bilderna inne i kyrkan.
Min favoritbild från bröllopet tog min hustru, Agneta Östling. Den är av bruden i det annalkande ovädret. Det är något i bilden som känns Edward Munchs "Skriet". När jag tog fram bilden i Photoshop mörkade jag himlen med hjälp av Lager och Multiplicera, men förändringen lät jag bara påverka himlen för att ge litet ökad dramatik åt den häftiga bilden.
Dög vi som bröllopsfotografer? Det får vi se. Det var i alla fall roligt och jag skulle gärna göra om det. Och då återigen tillsammans med min hustru. Det är skönt att vara två när det gäller något så viktigt som ett bröllop.
Slutligen: Vill du kunna använda bilderna i andra sammanhang som till exempel en blogg eller i reklam bör du slutligen komma överens om detta i förväg med brudparet.
Min favoritbild den här dagen tog min hustru, Agneta Östling. Det är något
i bilden som känns Edward Munchs "Skriet. Den kommer kanske mer ligga bland minnesbilderna än bland
de vanliga bröllopsbilderna, men jag föll genast för bilden så fort jag såg RAW-filen.
EOS-5 D Mk II. 24–105 mm f/4 L IS USM vid 35 mm.
Exponering: Bl. 4,5. 1/1600 s. ISO 160. Bländarförval.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Rådjursserie med första professionella digitalkameran – men i dag: måste jag ha en utrustning för hundratusen för att ta fantastiska bilder?

EOS-1 D Mark II. EF 500 mm f/4 L IS USM plus 1,4 ggr telekonverter (700 mm).
Exponering: Bl. 7,1, 1/800 s. ISO 320. 
Gäller för samtliga bilder i serien.
Det var min första professionella digitalkamera, 2005, en EOS-1 D Mark II. Jag hade med den kameran tagit steget helt från diafilmen till digitalfoto. Plötsligt kunde jag skruva upp ISO-talet till ISO 320 utan problem. Det gav mig 2/3 steg marginal för skärpan genom att jag bländade ner från f/5,6 till f/7,1 och samtidigt slutartiden 1/800 sekund vilket var tillräckligt för att frysa rådjuret.
Jag ägnade några morgnar åt att vandra nära jakttornen ute i det bevuxna fältet. Plötsligt rusade det upp och jag hann få upp kamera och objektiv (500 mm plus konverter) i "skjutläge". En serie skarpa bilder på rådjuret i sitt språng.
Jag hade tur med 500 millimetern med 1,4 ggr telekonverter. Rådjuret var skarpt på alla bilder i serien.
EOS-1 D Mark II. EF 500 mm f/4 L IS USM plus 1,4 ggr telekonverter (700 mm).
Exponering: Bl. 7,1, 1/800 s. ISO 320. Samma exponering ovan. 
När man kör motöjusbilder är det en god idé att öka mellantonskontrasten, antingen i hela bilden eller i huvudmotivet. Huvudmotivet har en tendens att bli kontrastfattigt, utom i kanterna. 
Det är klart att jag var frälst av den nya digitala tekniken. Ändå kunde ingen ana vilka kameror vi skulle sitta med bara åtta-nio år senare. När vi plötsligt skjuter med ISO-tal på inte bara 6400 utan 12800, 25600 och vi kan använda bilderna som uppslag i böcker. Okej, när jag kört ISO 25600 har jag kört litet extra brusreducering. Men färgerna har hållit. 
Men kameror tar inte bilder av sig själva. Det krävs fortfarande någon bakom kameran.
Ibland hör eller ser jag kommentaren: "jamen jag kan inte få de där bilderna, jag har inte en kamerautrustning för hundratusen kronor".
Jag vet att jag är privilegierad. Jag har möjlighet att använda de bästa kameror som finns och de bästa objektiv som går att få. Men gör det bilderna bättre? Nej. Inte i 99 % av fallen. Men för den där hundrade bilden kanske det spelar roll att jag kan köra med 12 bilder i sekunden, eller rentav 14 bilder i sekunden i nödfall (men då fungerar inte autofokus).
Som nybörjare, och när jag körde diafilm, var det av stor vikt för mig att kunna använda det längsta superteleobjektiv som då fanns, Canons nya 600 mm med nyheten: bildstabilisering. Plus konvertrar. 
Men i dag med de mindre sensorerna på prisbilligare amatörkameror (kameror med cropfaktor) får jag samma utsnitt med 400 mm som jag då fick med 600 mm. Och jag behöver inte de dyra ljusstarka gluggarna på samma sätt längre, eftersom jag kan vrida upp ISO-talet. På den tiden gällde först Velvia 50, som kunde pressas till Ei 100, senare Ektrachrome 100 VS, som kunde pressas ett steg men som då blev närapå "för mättad".
De bästa prisbilligare amatörkameror håller i dag en bildkvalitet som överträffar de proffskameror jag använde till mina första fem-sex böcker (ja, den första boken bestod till större delen av diabilder). 
Men hastigheten på bildsekvenserna då? undrar någon. Ja, för att få bästa bildkvalitet använde jag proffskamerahusen med fullformatssensor, EOS-1 Ds-husen. Men bildsekvensen var sämre än i amatörhusen i dag. Med första kameran kunde jag ta tre bilder i sekunden, med nästa fullformatskamera kunde jag ta fyra bilder i sekunden. Och jag använde dessa hus till de flesta bilder, även actionbilder och flyktbilder. Jag ville ha den bättre bildkvaliteten. Sedan hade jag ibland ett extra D-hus med 1,3 ggr cropfaktor om det var nödvändigt med hög serietagningshastighet, fast till 90 % körde jag de långsammare fullformatskamerorna.
Med dagens amatörkamerahus med mindre sensor med motsvarande skenbar brännviddsförlängning kan jag ta fantastiska bilder med en utrustning som inte kostar 150.000 utan tjugotusen kronor, på sin höjd trettiotusen.
Det finns alltså inget att skylla på längre.
Men varför använder då jag och andra proffs dessa dyra hus och denna kostsamma utrustning om man kan ta samma bilder med en betydligt billigare utrustning? Jo, huvudsakligen därför att jag som proffs måste komma hem med bilderna. Och inte bara ibland. Utan varje gång jag åtar mig ett uppdrag. 
Jag kan inte skylla på att kameran slutade fungera. Jag kan inte skylla på någonting. Ska jag överleva som professionell fotograf måste jag "leverera". Varje gång. Och då måste jag kunna lita på en kamerautrustning som jag i princip kan stå i duschen med i en halvtimme och veta att den fortfarande fungerar.
Att man kan ta samma bilder med billigare kameror, standardkitobjektiv och prisbilligare telezoomar och vidvinklar som jag får när jag använder proffsutrustningen tänker jag skriva mer om längre fram.
Bilden är en kraftig delförstoring och användes i en kalender, tryckformat 40 cm. Med fullformatskamerorna kunde jag göra kraftiga beskärningar och ändå använda bilder till tryck i böcker och magasin. Nackdelen med de tidiga fullformatskamerahusen var bildhastigheten: med första kamerahuiset kunde jag ta tre bilder i srkunden, med nästa modell var högsta bildfrekvens fyra bilder per sekund. Trots det valde jag att använda fullformatskamerorna även vid de flsta actionsituationer.
EOS-1 Ds MarkIII. EF 300 mm f/2,8 L IS USM. 
Exponering: Bl.5,6, 1/800 s. ISO 200. Manuell.
Min nya bok "Konsten att fotografera fåglar och andra djur"
Slutligen vill jag göra reklam för min egen nya bok: "Konsten att fotografera fåglar och andra djur". Jag bad Christian Nilsson, teknisk redaktör här på tidningen FOTO, fackgranska texten i vintras. Christian har testat eller hållit i snart sagt alla nya kameror och objektiv som kommit de senaste femton åren. Hans synpunkter var mycket precisa och av största vikt för framför allt de tekniska avsnitten och han kom med fantastiskt bra förslag på strykningar. Dessutom hjälpte han mig med vad funktioner heter i andra kameror än de Canon-kameror jag använder. Ett stort tack vill jag därför rikta till honom här i bloggen. Litet nytta tror jag Christian hade av i alla fall några avsnitt i boken, några idéer till artiklar eller saker att ta upp i FOTO tycker jag mig känna igen i numren nu i vår och sommar. Det gläder mig i så fall.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Färglöst – och svart och vitt

