Porträtt och tajta beskärningar

Krushuvade pelikaner. Bild från boken "De krushuvade och andra pelikaner". EOS-1 D Mark IV, EF 300 mm f/2,8 L IS USM plus 1,4 ggr konverter (=420 mm). Bländare 7,1, 1/1600 s., ISO 2500, manuell exponering.

Bilden på de två krushuvade pelikanerna var tajt från början, jag är rätt säker på att den inte är beskuren på bredden – nu tog jag bilden från bokbilderna så jag har inte kollat, är den beskuren på bredden är det några få procent. Originalbilden, högsmal, fungerade bra. Men genom att dessutom beskära bilden nedtill, det vill säga göra den mer kvadratisk, blev det en än mer spännande bild. Det blir en närmast grafisk bild, och betraktaren frågar sig givetvis till en början vad det är för något hon ser.

Tajta beskärningar, grafiska bilder kan bli gåtfulla, litet mystiska. Till skillnad från de fotografer som säger att de alltid gör en färdig beskärning i kameran brukar jag sällan lyckas med det. Ibland fungerar det, men sällan vid actionmotiv. Då har jag fullt upp med att bara lyckas fånga bilden, skeendet.

Beskärningar kan också framhäva något. En bild såg jag i mitt inre varje morgon i vintras, men jag kom mig inte riktigt för att få den. Ärligt talat var jag väldigt morgontrött i vintras. Beskärningen och bilden var på något vis redan klar i mitt huvud. Jag såg bilden varje dag när min hustru Agneta, ja då var vi ännu inte gifta, gick i väg till arbetet. Hon hade en mössa på sig, och mössan framhävde ansiktet på ett sätt som gjorde att jag tänkte att jag någon morgon måste få den bilden tagen innan vintern var över. Inne i lägenheten var ljuset för dåligt eller skuggorna för hårda för att det skulle kunna bli bra. Jag ville ha ett okomplicerat ljus.

En morgon i februari lyckades jag pallra mig upp, jag tog med mig kameran med min 70-200-zoom påsatt och följde med Agneta ner i hissen från åttonde våningen. Väl utanför var det sex-sju minusgrader och solen sken. Men jag ville inte ha solsken, jag hoppades på ett neutralt och mjukt ljus med minimala skuggor. När vi kom bakom höghuset dit solen inte nådde tog jag upp kameran. Jag bad Agneta stanna där, en grå betongvägg tio meter bort fick bli bakgrund och i 200-millimeterläget tog jag tre eller fyra bilder.

Jag ställde inte in något särskilt, det viktiga var full bländaröppning 2,8 för att få ett kort skärpedjup, eller möjligen nedbländat ett tredjedels bländarsteg för att ge mig en liten slarvmarginal. Det hela tog inte ens två minuter, och sedan skyndade Agneta i väg mot bussen. Jag behövde inte fler bilder, jag visste vad jag ville ha, jag hade ju sett bilden varje morgon. Och resultatet blev den här gången precis som jag tänkt mig. Ansiktet ramades in av mössan, den vita halsduken och kappan. Jag beskar bilden på bredden så att den blev mer högsmal, och längst ned beskar jag bilden pyttelitet, bara precis så att kappan ramade in halsduken.

EOS-5 D Mark II, EF 70-200mm f/2,8 L IS II USM vid 200-millimeterläget. Bländare 3,2, 1/640 s., ISO 1600.

Bländarförval.

PS. Ett tack till min vän Fredrik Granath som uppmuntrade mig till ännu litet hårdare beskärning av pelikanerna.

Vad bilden överst föreställer, lyckades ni lista ut det? Det är en pelikan som har lagt huvudet i den andra pelikanens näbbsäck.

Jag gillar pelikanerna :D

Pelikanbilden visar hur man kan ta djurporträtt ett - eller flera - steg längre genom beskärning. Antingen i kameran eller i efterbehandlingen. Grafiskt elegant, men ändå intressant ur ett naturperspektiv.



Porträttet är av hög kvalitet och intressant även för den som inte träffat Agneta, vilket jag i och för sig gjort.



Bloggen blir extra intressant tack vare dina pedagogiska beskrivningar.



Kör hårt!

Kul att du börjat blogga igen, uppskattar dina beskrivningar av hur du tagit dina bilder. Och man kan inte bli annat än imponerad av dina bilder.

Tycker dom tajta beskärningarna är jättesnygga, det blir ytterligare ett perspektiv som lyfts fram.

Jag Tackar..jag läser..jag lär..Maria

Underbara bilder!



Tycker så mycket om bilden på kvinnan, det där lite busiga, hemlighetsfulla leendet som får mig att le tillbaks.



Och beskärningar som dessa är underbart, den första är inte så uppenbar utan jag får som betraktare se, känna in..., och det gillar jag förstås.



Som alltid, alldeles underbara bilder från dig! Bilder som fyller en med glädje och kärlek.



