En av de nya bilderna till sommarutställningen på Falkenbergs Museum. Canvas 170 cm bredd. Canon EOS 1 D Mark III, EF 70-200/2,8 IS vid 170 mm. ISO 500. 1/50 s., bländare 14. Tiden inställd, automatiskt bländarval. Till utställningen i Edinburgh valde jag den gamla omslagsbilden till "Mellan vingspetsarna".

Så har utställningen till Scottish Sea Bird Centre, i North Berwick nära Edinburgh, levererats. Den blev större än vad vi tänkte från början (30 stora bilder upp tlll 170 cm). Vi lyckades lasta Ford Mondeon med alla tavlor när vi fällt ned baksätena, marginalen var en centimeter på bredden. En kompis körde över grejorna igår, men jag visste inte riktigt vilka tullregler som gällde, så litet orolig var jag i morse, men vi ska ju inte sälja bilderna den här gången. I alla fall ringde han nyss och sa att det gått bra.

Huvudattraktionen, förutom det prisbelönade fågelcentret i sig, är Bass Rock. Jätteklippan i havet utanför centret med i alla fall 50.000 par havssulor. Man kan åka båt runt ön, och vill man följa havssulornas liv på nära håll har centret flera live-kameror utplacerade, när det gäller detta är man världsledande och om jag minns rätt kan man själv panorera kamerorna via fjärrkontroll från centret.

Jag var för övrigt den sista fotograf som fick landstiga på ön innan den stängdes för fotografer. Några amerikanska fotografer hade misskött reglerna och det ledde till att man stängde ön, men jag fick tillåtelse att fotografera på ön fem-sex timmar. Det här var på diafilmens tid, på stenåldern känns det som men det är bara fyra eller fem år sedan. Jag hann i alla fall ta 17 pressade rullar Fuji och fem opressade rullar, Ektrachrome VS.

Med mig till Skottland hade jag familjen, som då inkluderade två barn, 10 månader och 2,5 år. Och vad är det viktigaste att få med sig från hotellrummet om inte alla leksaker? Och jodå, de kom med. Men de där sjutton pressade rullarna som jag lagt i en låda, dom blev kvar och när jag på eftermiddagen fyra timmar efter utcheckningen ringde och bad hotellet kolla rummet, då var allt redan städat och några filmrullar fanns inte att hitta.

Det är tur att man har familj. Eller rättare sagt: det är karaktärsdanande. För man får inte sura särskilt länge. Det tillåter inte familjen. Vissa saker får man bara acceptera, och det är ju lika så gott, eftersom de inte går att förändra. Rullarna var spårlöst borta för alltid.

Men de fem opressade rullarna räckte i alla fall till ett par bilder i min första bok, "Mellan vingspetsarna". Och en bild blev rentav omslag på den brittiska utgåvan av boken.

Den 27 juni på kvällen ska jag föreläsa och visa bilder på centret. Det ska bli jättekul.

PS Jag beställde Terje Hellesös bok "Året" för ett tag sedan. Den kom häromdagen. Vill jag gärna rekommendera - han inspirerar andra naturfotografer.

Så här ser för övrigt det sllutgiltga omslagsvalet ut, som en grovskiss, layout och typsnitt m.m. ska finputsas. Bilden: Lappuggla i Västmanland i april. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 600/4 IS, hårt beskuren. Se tidigare blogginlägg nedan.