EOS-1 D Mark IV. EF 300 mm f/2,8 L II IS USM plus 2 ggr telekonverter (600 mm).
Bl. 6,3, 1/8000 s. ISO 200. Bländarförval.
Jag har skrivit om det förr. Glöm inte att testa svartvitt! Gärna direkt i kameran genom att välja Monokrom bildstil. 
Bilden ovan är dock inte svartvit. Men den fungerar på samma sätt som en svartvit bild. Bara solljuset ger en färgton i delar av bilden. Jag har placerat den bland svartvita bilder i ett par utställningar jag haft. På håll har betraktaren sett en svartvit bild för att sedan upptäcka färgtonen. 
Han stod bara en mycket kort stund på det sättet på bergskammen. Men jag hann springa en bit för att få kompositionen rätt.
Man kan naturligtvis göra om bilderna i Photoshop till svartvita bilder. Det gjorde jag med lappugglan nedan. Den satt nästan inne i den täta skogen men där ljuset nådde in. Det var en tidig morgon i Västmanland 2008. Men jag gjorde en svartvit bild av den först nu i veckan när jag höll på med bilder till en utställning på Österlen tillsammans med Jan-Peter Lahall. Galleri Gyllengården: 6 juli till 4 augusti. 
Lappuggla i Västmanland. Bilden har gjorts om till en svartvit bild i efterbehandlingen.
EOS-1 Ds Mark II. EF 600 mm f/4 L IS USM plus 1,4 ggr telekonverter (840 mm). 
Exponering: Bl. 5,6, 1/100 s. ISO 800. Bländarförval, exponeringskompensation på minus för att låta skogen förbli mörk.'
När jag var i Chile i januari i år ägnade jag en hel dag åt att fotografera knölvalar. De gjorde sig bra i svartvit, bilden nedan medvetet underexponerad för att öka dramatiken. Därtill har jag för att förstärka dramatiken efterbelyst skuggorna/lågdagern i bakgrunden och himlen med cirka 6–8 %. Den här bilden kom med i min nya bok om "Konsten att fotografera fåglar och andra djur". 
Eldslandet och Chile var en underbar upplevelse. Jag ska ner dit igen i januari 2014 med svenska fotoentusiaster, jag tror vi har några platser över på grund av sjukdom om någon skulle vara intresserad. 
Knölval, Eldslandet, Chile.
EOS-1D X. EF 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM.
Exponering: Bl. 8, 1/5000 s. ISO 400. Medvetet underexponerad.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Färdig bok och dramatiskt motljus

