Rådjursserie med första professionella digitalkameran – men i dag: måste jag ha en utrustning för hundratusen för att ta fantastiska bilder?
EOS-1 D Mark II. EF 500 mm f/4 L IS USM plus 1,4 ggr telekonverter (700 mm).
Exponering: Bl. 7,1, 1/800 s. ISO 320.
Gäller för samtliga bilder i serien.
Det var min första professionella digitalkamera, 2005, en EOS-1 D Mark II. Jag hade med den kameran tagit steget helt från diafilmen till digitalfoto. Plötsligt kunde jag skruva upp ISO-talet till ISO 320 utan problem. Det gav mig 2/3 steg marginal för skärpan genom att jag bländade ner från f/5,6 till f/7,1 och samtidigt slutartiden 1/800 sekund vilket var tillräckligt för att frysa rådjuret.
Jag ägnade några morgnar åt att vandra nära jakttornen ute i det bevuxna fältet. Plötsligt rusade det upp och jag hann få upp kamera och objektiv (500 mm plus konverter) i "skjutläge". En serie skarpa bilder på rådjuret i sitt språng.
Jag hade tur med 500 millimetern med 1,4 ggr telekonverter. Rådjuret var skarpt på alla bilder i serien.
EOS-1 D Mark II. EF 500 mm f/4 L IS USM plus 1,4 ggr telekonverter (700 mm).
Exponering: Bl. 7,1, 1/800 s. ISO 320. Samma exponering ovan.
När man kör motöjusbilder är det en god idé att öka mellantonskontrasten, antingen i hela bilden eller i huvudmotivet. Huvudmotivet har en tendens att bli kontrastfattigt, utom i kanterna.
Det är klart att jag var frälst av den nya digitala tekniken. Ändå kunde ingen ana vilka kameror vi skulle sitta med bara åtta-nio år senare. När vi plötsligt skjuter med ISO-tal på inte bara 6400 utan 12800, 25600 och vi kan använda bilderna som uppslag i böcker. Okej, när jag kört ISO 25600 har jag kört litet extra brusreducering. Men färgerna har hållit.
Men kameror tar inte bilder av sig själva. Det krävs fortfarande någon bakom kameran.
Ibland hör eller ser jag kommentaren: "jamen jag kan inte få de där bilderna, jag har inte en kamerautrustning för hundratusen kronor".
Jag vet att jag är privilegierad. Jag har möjlighet att använda de bästa kameror som finns och de bästa objektiv som går att få. Men gör det bilderna bättre? Nej. Inte i 99 % av fallen. Men för den där hundrade bilden kanske det spelar roll att jag kan köra med 12 bilder i sekunden, eller rentav 14 bilder i sekunden i nödfall (men då fungerar inte autofokus).
Som nybörjare, och när jag körde diafilm, var det av stor vikt för mig att kunna använda det längsta superteleobjektiv som då fanns, Canons nya 600 mm med nyheten: bildstabilisering. Plus konvertrar.
Men i dag med de mindre sensorerna på prisbilligare amatörkameror (kameror med cropfaktor) får jag samma utsnitt med 400 mm som jag då fick med 600 mm. Och jag behöver inte de dyra ljusstarka gluggarna på samma sätt längre, eftersom jag kan vrida upp ISO-talet. På den tiden gällde först Velvia 50, som kunde pressas till Ei 100, senare Ektrachrome 100 VS, som kunde pressas ett steg men som då blev närapå "för mättad".
De bästa prisbilligare amatörkameror håller i dag en bildkvalitet som överträffar de proffskameror jag använde till mina första fem-sex böcker (ja, den första boken bestod till större delen av diabilder).
Men hastigheten på bildsekvenserna då? undrar någon. Ja, för att få bästa bildkvalitet använde jag proffskamerahusen med fullformatssensor, EOS-1 Ds-husen. Men bildsekvensen var sämre än i amatörhusen i dag. Med första kameran kunde jag ta tre bilder i sekunden, med nästa fullformatskamera kunde jag ta fyra bilder i sekunden. Och jag använde dessa hus till de flesta bilder, även actionbilder och flyktbilder. Jag ville ha den bättre bildkvaliteten. Sedan hade jag ibland ett extra D-hus med 1,3 ggr cropfaktor om det var nödvändigt med hög serietagningshastighet, fast till 90 % körde jag de långsammare fullformatskamerorna.
