Söta men brutala
Jag brukar säga att jag inte är som de där tokiga fågelskådarna som drar iväg på ett larm om en fågelraritet 50 mil bort. Men jag är uppenbarligen galen nog att över dagen bege mig 70 mil söderut för att plåta tretåig hackspett som matar ungarna i boet och sen på kvällen vara med när fyra pärluggleungar ska ringmärkas. För att sedan på natten och morgonen köra tilbaka de 70 milen till nästa workshop-grupp i örnriket norr om Trondheim.
Tretåig hackspett flyger mot boet. Tursamt nog blev den skarp trots full bländaröppning. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 200/2 L IS USM. Bländare 2, 1/1250 s., bländare 2, ISO 200.
Tretåig hackspettshanne. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 500/4 L IS USM plus 1,4 ggr konverter (700 mm). ISO 500, bländare 5,6, 1/320 s. Bländartprioritet.
Jag har försökt plåta tretåig hackspett under flera år men aldrig lyckats. Därför ville jag inte missa den här häckningen, jag hade varit uppe och sett området med boet när äggen fortfarande inte kläckts. Jag var övertygad om att det verkligen skulle bli fotograferingstillfälle, i alla fall om jag kom i rätt tid. Äggen kläcks nämligen efter cirka två veckor, och när äggen väl kläckts tar det sedan mindre än två veckor för ungarna att bli flygga och alltså lämna boet. Föräldrarna matar ungarna hela tiden så klart, men det är bara under de sista fyra-fem dagarna som matningen sker med riktigt täta mellanrum. Då är ungarna nämligen stora och ständigt hungriga.
I miljöcertifiering ingår att Sveaskog svedjebränner mindre områden. Detta leder till nästan säkra häckningar av bland annat tretåig hackspett. Canon EOS 1 Ds, Mark III, EF 200/2 L IS USM.
Det är inte svårt att hitta en boplats med kläckta ungar om man bara råkar befinna sig i närheten av ett träd där den tretåiga hackspetten häckar. Till skillnad från gröngölingen och spillkråkan, men i likhet med den större hackspetten, för ungarna nämligen ett otroligt liv hela tiden under denna fas. Och då menar jag verkligen hela tiden. Det är inte tyst en sekund i boet. Föräldrarna flyger i skytteltrafik för att förse de växande ungarna med mer och mer föda.
Tretåig hackspettshanne levererar föda till de fyra ungarna, som snartt är flygga. Dagen efter var det bara en unge kvar.
Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 500/4 L IS USM pls 1,4 ggr konverter (700 mm)
VI har ju inte så jättegott om tretåig hackspett i landet. Men i miljöcertifieringen av skogsbolag ingår att dessa ska avsätta speciella områden för att bevara en biotop som passar arter som annars skulle få svårt att klara sig. Och Sveaskog, som äger marken där just den här häckningen fanns, förbinder sig också i samband med detta att varje år bränna av vissa avgränsade områden.
Och just där man bränt skogen, där kan man med största sannolikhet finna den tretåiga hackspetten. Ofta kommer den redan samma år som området bränts av. Och den finner snart lämpliga boträd i den svedda skogen.
Från klockan sex på morgonen till halv elva på förmiddagen plåtar jag matningarna, och jag får även någon skarp flygbild, med en hel del av miljön med på bilden. Sen börjar solen bli för skarp.
Jag hade tagit med mig gömslet, och när jag plåtade med 200-millimeterna på rätt så nära håll var det användbart. Men när jag backade sex-sju meter ytterligare och tog fram 500-millimetern med konverter, då var tältgömslet helt överflödigt. Hackspettarna bryr sig inte alls om ifall det finns människor i närheten, det viktiga för dem är att komma med föda till de växande ungarna. Förmodligen skulle jag kunna ha ställt mig två meter från den knappt tre meter höga stubben, och spettarna hade ändå kommit för att mata ungarna. Det vill säga om jag stått relativt stilla.
Jag hade verkligen tur med tidpunkten, på kvällen kom ringmärkarna och dagen efter hade tre av de fyra ungarna redan lämnat boet.
Lillebror (hans namn) är en av dessa naturvårdens hjältar som varit med om att sätta upp flera hundra pärluggleholkar i Köping/Skinnskattebergstrakten. Förr en flitig ringmärkare, i dag lika duktig fotograf.
Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 200/2 L IS USM. Full öppning.