Kronhhjortar strax före solnedgången i den före detta kungliga jakt- och naturparken på Själland. 
EOS–1D X. EF 600 mm f/4 L II IS USM plus 2 x telekonverter (1200 mm). 
Exponering: Bl. 10, 1/1250 s. ISO 640. Bländarförval. Exponeringskompensation minus två steg.
Äntligen klar!  Tanken var att skriva en handbok i fågel- och djurfotografering, sidantal 160 som skulle kommit ut hösten 2012. Istället blev det en tegelsten som kom att omfatta det mesta från det mest grundläggande till bildbehandling i Photoshop, nästan 350 sidor. 
Varje steg ledde till ett nytt steg. Och när det mesta redan var täckt, ja då var det lika bra att göra ett riktigt kapitel om bildbehandling också. 35 sidor på slutet som ska omfatta nästintill vad som ryms i en bok. Men utan en massa luft.
Hade jag vetat vad jag gav mig in på hade jag aldrig gjort boken. Men så är det väl med det mesta. Jag hade aldrig startat bokförlag vid 22 års ålder om jag vetat vad det innebar. Elvahundra titlar och trettiotvå år senare vet jag det. 
Kanske är det tur att vi ger oss in på saker utan att veta vad det innebär eller vad det leder till. Hade vi människor inte gjort det hade mycket aldrig kommit till.
Att boken är klar innebär att jag kommer att börja blogga mer flitigt.
Bilden ovan fick jag när jag höll en workshop i maj. Jag väntade på att kronhjortarna eventuellt skulle vända om och passera skogsdungen och därmed komma i motljus med en mörk bakgrund. De vände om och jag hann få två hyfsade bilder innan tillfället var borta. Bilden skulle ha kunnat illustrera det avsnitt i boken som handlar om att medvetet underexponera för att åstadkomma en mer dramatisk effekt. Ett knep jag lärt mig av Andy Rouses böcker och av min vän Tom Svensson, som arbetar på Nordens Ark och fotograferar mycket.
Samma med rödspoven nedan. Den kunde fått vara med i boken, den är egentligen bättre än en liknande bild som nu är med. Men den andra bilden illustrerade bättre mitt resonemang.
Rödspov i motljus rakt mot linsen.
EOS-1D X. EF 600 mm f/4 L II IS USM plus 1,4 ggr telekonverter (840 mm).
Exponering: Bl. 5,6, 1/640 s. ISO 2500. Exponeringskompensation: minus, mellan ett och två steg (angivelse saknas).
PS. Min bok heter "Konsten att fotografera fåglar och andra djur" (förlag: Norstedts). 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Svettiga och törstiga busar i svartvitt

Viggo, Eddie och Isak på Busfabriken i Helsingborg.
EOS-1D X. EF 85 mm f/1,2 L USM. Exponering: Bl. 1,2, 1/250 s. ISO 2000. Bländarförval. Bildstil: Monokrom, höjd kontrast.Skärpan ligger till vänster på Viggos ögon.
Busfabriken brukar innebära väntan för mig, men jag hade med mig kameran och mitt favoritobjektiv för porträtt, det extremt ljusstarka 85 mm objektivet. Det tillåter mig dels att få bilder i dåligt upplysta rum, dels ger den största bkländaröppningen mig ett extremt kort skärpedjup med en mycket behaglig oskärpa bortom skärpefältet.
Jag kör svartvitt, eftersom det renodlar former och strukturer i bilden. Att köra färg på Busfabriken skulle medföra väldigt röriga bilder. Väljer jag Monokrom bildstil för mina JPEG-bilder slipper jag störande färger, och höjer jag dessutom kontrasten några steg blir bakgrunden ett ännu mindre problem. 
Trots ljusstyrkan f/1,2 krävdes på sina håll höga ISO-tal.
EOS-1D X. EF 85 mm f/1,2. Exponering: Bl. 1,2, 1/640 s. ISO 8000. Monokrom
bildstil, höjd kontrast två steg. För denna bild sänkte jag dessutom lågdagern
litet extra i verktyget Kurvor i efterbehandlingen.
Svetten lackade oå Eddie när han kom till fiket och ville ha mer dricka.
EOS-1D X. EF 85 mm f/1,2 L USM. Exponering: Bl. 1,4, 1/80 s. ISO 1000.
Bländarförval. Monokrom bildstil.
Eddies kompis Viggo följde med.
EOS-1D X. EF 85 mm f/1,2. Exponering: Bl. 1,2, 1/64 s. ISO 500. 
EOS-1D X. EF 85 mm f/1,2. Exponering: Bl. 1,2, 1/50 s. ISO 500.
Monokrom bildstil.
Hemfärden sker alltid för tidigt.
EOS-1D X. EF 85 mm f/1,2 L USM. Exponering: Bl. 1,4, 1/200 s, ISO 2000. Bländarförval. Bildstil: Monokrom, höjd kontrast. Kontrasten höjdes därtill litet extra i efterbehandlingen, jag behöll tonvärdena för övre mellantonerna men sänkte lågdagern ett snäpp.
Vad gäller övriga bilder utom den med ISO-tal 8000 har jag inte behövt göra något i efterbehandlingen. Kameran lämnar klara JPEG-filer. Ingen exponeringskompensation.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Porträtt i svartvitt