Med dagens amatörkamerahus med mindre sensor med motsvarande skenbar brännviddsförlängning kan jag ta fantastiska bilder med en utrustning som inte kostar 150.000 utan tjugotusen kronor, på sin höjd trettiotusen.
Det finns alltså inget att skylla på längre.
Men varför använder då jag och andra proffs dessa dyra hus och denna kostsamma utrustning om man kan ta samma bilder med en betydligt billigare utrustning? Jo, huvudsakligen därför att jag som proffs måste komma hem med bilderna. Och inte bara ibland. Utan varje gång jag åtar mig ett uppdrag.
Jag kan inte skylla på att kameran slutade fungera. Jag kan inte skylla på någonting. Ska jag överleva som professionell fotograf måste jag "leverera". Varje gång. Och då måste jag kunna lita på en kamerautrustning som jag i princip kan stå i duschen med i en halvtimme och veta att den fortfarande fungerar.
Att man kan ta samma bilder med billigare kameror, standardkitobjektiv och prisbilligare telezoomar och vidvinklar som jag får när jag använder proffsutrustningen tänker jag skriva mer om längre fram.
Bilden är en kraftig delförstoring och användes i en kalender, tryckformat 40 cm. Med fullformatskamerorna kunde jag göra kraftiga beskärningar och ändå använda bilder till tryck i böcker och magasin. Nackdelen med de tidiga fullformatskamerahusen var bildhastigheten: med första kamerahuiset kunde jag ta tre bilder i srkunden, med nästa modell var högsta bildfrekvens fyra bilder per sekund. Trots det valde jag att använda fullformatskamerorna även vid de flsta actionsituationer.
EOS-1 Ds MarkIII. EF 300 mm f/2,8 L IS USM.
Exponering: Bl.5,6, 1/800 s. ISO 200. Manuell.
Min nya bok "Konsten att fotografera fåglar och andra djur"
Slutligen vill jag göra reklam för min egen nya bok: "Konsten att fotografera fåglar och andra djur". Jag bad Christian Nilsson, teknisk redaktör här på tidningen FOTO, fackgranska texten i vintras. Christian har testat eller hållit i snart sagt alla nya kameror och objektiv som kommit de senaste femton åren. Hans synpunkter var mycket precisa och av största vikt för framför allt de tekniska avsnitten och han kom med fantastiskt bra förslag på strykningar. Dessutom hjälpte han mig med vad funktioner heter i andra kameror än de Canon-kameror jag använder. Ett stort tack vill jag därför rikta till honom här i bloggen. Litet nytta tror jag Christian hade av i alla fall några avsnitt i boken, några idéer till artiklar eller saker att ta upp i FOTO tycker jag mig känna igen i numren nu i vår och sommar. Det gläder mig i så fall.
Färglöst – och svart och vitt
EOS-1 D Mark IV. EF 300 mm f/2,8 L II IS USM plus 2 ggr telekonverter (600 mm).
Bl. 6,3, 1/8000 s. ISO 200. Bländarförval.
Jag har skrivit om det förr. Glöm inte att testa svartvitt! Gärna direkt i kameran genom att välja Monokrom bildstil.
Bilden ovan är dock inte svartvit. Men den fungerar på samma sätt som en svartvit bild. Bara solljuset ger en färgton i delar av bilden. Jag har placerat den bland svartvita bilder i ett par utställningar jag haft. På håll har betraktaren sett en svartvit bild för att sedan upptäcka färgtonen.
Han stod bara en mycket kort stund på det sättet på bergskammen. Men jag hann springa en bit för att få kompositionen rätt.
