Jag kom igår hem från Ungern. Jag hade återigen hyrt in mig i Bence Mates vattengömslen i södra Ungern, men det blev också några dagar ute på ungerska puzstan.
Jag ser nästan alltid till att ha en egen hyrbil när jag flyger någonstans, så att jag fritt kan röra mig dit jag vill. Och tack vare ett specialtillstånd som Bence ordnat kunde jag fotografera aftonfalkar i en annars rätt så stängd nationalpark tjugo mil österut från Bences hus.

Och vilka raringar! Skönheten hos många fåglar tar verkligen andan ur en.



Sedan tidigare hade jag ju parningsbilder både av den hotade rödfalken (bilder som jag tog från bilen - använd som ett gömsle - nere i Spanien) och av tornfalken. Men nu blev det parningsblder även med aftonfalkar. En lustig detalj. Just de här tre arterna finner man på samma sida i den fågelguide som nästan alla använder inte bara i Sverige utan i hela Europa. Svensken Lars Svensson är f.ö. en av de tre huvudförfattarna bakom den boken.

Det började bli tid för ruvning. Aftonfalkarna var visserligen i gång men de var inte längre så flitiga - parningsaktiviteten var sakta på väg nedåt, honan hade eller skulle kanske börja lägga ägg. Och när man plåtar från ett fågeltorn, som fungerar som ett gömsle, kan man inte röra sig så mycket. Många gånger valde falkparet att så att säga vända akternn till, oförskämt när man står där och vill ha bilder. Andra gånger dolde de sig i ett buskage eller bakom ett träd. Men en del bilder blev det under de två dagar jag satt där.


Tornfalksparning. Fåglar har inge penis som däggdjur, det gör själva parningen svårare. Istället får de göra det desto oftare. Som mest parade sig det här paret 15-20 gånger på en dag, men tyvärr bara ett fåtal gånger så att bilderna kunde bli hyfsade. Canon 1 Ds Mark III, 600/4 plus 1,4 ggr konverter. 1/500 s, bländare 9.

Innan jag åkte till Ungern hann jag förresten besöka lappugglorna - de sydligast häckade i landet - som jagar över några fält inte så långt från Stockholm (jag kan inte offentligt lämna ut var de finns, lördagar och söndagar kommer det tillräckligt med skådare och fågelplåtare redan som det är, fler människor skulle förmodligen störa ugglorna och jaga dem därifrån).

Jag hade tur. Med 600 millimetern monterad på kamran flög lappugglan rakt mot mig med en nyfångad mus, tror jag i alla fall att det är. Om bilden kommer med i boken kommer jag att kolla upp det med en expert. Fälten där lappugglan flyger tycks vara rätt bra jaktmarker både vad gäller möss och sork. Canon 1 Ds Mark III, 600/4 plus 1,4 ggr konverter, kontinuerlig autofokus, ISO 800, 1/500 s, bländare 7,1, nedbländat 2/3 steg från maximala öppningen 5,6. Manuell exponering som vanligt.

Men i år var hannen nästan för tam eller i alla fall van vid mäniskor. Hans beteende var närmast knäppt. Han satte sig på stolpar bara ett fåtal meter från de skådare som mött upp tidigt på morgonen. Jag funderade på om den matats eller om den blivit omhändertagen på något sätt. Nåväl. Några fina bilder blev det, en blir för övrigt omslagsbild till höstens bok, "Kaxiga fåglar".

Risken med en alltför människotillvand lappuggla är att den inte heller aktar sig för bilarna, några skådare hade sett hur nära den varit att bli påkörd.


Alice, min dotter på sju år, var mest förundrad över lappugglans platta ansikte. På sex-sju meters håll satt den på en stolpe, inte långt från grusvägen. Canon 1 Ds Mark III, 600/4 plus 1,4 ggr konverter (840 mm). ISO 800. 1/500 s. Bländare 7,1.

Jag hade med mig mina två äldsta barn, Alice 7 och Eddie 5. Medanr jag plåtade vid 5-6-tiden på morgonen låg de ännu och sov i bilen. Lagom till frukost vaknade de, jag hade brett färdiga mackor och hällt upp choklad. Efter deras frukost var ugglan fortfarande kvar i området. Och när vi ställde oss på grusvägen och tittade passerade den bara någon decimeter över Eddies huvud,. Fast han märkte knappt något - han hade precis hittat något nytt litet kryp i diket som intresserade honom mer än en jagande uggla. Alice förundrade sig däremot mest över lappugglans platta ansikte, något som syntes tydligt när den satte sig på en stolpe och vi kunde iaktta den i profil på nära håll.


Det har blivit rätt mycket ugglor de senaste åren. Så "Kaxiga fåglar" kommer nog innehålla en och annan ugglebild, rätt många rentav.

Själv känner jag mig besläktad med dessa fascinerande varelser, fast artbeteckningen skulle nog i mitt fall bli rugguggla.


En naturfotograf vars namn uttalas Tjaba (inte Tjabo, som vår kung) visade för tre år sedan en häckning med härfågel. Under två eftermiddagar satt jag i femtimmarspass och väntade, i 40 graders värme - ja, utanför det provisoriska gömslet alltså, inuti var det betydligt varmare, mer att likna vid finsk bastu, kalsongerna var det enda jag av anständighetsskäl behöll på .


Canon 1 Ds Mark III, 600/4 plus 1,4 ggr konverter. ISO 400. 1/500 sekund. Bländare 8. Manuell exponering. Vid motljus kan jag låta litet av glittret bränna ut i högdagrarna,annars blir resten av bilden för mörk, men det ska bara vara litet. Den här bilden platsar kanske i boken heller men motljus var just vad jag ville ha när härfågeln fäller ut den här tofskammen. Mestadels är den nedfälld så man måste vara snabb när den fälls ut.

Första häckningen var över, men det fanns en chans till förnyad parning och en andra häckning. Och visst, jag fick bilder på parningen. Kruxet var att honan nog var litet blyg, hon satte sig nämligen på en pinne skymd bakom cementröret som är deras bo. Bilderna jag fick visade bara hannen på toppen, och en och annan gång stack en fjäder från honan upp bakom cementblocket.

Härfågel. Upp till fem gånger per timme leverades fångsten till ungarna. På morgonen, innan temoperaturen stigit, liksom mot kvällningen stannade honan kvar i boet för att värma de tre ungarna. Efter fyra pass på tre-fyra timmarr kunde jag konstatera att kosten var varierad.

Jag återvände dit i år. Tjaba hade inte försökt fotografera där sedan den gången, men jag fick låna det provisoriska gömslet, gjort av ett mattliknande material, som nu dessutom innehöll tre års damm. Och under tre dagar blev det en hel del bilder.

Det priovisoriska gömslet som inte använts under tre år. Snacka om dammsamlare. Jag vet inte om jag en gång till skulle utsätta mig för att sitta i det, med 40 graders värme utanför och solen stekandes, som för tre år sedan. 600-gluggen sticker ut till höger.