Alice med nyinköpta skor och klänning i TV-soffan. Belysning är den vanliga vardagsrumsbelysningen. EOS-1D X, EF 24 mm f/1,4 L USM. Exponering: Bl. 2, 1/40 s. ISO 4000. Bildstil: Monokrom, höjd kontrast.
Att fotografera svartvitt gör allt så mycket enklare. Bilden ovan har jag beskurit litet till höger, vilket gav aningen  bättre balans i bilden. Annars behöver jag inte göra mycket; kontrast, exponering sitter ofta som de ska när jag  fotograferar svartvitt i kameran. Bildstilen ställer jag på Monkrom, jag höjer kontrasten och eventuellt använder jag ett filter. Vilket filter jag väljer beror på motivet och vad jag vill uppnå.
Det är min dotter framför TVn med de kläder hon och min hustru handlade på rean på dagen. Första gången Alice har kilklack, och hon ser ut som den tonåring hon blir i år. För att bilden skulle bli lyckad fick jag be henne sitta i en position man vanligen inte sitter i på soffan. Satt hon avslappnad blev bilderna inte bra. Att positionen är ansträngd syns inte på bilden.
Ljuset är det naturliga ljus som lamporna i hörnet och taket ger. Jag placerade henne så att ansiktet skull bli upplyst utan störande skuggor.
Den JPEG-fil kameran ger är färdig. Ofta är det färgerna som ställer till det, här behövdes inget efterarbete med vare sig nivåer eller kontrast. Objektivet är 24 mm med ljusstyrkan f/1,4, här har jag emellertid bländat ned ett steg till bländare 2 för att få aningen mera skärpedjup.
Isak, 7 år, inne i bilen. Ljus från bilfönstren. EOS-1D X. EF 85 mm f/1,2 L USM. 
Exponering: Bl. 1,4, 1/250 s. ISO 3200. Bildstil: Monokrom, höjd kontrast. Inget efterarbete.
Medan min dotter Alice och min hustru Agneta shoppade i Helsingborg följde jag med grabbarna en stund till Busfabriken. Fullt ös på Isak, 7, Eddie 10 och kompisen Viggo. På väg ut i bilen fotograferade jag Isak i baksätet. Två bilder tog jag, den övre är bild nummer 2, sedan jag bett Isak flytta huvudet några centimeter bakåt och vrida huvudet en aning. Bilden längst ner är den bild jag först tog. Men jag var inte nöjd med skuggorna, och därför ville jag ändra ljuset litet. Bara aningen annorlunda huvdvinkel och skuggorna föll helt annorlunda. Vilken bild som är bäst, det är naturligtvis en fråga om tycke och smak. Först föredrog jag definitivt bild nummer två, den ovan. Men nu i efterhand tycker jag att skuggorna i den undre bilden, den bild jag tog först, är rätt intressanta.
Det första av de två porträtt jag tog på Isak, 7 inne i bilen. Jag var inte helt nöjd med hur ljuset föll från bilfönstren utan bad Isak ändra huvudet litet (se förra bilden). Nu i efterhand tycker jag skuggorna även i den här bilden är intressanta.  Det korta teleobjektivet med ljusstyrka f/1,2 (här nedbländat 1/3 steg till bl. 1,4) ger en vacker oskärpa i bilden. 
EOS-1D X. EF 85 mm f/1,2 nedbländat till f/1,4. 1/250 s. ISO 3200. Bländarförval.Bildstil: Monokrom, höjd kontrast. Inget efterarbete behövdes.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Bryt med färgen!

Eldslandet (Chile), januari 2013. EOS-1D X. EF 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM vid 262 mm. Exponering: Bl. 5,6, 1/1600 s. ISO 125. Bländarprioritet. Bildstil: Monokrom.

Naturromantiken blomstrar inom naturfotografin. Och den gör det i färg. Ett sätt att bryta med det naturromantiska betraktelsesättet eller att helt enkelt bara få till litet andra bilder än de vi brukar få kan vara att arbeta i svartvitt istället för färg. Svartvitt renodlar former och strukturer i motiven.

Naturligtvis går det att omvandla bilderna till svartvitt i efterhand, men jag tycker att det är mycket roligare att göra det redan i kameran. När jag arbetar med svartvita bilder i kameran börjar jag "tänka" svartvitt. Dessutom har jag upplevt att jag fått fler helt färdiga beskärningar redan i samband med fotograferingen när jag arbetat medvetet med svartvitt. Det senare är kanske bara som jag inbillar mig, det kan också ha att göra med att jag får färre störande färgfläckar att tänka på, jag behöver inte i efterhand beskära en bild för att en färg distraherar på ett negativt sätt.

Men inte bara beskärningarna är lättare, förvånansvärt ofta har jag fått bilder där jag inte behövt göra någonting i efterbearbetningen, förutsatt att jag ställt kontrast och exponerat på önskat sätt. JPEG-filen från kameran har varit fantastiskt bra från början.

Eldslandet (Chile), januari 2013. EOS-1D X. EF 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM vid 300 mm. Exponering: Bl. 7,1, 1/3200 s. ISO 160. Bländarprioritet. Bildstil: Monokrom.

Om jag går in i menyer baktill på kameran och går in i "Bildstil" kan jag välja Monokrom istället för Standard. Bildstilarna styr hur kamerans JPEG-filer ska se ut. Man kan öka eller minska kontrasten, höja eller sänka färgmättnaden, förändra skärpan eller färgtonen även i vanliga färgbilder,  för svartvita bilder kan man även välja färgfilter. När jag kör svartvitt ökar jag alltid kontrasten. 

Jag har precis gjort klar en alldeles för tjock bok om "Konsten att fotografera fåglar och andra djur", som kommer ut i maj. Istället för 170 sidor blev den det dubbla. Men tanken är att den ska innehålla "det mesta",  så ett avsnitt måste ju handla om svartvit fotografering. Sedan i höstas har jag allt oftare gått över till svartvitt. Människoporträtt är särskilt tacksamma motiv. Med svartvitt blir jag av med färger som stör, jag får nästan med automatik en renare och enklare bild. 