Klockan fem samma eftermiddag har jag stämt möte på nytt med Lillebror (det är hans namn), och med ringmärkarna Mikael och Patrik. Jag ska få följa med på ringmärkningen av pärluggleungar. Lillebror har förr ringmärkt mycket fåglar men han har numera övergått till att framför allt sätta upp holkar och till att plåta. Inte mindre än 150 pärluggleholkar har han varit med om att sätta upp i området mellan Köping och Skinnskatteberg.
Mikael och Patrik är flitiga ringmärkare. Här vid pärluggleboet. En av få holkar med lyckad häckning i år. Variationerna i sorktillgången styr häckningen. För tre år sedan var det relativt gott om häckningar i Västmanlandskogarna. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 16-35/2,8 L USM.
Ringmärkning av unge av pärluggla.
Bröderna Mikael och Patrik tillhör en yngre generation ringmärkare som tagit över den inte alltid så hälsosamma sysslan - fjädrarna innehåller en hel del parasiter och annat som kan irritera luftrören.
Väl på plats är det bara att erkänna: att fotografera pärluggleungar är att närma sig eller rentav gå över gränsen till det kitschiga. Dock får det väl vara tillåtet någon enstaka gång. Man måste ju medge att de är söta i sig själva!
Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 200/2 L IS USM. ISO 500, 1/320 s., bländare 3,5. Blåndarprioritet, tidsautomatik.
Pärluggleunge. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 200/2 L IS USM. Full öppning.
Unge av pärlugga. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 16-35/2,8 vid 16 mm. Full bländaröppning med kort skärpedjup som följd.
Samma grupp pärluggleungar med vidvinkel. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 16-35/2,8 vid 16 mm, bländare 3,5.
Fast de är inte bara söta, påminner Mikael mig om. I holken finns fyra ungar. Men en är betydligt mindre än de andra och visar sig dessutom vara blind. Den pärluggleungen ringmärks inte. Mikael berättar att denna fjärde unge knappast kommer att klara sig; troligen förvandlas den inom kort till en matreserv för de tre andra hungriga ungarna.
Nåväl, jag låter mig i alla fall för en stund intalas att det är tre sötnosar jag fotograferar och inte pärlugglekannibaler ...
Tack Mikael, Lillebror och Patrik för att jag fick följa med.
Tretåig hackspett flyger mot boet. Tursamt nog blev den skarp trots full bländaröppning. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 200/2 L IS USM. Bländare 2, 1/1250 s., bländare 2, ISO 200.
Tretåig hackspettshanne. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 500/4 L IS USM plus 1,4 ggr konverter (700 mm). ISO 500, bländare 5,6, 1/320 s. Bländartprioritet.
Jag har försökt plåta tretåig hackspett under flera år men aldrig lyckats. Därför ville jag inte missa den här häckningen, jag hade varit uppe och sett området med boet när äggen fortfarande inte kläckts. Jag var övertygad om att det verkligen skulle bli fotograferingstillfälle, i alla fall om jag kom i rätt tid. Äggen kläcks nämligen efter cirka två veckor, och när äggen väl kläckts tar det sedan mindre än två veckor för ungarna att bli flygga och alltså lämna boet. Föräldrarna matar ungarna hela tiden så klart, men det är bara under de sista fyra-fem dagarna som matningen sker med riktigt täta mellanrum. Då är ungarna nämligen stora och ständigt hungriga.
I miljöcertifiering ingår att Sveaskog svedjebränner mindre områden. Detta leder till nästan säkra häckningar av bland annat tretåig hackspett. Canon EOS 1 Ds, Mark III, EF 200/2 L IS USM.
Det är inte svårt att hitta en boplats med kläckta ungar om man bara råkar befinna sig i närheten av ett träd där den tretåiga hackspetten häckar. Till skillnad från gröngölingen och spillkråkan, men i likhet med den större hackspetten, för ungarna nämligen ett otroligt liv hela tiden under denna fas. Och då menar jag verkligen hela tiden. Det är inte tyst en sekund i boet. Föräldrarna flyger i skytteltrafik för att förse de växande ungarna med mer och mer föda.
Tretåig hackspettshanne levererar föda till de fyra ungarna, som snartt är flygga. Dagen efter var det bara en unge kvar.
Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 500/4 L IS USM pls 1,4 ggr konverter (700 mm)
VI har ju inte så jättegott om tretåig hackspett i landet. Men i miljöcertifieringen av skogsbolag ingår att dessa ska avsätta speciella områden för att bevara en biotop som passar arter som annars skulle få svårt att klara sig. Och Sveaskog, som äger marken där just den här häckningen fanns, förbinder sig också i samband med detta att varje år bränna av vissa avgränsade områden.