Man kan naturligtvis göra om bilderna i Photoshop till svartvita bilder. Det gjorde jag med lappugglan nedan. Den satt nästan inne i den täta skogen men där ljuset nådde in. Det var en tidig morgon i Västmanland 2008. Men jag gjorde en svartvit bild av den först nu i veckan när jag höll på med bilder till en utställning på Österlen tillsammans med Jan-Peter Lahall. Galleri Gyllengården: 6 juli till 4 augusti.
Lappuggla i Västmanland. Bilden har gjorts om till en svartvit bild i efterbehandlingen.
EOS-1 Ds Mark II. EF 600 mm f/4 L IS USM plus 1,4 ggr telekonverter (840 mm).
Exponering: Bl. 5,6, 1/100 s. ISO 800. Bländarförval, exponeringskompensation på minus för att låta skogen förbli mörk.'
När jag var i Chile i januari i år ägnade jag en hel dag åt att fotografera knölvalar. De gjorde sig bra i svartvit, bilden nedan medvetet underexponerad för att öka dramatiken. Därtill har jag för att förstärka dramatiken efterbelyst skuggorna/lågdagern i bakgrunden och himlen med cirka 6–8 %. Den här bilden kom med i min nya bok om "Konsten att fotografera fåglar och andra djur".
Eldslandet och Chile var en underbar upplevelse. Jag ska ner dit igen i januari 2014 med svenska fotoentusiaster, jag tror vi har några platser över på grund av sjukdom om någon skulle vara intresserad.
Knölval, Eldslandet, Chile.
EOS-1D X. EF 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM.
Exponering: Bl. 8, 1/5000 s. ISO 400. Medvetet underexponerad.
Färdig bok och dramatiskt motljus
Kronhhjortar strax före solnedgången i den före detta kungliga jakt- och naturparken på Själland.
EOS–1D X. EF 600 mm f/4 L II IS USM plus 2 x telekonverter (1200 mm).
Exponering: Bl. 10, 1/1250 s. ISO 640. Bländarförval. Exponeringskompensation minus två steg.
Äntligen klar! Tanken var att skriva en handbok i fågel- och djurfotografering, sidantal 160 som skulle kommit ut hösten 2012. Istället blev det en tegelsten som kom att omfatta det mesta från det mest grundläggande till bildbehandling i Photoshop, nästan 350 sidor.
Varje steg ledde till ett nytt steg. Och när det mesta redan var täckt, ja då var det lika bra att göra ett riktigt kapitel om bildbehandling också. 35 sidor på slutet som ska omfatta nästintill vad som ryms i en bok. Men utan en massa luft.
Hade jag vetat vad jag gav mig in på hade jag aldrig gjort boken. Men så är det väl med det mesta. Jag hade aldrig startat bokförlag vid 22 års ålder om jag vetat vad det innebar. Elvahundra titlar och trettiotvå år senare vet jag det.
Kanske är det tur att vi ger oss in på saker utan att veta vad det innebär eller vad det leder till. Hade vi människor inte gjort det hade mycket aldrig kommit till.
Att boken är klar innebär att jag kommer att börja blogga mer flitigt.
Bilden ovan fick jag när jag höll en workshop i maj. Jag väntade på att kronhjortarna eventuellt skulle vända om och passera skogsdungen och därmed komma i motljus med en mörk bakgrund. De vände om och jag hann få två hyfsade bilder innan tillfället var borta. Bilden skulle ha kunnat illustrera det avsnitt i boken som handlar om att medvetet underexponera för att åstadkomma en mer dramatisk effekt. Ett knep jag lärt mig av Andy Rouses böcker och av min vän Tom Svensson, som arbetar på Nordens Ark och fotograferar mycket.
Samma med rödspoven nedan. Den kunde fått vara med i boken, den är egentligen bättre än en liknande bild som nu är med. Men den andra bilden illustrerade bättre mitt resonemang.
Rödspov i motljus rakt mot linsen.
EOS-1D X. EF 600 mm f/4 L II IS USM plus 1,4 ggr telekonverter (840 mm).
Exponering: Bl. 5,6, 1/640 s. ISO 2500. Exponeringskompensation: minus, mellan ett och två steg (angivelse saknas).
PS. Min bok heter "Konsten att fotografera fåglar och andra djur" (förlag: Norstedts).