 Medresenärer på båten i Eldslandet kollar efter kondorer i luften. EOS-1D X. EF 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM vid 160 mm. Exponering: Bl. 6,3, 1/1600 s. ISO 250. Bländarprioritet. Bildstil: Monokrom.

Vännerna Reinhold och Anita från Östersund följde med på båten i Eldslandet. EOS-1D X. EF 8–15 mm f/4 L IS USM vid 15 mm. Exponering: Bl. 7,1, 1/200 s. ISO 640. Bländarprioritet.Bildstil: Monokrom.

 Svartvitt ger lätt renare porträtt, jag väljer gärna svart bakgrund för dramatik och djup eller här helt vit bakgrund (himmel). Medresenär på Eldslandetbåten, en av Sveriges främsta föregångare inom HIV/AIDS-forskning och behandling. EOS-1D X. EF 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM vid 200 mm. Exponering: Bl. 5, 1/400 s. ISO 400. Bländarprioritet. Bildstil: Monokrom.

MIn dotter Alice och min hustru Agneta följde med på resan. EOS-1D X. EF 70–200 mm f/2,8 L IS II USM vid 142 mm. Exponering: Bl. 3,2, 1/1328 s. ISO 400. Bländarprioritet. MInuskompensation. Jag underexponerar gärna svartvita bilder.Bildstil: Monokrom.

Kocken på båten visade sig ha en dold talang. Han gjorde fågelkonstverk av frukter. För att jag skulle kunna få den mörka bakgrund jag ville ha lånade han ut en svart bordsduk.Befintligt ljus i matsalen. EOS-1D X. EF 70–200 mm f/2,8 L IS II USM vid 110 mm. Exponering: Bl. 4,5, 1/250 s. ISO 3200. Bländarprioritet. MInuskompensation. Omgjord till svartvit i Photoshop.

EOS-1D X. EF 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM. Bildstil: Monokrom.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Repetition om bildvinkelns betydelse och om konsten att ligga lågt

Svartmaskad ibis, Chile, fotograferad med kamera och teleobjektiv i markhöjd.
EOS-1 DX. EF 400 mm f/2,8 L IS II USM + 1,4x III telekonverter (560 mm). Exponering:1/2000 s, f/4,5. ISO 500. Bländarprioritet.
Jag påmindes om det häromdagen här i Chile när jag fotograferade den svartmaskade ibisen, en riktig skönhet enligt min mening. En ganska högljudd sådan också. Jag vill därför gärna än en gång upprepa vad jag brukar tjata om på mina förerläsningar: att man bör ligga lågt som fågelfotograf. Och jag menar då detta bokstavligen. Vinkeln blir bättre, man får en intimare känsla om man är på samma nivå som fågeln. Därtill kommer bakgrunden att bli mer softad, fotograferar man snett uppifrån får man marken bakom fågeln som bakgrund. Bilden ovan är tagen med objektivet i markhöjd. Nästa bild är tagen på ungefär sanma avstånd och med ungefär samma brännvidd. Då kommer marken bakom att kännas mindre trevlig, den blir inte alls på samma sätt softad.
Samma ibisfågel fotograferad från 60–70 cm höjd ovan marken. EOS-1 D Mark IV, EF 600 mm f/4 L IS II USM. Exponering: 1/1600 s., f/5,0. ISO 640. Bländarprioritet.
Men fördelen med ett superlångt teleobjektiv är att det ändå kan fungera hyfsat bra med en högre skjutvinkel. Och detta kan ha två förklaringar.
Den ena är att långa teleobjektiv trots allt ger ett väldigt kort skärpedjup, och porträttet där benen på ibisen inte är med fungerar utmärkt, trots den högre bildvinkeln.
Genom att benen inte är med fungerar den högre bildvinkeln (kameran på 60–70 cm höjd) trots allt bättre. Brännvidden 600 mm ger ett tillräckligt kort skärpedjup för att ge en softad bakgrund. Ibisen är på denna bild därtill närmare kamera och objektiv vilket ytterligare minskar skärpedjupet, och därmed ökar oskärpan i bakgrunden. Bakgrunden kommer då relativt sett längre bort.
EOS-1 D Mark IV, EF 600 mm f/4 L IS II USM. Exponering: 1/1250 s., f/5,0. ISO 640. Bländarprioritet.
Den andra har att göra med att med en riktigt lång brännvidd blir bildvinkeln inte så nedåtriktad eftersom objektet, i det här fallet den svartmaskade ibisen, befinner sig relativt långt bort. Marken i bakgrunden kommer med andra ord att komma längre bakom fågeln och därmed bli mer softad än om vi använt ett mindre långt teleobjektiv. Bara vid klorna och strax bakom blir marken skarp.
Enligt min mening inte riktigt lika bra som om vi lagt oss ned på marken. Men ett riktigt långt teleobjektiv, 600 mm, ger ändå en bättre bildvinkel (och en mer softad bakgrund) än om vi hade haft fågeln nära och bara 300 mm brännvidd även när kameran som här står på ett stativ en bit upp från marken. EOS-1 D Mark IV, EF 600 mm f/4 L IS II USM. Exponering: 1/1250 s., f/5,0. ISO 640. Bländarprioritet.
När vi talar långa brännvidder finns en ytterligare fördel som inte har med bildvinkeln att göra eller med skärpedjupet. Jag stör mindre. Ett annat sätt är naturtligtvis gömsle.
Jag har ju blivit försenad med min bok om "Konsten att fotografera fåglar och andra djur", men i vår utkommer den verkligen. På Norstedts.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Rapport från Chile: Kondorer och caracaror