Och just där man bränt skogen, där kan man med största sannolikhet finna den tretåiga hackspetten. Ofta kommer den redan samma år som området bränts av. Och den finner snart lämpliga boträd i den svedda skogen.
Från klockan sex på morgonen till halv elva på förmiddagen plåtar jag matningarna, och jag får även någon skarp flygbild, med en hel del av miljön med på bilden. Sen börjar solen bli för skarp.
Jag hade tagit med mig gömslet, och när jag plåtade med 200-millimeterna på rätt så nära håll var det användbart. Men när jag backade sex-sju meter ytterligare och tog fram 500-millimetern med konverter, då var tältgömslet helt överflödigt. Hackspettarna bryr sig inte alls om ifall det finns människor i närheten, det viktiga för dem är att komma med föda till de växande ungarna. Förmodligen skulle jag kunna ha ställt mig två meter från den knappt tre meter höga stubben, och spettarna hade ändå kommit för att mata ungarna. Det vill säga om jag stått relativt stilla.
Jag hade verkligen tur med tidpunkten, på kvällen kom ringmärkarna och dagen efter hade tre av de fyra ungarna redan lämnat boet.
Lillebror (hans namn) är en av dessa naturvårdens hjältar som varit med om att sätta upp flera hundra pärluggleholkar i Köping/Skinnskattebergstrakten. Förr en flitig ringmärkare, i dag lika duktig fotograf.
Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 200/2 L IS USM. Full öppning.
Klockan fem samma eftermiddag har jag stämt möte på nytt med Lillebror (det är hans namn), och med ringmärkarna Mikael och Patrik. Jag ska få följa med på ringmärkningen av pärluggleungar. Lillebror har förr ringmärkt mycket fåglar men han har numera övergått till att framför allt sätta upp holkar och till att plåta. Inte mindre än 150 pärluggleholkar har han varit med om att sätta upp i området mellan Köping och Skinnskatteberg.
Mikael och Patrik är flitiga ringmärkare. Här vid pärluggleboet. En av få holkar med lyckad häckning i år. Variationerna i sorktillgången styr häckningen. För tre år sedan var det relativt gott om häckningar i Västmanlandskogarna. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 16-35/2,8 L USM.
Ringmärkning av unge av pärluggla.
Bröderna Mikael och Patrik tillhör en yngre generation ringmärkare som tagit över den inte alltid så hälsosamma sysslan - fjädrarna innehåller en hel del parasiter och annat som kan irritera luftrören.
Väl på plats är det bara att erkänna: att fotografera pärluggleungar är att närma sig eller rentav gå över gränsen till det kitschiga. Dock får det väl vara tillåtet någon enstaka gång. Man måste ju medge att de är söta i sig själva!
Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 200/2 L IS USM. ISO 500, 1/320 s., bländare 3,5. Blåndarprioritet, tidsautomatik.
Pärluggleunge. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 200/2 L IS USM. Full öppning.
Unge av pärlugga. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 16-35/2,8 vid 16 mm. Full bländaröppning med kort skärpedjup som följd.
Samma grupp pärluggleungar med vidvinkel. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 16-35/2,8 vid 16 mm, bländare 3,5.
Fast de är inte bara söta, påminner Mikael mig om. I holken finns fyra ungar. Men en är betydligt mindre än de andra och visar sig dessutom vara blind. Den pärluggleungen ringmärks inte. Mikael berättar att denna fjärde unge knappast kommer att klara sig; troligen förvandlas den inom kort till en matreserv för de tre andra hungriga ungarna.
Nåväl, jag låter mig i alla fall för en stund intalas att det är tre sötnosar jag fotograferar och inte pärlugglekannibaler ...
Tack Mikael, Lillebror och Patrik för att jag fick följa med.
Från Pyreneerna till Nord-Norge
Minervauggla i kvällsljus från gömsletält. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 300/2,8 plus 1,4 ggr konverter (420 mm).
Gåsgam, Spanien. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 800/5,6 L IS USM.
Gåsgamar. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 800/5,6 L IS USM, beskuren.
Jag är inte nöjd med gambilderna, men medge att lammgamen är en otroligt häftig fågel. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 300/2,8 plus 1,4 ggr konverter (420 mm).
En kort sväng till Spanien, flyg till Barcelona och tre hela dagars plåtande i de nedre Pyreneerna. Gamar och så sista kvällen minervaugglan - igen. Inte nöjd med gambilderna även om en eller två kan platsa i höstens bok.
