Aftonfalkshona. I området kring bondgården häckar mellan 10 och 25 par aftonfalkar varje år. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 500/4 L IS USM. ISO 400. Bländarförval f 5, tidsautomatik 1/800 s. Ingen exponeringskompensation.

Har varit ute på pustan första morgonen. Efter 170 mils körning kändes det tufft när väckarklockan ringde 4.20 i morse. Men det fanns något som lockade.

I nationalparken i Hortobagy kan man hyra in sig i ett fågeltorn för att fotografera aftonfalkar. Förra året var jag en av de första att vara ute i tornet i två dagar. I år är aktiviteten litet lägre, men några parningar blev det nu på förmiddagen, fem stycken. Men bara två som gick att fotografera. Jag gillar faktiskt den här parningsbilden som bifogas, därför att den har med litet mer miljö än de grenar ovanför holkarna som jag fotograferade dem på förra året. En ungersk fågelskådare och fotograf hade jag till sällskap i det lilla tornet. Han ville absolut ha bilder på parning på en gren, där allt var helt rent  övrigt. Jag tror inte han fick bilder vid den här parningen. Och på den gren som finns ovanför holken, den är uppsatt för att de ska sitta där, där parade dom sig inte alls i dag. - Men jag föredrar den här litet rörigare miljön med det naturliga trädet litet längre bort.

Aftonfalkar i tidigt morgonljus. Under dagen parade de sig uppemot tjugo gånger men nästan alltid i något buskage eller helt och hållet skymda av något.Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 500/4, ISO 400, bländarförval, bländare 4, 1/250 s.

Anledningen till att vi har så många häckningar här är en ringmärkares förtjänst. På egen hand har han satt upp  inte mindre än 400 holkar för aftonfalkar här kring Hortobagy. Men i år är pustan torrare än vanligt, och pearningsaktiviteten är lägre. Om det inte finns tillräckligt med föda kommer inte lika många aftonfalkar att häcka i år. Då ägnar de sig istället åt att överleva - en dag i taget. För att starta en häckning eller inte riskera att behöva avbryta den krävs tillräckligt födotillgång både för att försörja föräldrarna och ungarna.

Varje höst samlas annars minst tusen aftonfalkar här i Hortobagy. Dom samlas innan de ska företa sig den gemensamma och långa flyttan långt ner i Afrika. Men, som jag tror Staffan Ulfstrand skrev i "Kaxiga fåglar", om det inte står där har han berättat det, finns det aftonfalkar som flyttar ännu längre, nämligen de som bo i östra Asien. Varje höst flyger de ända ner till Indien, men inte för att stanna där. Nej, när vindar och väder är gynnsamma flyger de vidare över hela Indiska oceanen till östafrika. Men som om det inte var nog fortsätter de sin flytt ända ner till Sydafrika. Där stannar de några veckor, bara för att sedan upprepa samma resa, lika långt, fast åt andra hållet.

Varför aftonfalkarna flyttar så hiskeligt långt? Det har forskarna faktiskt inget bra svar på, om jag minns Ulfstrand rätt.

Även ett par tornfalkar häckade vid fågeltornet. Jag står gömd bakom en gardin bakom fönstret så den här tornfalken märkte mig inte utan jag hann ta två bilder. Fågeltornet bildar skuggan. Kanske inte någon bild att använda i böcker men användbar när jag berättar om fågeltornet och falkarna på föreläsningar - eller till exempel skriver blogg här på tidningen FOTO.  Canon 5 D Mark II, EF 24-105/4 L IS USM vid 100 mm. Bländare 4,5, tidsautomatik 1/320 s.

Om någon dag ska jag åka söderut, det tar bara fyra timmar ner till Bence och Agi i Pusztazer, det ligger i södra Ungern, några mil från gränsen till Serbien. Om man fortsätter motorvägen söderut är det sedan bara ytterligare 17-18 mil till Belgrad.

Det är mitt fjärde vårbesök nere i Ungern. Jag tycker om det inte bara för fåglarnas skull, utan också för att det är en liten tidsförflyttning. Här på landet är den vanligaste bilen någon gammal öststatsmodell a la Lada, inte så få kommer stånkade och pustande, som om ägaren lyckats ge ett sista liv i motorn - i brist på pengar att köpa nyare bilar. Men det som slår en är alla cyklister. Här inne i det lilla samhället cyklar nästan alla. Om dom inte rentav promenererar.

Förresten, försök gärna uttala byns namn: Balmazujvaros!

Det är ett av de enklare namnen att uttala.

PS. Det här skrev jag vid lunchtid. Bilderna tog jag tidigt på morgonen. Mellan kl. 8.oo och 18.55 fick jag inga användbara bilder. Men tre minuter innan jag ska lämna fågeltornet - man måste lämna det en stund innan det blir mörkt - får jag de bilder som jag nog kommer använda i en bok, i bästa motljus. Jag sparar de bilderna ett litet tag, den nyfikne får vänta.

Jag måste trots allt lägga in en av motljusbilderna i det sena, varma kvällsljuset, ett ljus som är fantastiskt - men som varar ytterst kort här på mer sydliga breddgrader. Väl hemma, när boken ska göras, då gäller det att hitta de bästa bilderna, ett arbete som tar tid; när jag är på resa hinner jag i bäst fall ta fram några bilder.