Caracarorna samlades snart till "bytet". EOS-1 DX. EF 400 mm f/2,8 L IS II USM + 1,4 III telekonverter. Exponering: 1/800 s, f/7,1, ISO 10000. Manuell.
Skulle det gå att fotografera kondorer från gömsle? Alve Henricson och jag ordnar en resa med fotografer ner till Chile, Patagonien och Eldslandet, om ett år. Tanken är att tillbringa en vecka på båt i skärgården med hundratals glaciärer, pingvin- och albatrosskolonier, elefantsälar, sjölejon och valar som vi har alldeles intill zodiakarna. Men första veckan ska vi ordna kondorfotografering och några dagar i Torre del Pines. Alve har bott under lång tid i Sydamerika, växte upp här, och tack vare hans kontakter kunde vi få tillåtelse att sätta upp ett gömsle.
Kondorerna lever numera i hög grad på de får och nötkreatur som avlider på estanciornas ofta milsvida betesmarker. En kondor kan tillryggalägga 200 till 300 km under en enda dag i sökandet efter något ätbart, fast bara så länge vinden blåser tillräckligt för att den ska kunna glidflyga långa sträckor utan att förbruka energi på onödiga vingslag. Kondorer är stora och tunga fåglar, det går åt mycket energi om de tvingas flyga även kortare sträckor utan bärande uppåtvindar kring kullar och berg.
Kring ett dött djur samlas på kort tid inte bara caracaror utan även en hel del trutar. Dessa lockar i sin tur till sig kondorerna som på långt håll får nys om dödsfallet.
 EOS-1 DX. EF 600 mm f/4 L IS II USM + 1,4 III telekonverter (840 mm). Exponering: f/6,3, 1/2500 s. ISO 200. Bländarprioritet. Beskuren. 
Även om ingen av oss hört att andra stillbildsfotografer lyckats med det härnere var vi båda rätt säkra på att det skulle gå att sätta upp ett enklare gömsle för att få kondorbilder. Landägaren bidrog med några får som dött och med rester från de får som fårklipparna slaktat – traditionsenligt ingår att de inhyrda fårklipparna får ett par får att slakta till mat. När jag sedan åkte med landägaren ut på betesmarkerna fann vi dessutom flera lamm som inte klarat sig och som dragit till sig caracarorna.
Innan Alve och jag satte upp gömslet prövade vi olika bakgrunder. Vi vandrade runt på betesmarkerna och Alve låtsades vara kondor medan jag testade bakgrunden med min 400 mm med ljusstyrka f/2,8. Landskapet är just här bitvis relativt platt med en hel del taggsnår som kunde ge störande vita suddiga fläckar, vilket vi ville undvika om möjligt. Jag ville gärna dessutom ha en kulle i bakgrunden. Att ha himmel i bakgrunden fungerar bra när himlen är blå, men vita eller lätt grå moln blir ofta en trist bakgrund.
Innan vi satte upp gömslet ville vi testa hur bakgrunden skulle se ut. Alve Henricson agerade kondor medan jag knäppte testbilder med det ljusstarka 400 mm objektivet och fullformatskameran. Den här platsen ratades.
EOS-1 DX. EF 400 mm f/2,8 L IS II USM, med bländare f/2,8.
Dessutom ville jag ha motljus på morgonen och medljus i det sena eftermiddags- eller kvällsljuset. Det är sommar härnere nu när vi har vinter i Sverige, och kvällarna är långa. Vi befinner oss så långt söderut man kan komma på någon av kontinenterna, i nordlig breddgrad motsvarar det Danmark och Skåne.
Estancian där Alve med sina spanskkunskaper ordnat tillåtelse att sätta upp ett gömsle ligger långt från närmaste stad, och vi hade ingen släpvagn att hämta virke med. Gömslet fick byggas på överblivna virkesrester och några stängselposter fick fungera som bakre väggstolpar. Bygget knöts ihop med rep som är nedbrytningsbara om vi skulle förlora dem.
Ett gömsletält fladdrar för mycket i vinden, därför fick en heltäckningsmatta inköpt för knappt tusen kronor fungera som väggar och tak. När det provisoriska bygget efter några timmar var klart återstod bara hål för objektiven.
 Det färdiga gömslet. EOS-1 DX. EF Fisheye 8–15 mm f/4 L USM.
Kondorhanarna har en stor kam på huvudet, huvudfärgerna varierar med åldern.
EOS-1 DX. EF 600 mm f/4 L IS II USM + 1,4 III telekonverter (840 mm). Exponering: f/7,1, 1/1000 s. ISO 640. Manuell. 
Men hur gick det då? Fyra och en halv dagar gav oss en hel del kondorbilder, förutom alla bilder på caracaror och trutar som också gärna kalasade på åteln.
Nu vet vi att det kommer att fungera för den grupp fotografer som ska hit om ett år. 
EOS-1 DX. EF 600 mm f/4 L IS II USM + 1,4 III telekonverter (840 mm). Exponering: f/7,1, 1/1000 s. ISO 4000. Manuell. 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Lär av de gamla mästarna!