Hemma en natt och en dag för att fira Isaks födelsedag - han fyllde fyra. Sedan väntade 125 mils körning till Norge, till Flatanger norr om Trondheim. Två olika workshopgrupper med förväntansfulla blivande örnfotografer. Men igår morse såg det mörkt ut, ingen sol på flera dagar sa väderprognosen, däremot blåst och regn. Men efter en blöt och blåsig morgon när vi bara kunde gå ut i den innersta fjorden sker ett under på kvällen. Under en och en halv timme tittar solen fram, och vi arbetar med ett par havsörnar som utan minsta betänkligheter fångar fisken rakt framför oss. Tvåhundra millimeters tele räcker. Och vinden kommer från samma håll som solen lyser. Örnen går ner på vattnet mot vinden som alltid, och vi får den snett framifrån i bra medljus. Och den ena örnen kommer inte en utan fyra gånger.
Havsörnar. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 500/4 L IS USM plus 2 ggr konverter (1000 mm). Omöjlig nästan att hålla, eftersom vågorna gjorde att båten rörde sig konstant. Mot båtens rörelser hjälper ingen bildstabilisering.
Havsörn i norskt fjordlandskap. Canon 1 D Mark III, EF 200/2 L IS USM.
Havsörn med teknisk finess, fångar fisken med en klo. Canon 1 D Mark III, EF 200/2 L IS USM, beskuren.
Gråtrut, lång slutartid (1/80 s.) men ögon och näbb är dskarpa. Canon EOS 1 D Mark III, EF 70-200/2,8 L IS USM.
Inte från gårdagskvällens fina ljus men en havsörn som gick ned i morse. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 300/2,8 L IS USM.
Vi hade helt enkelt tur med en lokal ljusning i ett tätt ovädersområde. Sånt som ofta händer i Norge - eller i till exempel Skottland eller på Island. MItt i allt regn och bland alla mörka moln öppnar sig himlen och vi får ett behagligt ljus under en halvtimme eller mer. Och har man då fågel, behövs inte mer.
Samma i morse, och nu har vädret mot ala prognoser klarnat inför kvällsturen med örnarna.
Det är inte första gången jag plåtar havsörn, men det är fascinerande upplevelse även efter ett par hundra gånger med örnar som dyker efter fisk. Ibland låter jag kameran vara för att bara njuta av deras underbara teknik att gå ner och fånga bytet i flykten.
När man inte har havsörn kan man alltid plåta trutar. Ibland kom de riktigt nära och några gånger försökte de ta min tumme istället för brödet. Bilden tagen av en av workshopdeltagarna. Foto: Per Runn.
Mellan örnpassen är det trutar som gäller. Mest gråtrut, en och annan havstrut. Silltruten har jag inte sett till ännu. Med ett berg i bakgrunden, som ger ett mörkt vatten, och med lång slutartid kan man få en hel del spännande bilder med fåglar som vi annars ofta inte bryr oss om. Eller skarpa actionbilder på kort slutartid när de kämpar om brödbitarna vi slängt ut.
Båda bilderrna tagna med fisheye, 15/2,8, fisheyen ger nästan 180-gradig bildvinkel i diagonal. Räkna gärna ut hur nära truten är.
På dagen kör jag två timmars föreläsning/genomgång av bilder och ett pass om hur man enkelt arbetar i Photoshop. Det är ju så att många går avancerade kurser i bildbehandling, och de lär sig hundra genvägar/sätt att arbeta i Photoshop (programmet har väl 700 olika möjligheter, ingen - inte ensprogrammerarna - kan nog alla) men efter att ha lärt sig alla dessa hundra eller tvåhundra metoder, vet de inte vad som är väsentligt. Men vad man behöver kunna för att i 99 % av fallen göra klart sina bilder, det är fem-sex kanske sju genvägar. - När man väl lärt sig "framkalla" sina bilder med dessa enkla verktyg, då kan man lära sig "överkursen". Men i 95 % av fallen använder jag själv bara två-tre verktyg förutom rawkonverteraren. Det brukar ta en minut att göra klart en bild, nja, kanske två - bildfilerna är så stora att bara att spara dem tar tid.
Gråtrut. Canon EOS 1 D Mark III, EF 24-105/4 L IS USM.
Mellan de två workshopgrupperna ska jag köra över till Sverige för att fotografera tretåig hackspett som matar sina ungar - förhoppningsvis.
