Jag ägnade fyra eller fem förmiddagar åt biätare i juli. 400mm/2,8. ISO 1600 för att få tillräckligt kort slutartid och ett visst skärpedjup för att få biätaren skarp. Manuell exponering. Bländare 8, 1/1600 sekund. För biätare innebär längre tider än 1/1000 sekund oskärpa vid flyktbilder. Manuellt inställd fokus i förväg strax bakom grenen. De satte sig på grenen en gång i timmen vissa dagar, andra förmiddagar knappt alls, någon dag oftare.

Jag har skrivit om det förut här i bloggen, jag skrev om det förra året. Om det som kallas "bunten" i fotoböcker och om de svårigheter den kan ställa till med när bilder ska läggas ut (layoutas) på boksidor och uppslag. Bunten, det är mitten av bokuppslagen, där en liten del av bilder som läggs ut över hela uppslag försvinner.

Det finns olika sätt att hantera denna bunt. Ett vanligt sätt, i synnerhet om man betraktar bilder som heliga och som inte ska beskäras på annat sätt än fotografen ursprungligen ville, det är att man bygger boken som en utställningskatalog. Man lägger ut bilderna ungefär som familjekort i ett album. Det kan bli rent och snyggt, framför allt: du slipper eländet med att en bit av bilden försvinner in i mitten.

Att få bilder på biätare med byte i bra ljus är svårt. Solljuset i södra Europa är mjukt tidigt på morgonen, efter kl. 7 börjar det kännas hårt. Men bin och insekter i övrigt visar sig mest när solen skiner och när klockan hunnit bli minst åtta på morgonen. Och de försvinner innan man får det bästa ljuset på kvällen. Detta innebär att biätarna är litet av sjusovare. De visar sig ofta först när ljuset blivit rätt hårt. Och blir det molnigt finns också återigen färre insekter för dem att fånga. Aktiviteten avtar liksom vid regn. Här från gömsletältet med 800 mm plus 1,4 ggr konverter (1120 mm): Bländarförval, tidsautomatik. Vid 1120 mm är största bländaröppningen f 8, jag har bländat ned 2/3 steg till bländare 10 för att kompensera eventuella smärre fokuseringsmissar. ISO 400. 1/800 sekund.

Nackdelen är att du ofta inte utnyttjat själva "formen bok". Det blir lätt "utställning" i stället. Nu råkar jag vara inte bara fotograf utan bokförläggare, jag tycker inte att bilder är "heliga", och definitivt inte mina egna. För mig är det okej att låta bilder beskäras ibland när själva boken vinner på det.

Det innebär också att en "sämre" bild ibland måste väljas, för att helheten därigenom blir bättre. Den vertikala bilden jag har är förvisso kanske inte dålig, men den horisontella motsvarande är litet vassare, men med den senare blir det inget flyt i boken, den passar inte med de andra bilderna och med de omkringliggande uppslagen.

Jag har bläddrat i många böcker, som har låtit bilderna stå "rena", men jag har nästan aldrig köpt en sådan bok. Varför? Jag vet inte. Men kanske för att jag tyckt det varit litet tråkigt, en katalog över bilder, visserligen mycket bra bilder, ibland fantastiskt bra. Något har saknats för mig. Köper jag en bok vill jag ha en bok som utnyttjar att den är en bok, som använder hela det fantastiska format en bok kan ge, med bilder som blir kanske en halv meter i bredd. De naturfotoböcker jag återvänt till har varit böcker som kanske inte är estetiska konstverk, men som är spännande, med text, brytningar av bunten och med maffiga uppslag, ta till exempel Staffan Widstrands och Magnus Elanders spännande - och lärorika - böcker, Safari, Ajunnqilaq - arktiska ögonblick, och deras rovdjursbok.

Men visst, vi håller just nu på med en ny bok som ska gå i tryck om någon vecka. Vi brottas med de svåra uppslagen, hur ska vi få bilderna att passa ihop, och inte bara med varandra utan med texten som jag tycker är viktig för böckerna. Läsaren ska lära sig något också, på samma sätt som jag vill lära mig.

I tidigare böcker har änder varit i stort sett frånvarande. I den nya boken blir det 8-10 sidor med andfåglar. Brunand i tidigt morgonljus. 800 mm.

Honan är missnöjd. Undrar vad hanen hittat på. Ja, man måste ju få leka litet med fantasin även om fåglar inte är som vi. Objektiv: 500/4 plus konverter = 700 mm.

Eftersom jag gjort några böcker förut levererade jag ett antal bilder med en färdig beskärning för uppslag, där jag sett till att ingenting väsentligt hamnar i mitten, i den där "bunten". Men sen visar det sig att layouten behöver en annan bild. Då blir det ibland problematiskt. Jag vet att jag kommer att få dra några bilder i sidled, göra om beskärningar m.m. för att det ska gå ihop. Det är två-tre bilder som blir kritiska. Men samtidigt, en av dem ska vara just så stor för att ge effekt, ge bok-effekt. VI får se hur det går. När Jens, den kreative layoutaren, lagt in dem får jag på nytt pröva olika beskärningar för att i möjligaste mån rädda dessa två-tre bilder från bunten. Blir det perfekt? Nej. Det blir kompromisser. Men jag tror läsaren därigenom ändå får en roligare bok.

Det är en besvärlig process, layouten, just när man vill  kombinera bilder med text. Vi gör om uppslagen ibland inte två gånger, utan fem-sex gånger. Nån gång vill man förtvivla, det går inte, men efter ett antal böcker vet jag att vi kommer att lösa det.

Det här porträttet på en rödhuvad dykand kom inte med i boken, ett par andra bilder eller i alla fall en platsade, men visst är den vacker, fågeln menar jag. Skjuten med 500 mm plus 1,4 ggr konverter. Nedbländat 1/3 steg från full bländaröppning, till bländare 6,3. Bländarförval, tidsautomatik. ISO 800. 1/500 sekund.

PS. Jag vill bara säga: det finns fantastiska fotoböcker där man lagt ut bilderna utan att de går över bunten. Men det är ofta mer rena fotoböcker där texten läggs separat, inte vid bilderna. Nackdelen är att jag nästan aldrig läst texten i dessa böcker. Jag har tittat igenom boken, hänförts, men sedan har jag aldrig återvänt till den. Varför? Vet inte. Men jag vet att fler än jag gör just så.