Trutfåglar under ett liten vattenfall. EOS-1 DX, förhandsversion. EF 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM vid 108 mm. Exponering:. 1/30 s., bl. 16, ISO 50. Manuell.
Samtidigt som jag är i slutfasen av mitt arbete på en tjock bok med titeln "Konsten att fotografera fåglar och andra djur" (utkommer i mars på Norstedts) håller jag denna vecka på att göra klar en utställning som har vernissage på lördag den 20 oktober. Jag återvänder till Stockholm och Järfälla där jag växte upp. Utställningen ska hänga i Järfälla konsthall, Jaobsberg. Jag hoppas att några ska bli litet förvånade, här blir det delvis annorlunda bilder som till 80–90 % inte tidigare varit med i böcker och inte heller publicerats på annat håll. Mest är det nya bilder från i år.
Jag tror att vi som knäpper naturkort kan lära en del av forna tiders porträttfotografer, de gamla svartvita mästarna. 
Underexponering är en gammal metod som svartvita porträttfotografer använde, samma med en svart bakgrund i studion. Bland svenska naturfotografer har Tom Svensson på Nordens Ark utvecklat underexponeringen till en egen teknik när han fotograferat varg i djurparken eller lejon i Sydafrika, den engelske naturfotografen Andy Rouse arbetar också med underexponering, men inte lika mycket, men han väljer gärna också mörka bakgrunder.
För tio år sedan tog jag mina första trutbilder med en i det närmaste svart vattenyta, en av bilderna blev omslag på min första bok. I bilden ovan är det berget som ligger i total skugga och därmed även ger ett svart vatten – vattnet reflekterar bakgrunden – medan porträttfotograferna använde en svart bakgrundsduk för att uppnå samma effekt av djup. 
För att uppnå full effekt får jag underexponera – eller exponera manuellt som här. Kontrasten får gärna vara stark, det ökar dramatiken.
För att få vattendropparna som streck måste jag ha en längre slutartid, här har jag använt 1/30 sekund. 
Telezoomar med zoomområdet 70-300 mm brukar förknippas med nybörjarfotografen. Jag använder allt oftare precis samma zoom, bara i en litet dyrare och vattentät version. Zoomområdet är väldigt användbart i just sådana här situationer.
EOS-1 DX, förhandsmodell. EF 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM vid 170 mm. Exponering: 1/1250 s., bl. 9, ISO 320. Manuell.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Camera shake

Gråtrut, Norge. EOS-1 DX. 70-300 mm f/4-5,6 L IS USM. Exponering: 1/25 s, bl. 20. ISO 50. Slutarprioritet. Skakningsmetoden.
Som alla andra bildknäppare vill jag naturligtvis ha mina skarpa bilder på havsörn eller andra fåglar i flykt. Men när jag fått dessa bilder prövar jag gärna andra metoder. 
Jag kan ta bilder på lång slutartid 1/20–1/30 sekund av en grupp måsfåglar som alla vill åt fiskrenset som är utslängt. När jag tar bilder med lång slutartid vet jag inte hur resultatet kommer att bli, jag vet genom erfarenhet att vissa saker fungerar, andra inte, men till stor del handlar det om en chansning. Därför gäller det att ta många bilder, gärna med kameran inställd på serietagning. Det hinner hända mycket på 1/7 sekund med femton trutar e som alla vill komma åt brödbitarna. Urvalet i efterhand blir en viktig del i bildskapandet.
Svalbard, zoodiak. EOS-1 DX. 70-300 mm f/4–5,6 L IS USM. Exponering: 1/13 s., bl. 9, ISO 50. Slutartidsprioritet.Skakningsmetoden i sidled.
En klassisk metod att skapa annorlunda bilder är med lång slutartid och ett zoomobjektiv. Helst ska kameran stå på ett stativ men det kan bli spännande även på fri hand. Välj en lång slutartid till exempel 1/2 sekund och rör zoomringen under själva exponeringen. Ska man få något riktigt bra kräver det många exponeringar. Hitta gärna ett klart motiv i centrum av bilden, där påverkas bilden minst av zoomningen. Zoomeffekten blir kraftigarel längre ut mot hörnen.
Jag är inte helt förtjust i metoden. Risken med zoomtekniken är att betraktaren av bilderna lätt drabbas av en yrselkänsla. 
Gråtrut, Norge. EOS-1 DX. 70–300 mm f/4-.5,6 L IS USM. 1/8 s., bl. 18, ISO 50. Slutarprioritet, underexponering med ett par steg. Skakningsmetoden.
I början av juni reste jag till Norge för att fotografera havsörn på havet under ett par dagar. Det var en gemensam födelsedagspresent till min hustru Agnetas fotointresserade syster. Medan de fotograferade havsörnar som dök ner för att ta fisken koncentrerade jag mig helt på måsarna och trutarna. Jag tog knappt en enda skarp bild. Jag prövade olika slutartider, jag panorerade, jag zoomade in och ut ibland, men den nya tekniken var vad jag kallar ”camera shake”. Jag stod lutad mot bakstaget på båten och skakade kameran upp och ned med trutarna flygande efter båten, ibland svängde jag i stället kameran i sidled, inte sällan utan att ha riktig koll i sökaren. De andra tre i båten tittade med viss skepsis på vad jag höll på med. Men själv hade jag inte på åratal haft så roligt som när jag fotograferade eller ska vi säga ”målade bilder” under de här två dagarna på havet. 
Vad jag vill säga med detta är att man inte ska vara rädd för att pröva något nytt eller rentav galet.
Jag får inte glömma att ha roligt när jag fotograferar fåglar och andra djur. Har jag inte det kan det lika gärna vara.
Inga skakningstekniker, en helt vanlig bild. EOS-1 DX. 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM vid 108 mm. Exponering: 1/1000 s., bl. 8, ISO 640. Manuell. Himmel över norra Svalbard i september. En helt vanlig bild.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Vanliga sothönor är envisa, och glöm inte att fotografera även vanliga arter!