/Tammy

På frågan om man lyckades lista ut vad man egentligen ser i första bilden så var det inte lätt minsann , fyndigt beskuret sen ska man naturligtvis ha den där lilla extra turen att tillfället till motiv ges.

Ang. bild 2 så precis som Tammy skriver så har kontakten med fotografen blivit lyckad och det speciella leendet kommer fram . Bra utsnitt också !

/ Ronnie

Hej!

Gillar pelikanen och det känns som att det inte handlar om fåglar utan om bild med färg och form, snyggt.

Porträttet på Agneta tycker jag är riktigt snyggt och man kan känna närheten mellan motiv och fotograf, det finns en värme i bilden.

Gillar också att du har gått och väntat på bilden som du säger att du sett flera gånger. Jag tror att vi är många som ser bilder men inte tar oss tid att göra bilden.

Roligt att läsa och se bilder från dig på bloggen igen.

MVH

Mikael

Hej Brutus, alltid intressanta synpunkter och otroliga bilder du kommer med. Håller med dig om beskärningar. Den friheten måste vi ha som fotografer, sen blir det naturligtvis en gränsdragning mot bildmanipulation, dvs att man tar bort något väsentligt för den avbildade situationen. Inte något problem i det fall du beskriver. Jag beskär också med jämna mellanrum. Mina tidigare panoramadior innehåller många delbilder som man göra något av var för sig vid en beskärning. I bokproduktioner är det som du vet ofta nödvändigt med beskärningar för att passa layouten.

Ha det gott

Claes

Hej,



och tack för snälla ord och kommentarer.



Om beskärningar, man gör en beskärning av det man ser i kameran, det är den första "vinklingen" av verkligheten man gör, men det är ingen skillnad på den vinklingen och den beskärning du gör i mörkrummet. Det är samma typ av "vinkling". Och själva ghrunden för att du får bilder är ju artt du tar ett utsnitt med en viss brännvidd, tele, normal eller vidvinkel. Eller supervidvinkel.- Varje val är en "vinkling" – och det är vinklingen som är bilden.



Ingen vettig fotograf skulle avhålla sig från bra beskärningar.



När jag dök mycket för tio år sedan sa man att det finns två typer av dykare i våra kalla vatten: de som kissar i våtdräkten ibland, och de som säger att de inte kissar i våtdräkten.



Jag tror det är samma med fotografer.



Så släpp loss kreativiteten vad gäller beskärningar, i kameran, i mörkrummet!!

Haha, den med våtdräkten var/är bra! Så även dina beskärningar av Pelikanerna...att ana vad det föreställer är bra mycket bättre för fantasin än att med bestämdhet veta! Bilden på din hustru är helt fantastisk, vilken blick, och vilken fotografisk känsla, där sätter du ribban!

Roligt att ha hittat hit, återkommer!

En vän...bakom linsen och cyklopet!

G

Otroligt ömsint och tankeväckande foto!Dina bilder hängde fint och luftigt på bokmässan i Göteborg, de tre stora pingvinbilderna satt perfekt vid sidan om gången mot de större salarna K1-3!

Hälsningar, Janet

Tjenare Brutus!

Alltid lika imponerande att se dina foton. Har en fråga som jag diskuterat lite med en kompis efter vi så något här på nätet om någon fotograf som sa att alla bilder behöver en digital uppskärpning. Hur arbetar du med skärpning i efterarbetet?

I LR så brukar jag alltid applicera en viss extra-skärpa för att få till det där "lilla extra". Men hur ser du på det? Gör du något i efterarbetet? Och varierar du det mellan bilder som bara ska visas digitalt (på hemsida) och de som ska tryckas?

Hej Brutus!

Tack för all inspiration, och alla dessa värdefulla tips du ger här i bloggen. Det är otroligt värdefullt för en som försöker sig på att fotografera bl.a fågel.

Tack!



mvh / André

Hej,

och tack för kommentarer. Det här med skärpning kommer jag ta upp i den bok jag skriver nu. "KONSTEN ATT FOTOGRAFERA FÅGLAR och andra djur" blir titeln, kommer i vinter/vår. Mycket om fotograferandet i sig men också om arbetet i det digitala mörkrummet – egentligen använder jag väldigt få vertyg i Photoshop. Många går kurser, där de lär sig allt om PS, men sedan vet de inte vad de ska göra. Jag kommer förhoppningsvis ta frasm det viktiga, det man behöver veta, av Photoshops 700 eller fler genvägar gäller det att utnyttja rätt. Och jag använder vanligen högst en handfull, ibland någon extra.

VI hörs

Brutus

I cogitate that someone must explain all students what <a href="http://qualityessay.com/custom-research-paper-writing-services.html">Custom Research Paper Writing Services</a> must they opt for to act correctly.

Tidningen Foto
Tammy Bergström
Claes Grundsten
Fotoskolan Gamleby