Vanliga sothönor är envisa, och glöm inte att fotografera även vanliga arter!
Hona av gräsand. EF 400mm f/2,8 L IS USM II. Bländare 3,2,
1/5000 s, bländarförval. ISO 1000.
ISO 1000. Onödigt högt ISO-tal i ovanstående fall. Ja. Men med de nya kamerorna spelar det ingen roll. Jag har ISO 1000 inställt, för om det plötsligt blir action, då vill jag ha en kort slutartid. Här har jag valt i det närmaste full bländaröppning för minimalt skärpedjup.
Gräsanden är så vanlig att vi ibland glömmer att få bilder på den, speciellt den litet mindre ansenliga honan. Hanen har ju sin vackra gröna färg, så är det ju inom fågelvärlden, det är nästan alltid hanarna som är vackrast. I alla fall när de två könen utseendemässigt skiljer sig åt väsentligt. För i fågelvärlden är det hanen som ska få honan att välja just honom.
Men även gräsandshonan är vacker, och efter morgonbadet ska hon putsa sig och sträcka på sig.
Sothönor finns överallt i världen kan man tycka, de är också "vanliga" fåglar och lätta att förbi. Sothönor är emellertid riktiga tuffingar, trots att de rätt ofta får ordentligt med stryk, som här av – jag tror det var samma – gräsandshona. Men det som gör att sothönorna kan behålla sin plats på ett ställe trots att de faktiskt åker på stryk av både gräsänder och till exempel den lilla tofsvipan, det är att de är så envisa. De fortsätter nämligen att "störa" de andra fåglarna, så även om dessa kan "spöa upp" sothönan gång på gång så är det ändå dessa som får ge sig i väg till slut, helt enkelt för att få lugn och ro och slippa den här envetna odågan.
Sothönan jagas iväg av gräsandshonan. EF 70-300mm f/4,5-5,6 L IS USM, vid 250 mm har jag för mig. Zoomen är utmärkt när det blir en actionsituation, man kan snabbt zooma bakåt när det ser ut att dra ihop sig till en fight.
Utställningar, lappugglor med mera
Lappuggla, Tornedalen, februari 2009.
Som vanligt är det flera utställningar samtidigt. Men denna gång bara mindre utställningar. I Eslöv har Pia Tapper öppnat ett galleri, där hon även ska slå ett slag för fotot. När hon öppnade härommånaden levererade jag tiotalet bilder, bland annat den här lappugglebilden från Tornedalen 2009 och som låg orörd i arkivet. Just lappugglebilder från den vintern har jag många av. Det var ovanligt kallt, ofta minus 30 grader och många lappugglor frös eller svalt ihjäl. Men den här honan hade matats med grishjärtan, som enligt forskarna ska vara mycket bra för ugglan, matningen stod Harri Tavehti för. Så den kom gärna och hämtade "bytet" som man slängde ut. Och medan andra svalt ihjäl så tror jag att den här honan gick välgödd in i häckningssäsongen, trots den hårda vintern.
Lappugglor har jag annars ett favoritställe för här i södra Sverige, närmare bestämt i Västmanland knappt en timmes bilresa från Järfälla där jag växte upp. Därifrån har jag också en bildbank, jag kan plocka nya bilder när jag behöver, i alla fall ett tag till.
På Naturum i Karlstad var det nyöppning i helgen, där har Mikael Solebris och jag varsin utställning under den gemensamma titeln "Värmland c/o världen": Jag står väl mest för världen utanför Karlstad i det fallet.
I vinter och vår har det blivit mycket nya bilder för min del, så större delen av mina 22 bilder är från i år, och hälften av utställningens bilder har jag printat från foton jag fått de senaste två veckorna. Det blir ju så, ibland har man tur att få många bilder på en gång. Andra gånger kommer man hem utan bilder, det hände mig i vintras när jag reste norrut.
Ny bild från förra veckan som fick ingå med flera andra med svart
bakgrundsvatten. Gråtrut med zoomen 70-300mm.