Hona av gräsand. EF 400mm f/2,8 L IS USM II. Bländare 3,2,
1/5000 s, bländarförval. ISO 1000.
ISO 1000. Onödigt högt ISO-tal i ovanstående fall. Ja. Men med de nya kamerorna spelar det ingen roll. Jag har ISO 1000 inställt, för om det plötsligt blir action, då vill jag ha en kort slutartid. Här har jag valt i det närmaste full bländaröppning för minimalt skärpedjup.
Gräsanden är så vanlig att vi ibland glömmer att få bilder på den, speciellt den litet mindre ansenliga honan. Hanen har ju sin vackra gröna färg, så är det ju inom fågelvärlden, det är nästan alltid hanarna som är vackrast. I alla fall när de två könen utseendemässigt skiljer sig åt väsentligt. För i fågelvärlden är det hanen som ska få honan att välja just honom.
Men även gräsandshonan är vacker, och efter morgonbadet ska hon putsa sig och sträcka på sig.
Sothönor finns överallt i världen kan man tycka, de är också "vanliga" fåglar och lätta att förbi. Sothönor är emellertid riktiga tuffingar, trots att de rätt ofta får ordentligt med stryk, som här av – jag tror det var samma – gräsandshona. Men det som gör att sothönorna kan behålla sin plats på ett ställe trots att de faktiskt åker på stryk av både gräsänder och till exempel den lilla tofsvipan, det är att de är så envisa. De fortsätter nämligen att "störa" de andra fåglarna, så även om dessa kan "spöa upp" sothönan gång på gång så är det ändå dessa som får ge sig i väg till slut, helt enkelt för att få lugn och ro och slippa den här envetna odågan.
Sothönan jagas iväg av gräsandshonan. EF 70-300mm f/4,5-5,6 L IS USM, vid 250 mm har jag för mig. Zoomen är utmärkt när det blir en actionsituation, man kan snabbt zooma bakåt när det ser ut att dra ihop sig till en fight.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Utställningar, lappugglor med mera

Lappuggla, Tornedalen, februari 2009.
Som vanligt är det flera utställningar samtidigt. Men denna gång bara mindre utställningar. I Eslöv har Pia Tapper öppnat ett galleri, där hon även ska slå ett slag för fotot. När hon öppnade härommånaden levererade jag tiotalet bilder, bland annat den här lappugglebilden från Tornedalen 2009 och som låg orörd i arkivet. Just lappugglebilder från den vintern har jag många av. Det var ovanligt kallt, ofta minus 30 grader och många lappugglor frös eller svalt ihjäl. Men den här honan hade matats med grishjärtan, som enligt forskarna ska vara mycket bra för ugglan, matningen stod Harri Tavehti för. Så den kom gärna och hämtade "bytet" som man slängde ut. Och medan andra svalt ihjäl så tror jag att den här honan gick välgödd in i häckningssäsongen, trots den hårda vintern.
Lappugglor har jag annars ett favoritställe för här i södra Sverige, närmare bestämt i Västmanland knappt en timmes bilresa från Järfälla där jag växte upp. Därifrån har jag också en bildbank, jag kan plocka nya bilder när jag behöver, i alla fall ett tag till.
På Naturum i Karlstad var det nyöppning i helgen, där har Mikael Solebris och jag varsin utställning under den gemensamma titeln "Värmland c/o världen": Jag står väl mest för världen utanför Karlstad i det fallet.
I vinter och vår har det blivit mycket nya bilder för min del, så större delen av mina 22 bilder är från i år, och hälften av utställningens bilder har jag printat från foton jag fått de senaste två veckorna. Det blir ju så, ibland har man tur att få många bilder på en gång. Andra gånger kommer man hem utan bilder, det hände mig i vintras när jag reste norrut.

Ny bild från förra veckan som fick ingå med flera andra med svart
bakgrundsvatten. Gråtrut med zoomen 70-300mm.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

Ett visst risktagande ingår nog

"In action". Bilden tagen med EOS-1 D Mark IV och EF 300mm f/2,8 L IS USM II. Foto © Agneta Östling.
Jag håller på att göra en bok, som ska komma ut på Norstedts till hösten. TIteln är "Konsten att fotografera fåglar och andra djur". Jag har ju hållit på med mycket annat, från isbjörnar till västindiska sjökor (undervattensfoto var det jag började med), men jag har inte använt det andra materialet i böcker.
Min hustru följer ju gärna med mig på mina resor, och för boken behöver vi bilder på fotografen "in action", som layoutaren Fredrik Granath säger. Därför har hon nu börjat ta litet bilder på mig. Den första bilden i bloggen är från Florida när vi ska fotografera rosenskedstork och pelikaner med flera andra arter i Tampa Bay.
Vad som inte syns på bilden är att stativet krävde extra försiktighet, det ena benet hade precis gått av och jag var tvungen att använda rätt mycket silvertejp för att få det att stå upp. Men jag lyckades i totalt sju timmar utan att det blev oavsiktliga undervattensbilder, det vill säga utan att jag doppade kamerahus och objektiv i vattnet. Att tejpa ihop stativben med fästet rekommenderar jag inte andra att göra, det är bättre att skaffa ett nytt och gärna rejälare stativ. Min plånbok har dock gjort att jag tvingats försumma vissa inköp de senaste två åren. Som till exempel ett stabilare och hållbarare stativ. (Dock, den oumbärliga silvertejpen följer numera med på alla resor.)
Viktigast var nu att jag skulle få bilder, och jag ville att de skulle vara tagna på en så låg nivå som möjligt, bokstavligt talat.
Ett visst risktagande ingår nog i varje naturknäppares vardag.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA

RSS 2.0