En kort rapport från några dagars gamfotografering i Pyrenéerna i Katalonien. Jag fick skjuta på resan eftersom jag måste hjälpa min far, som är 88 och fortfarande bor i det hus i Skälby, Järfälla där jag växte upp. Han hade fått bältros och behövde plötsligt hjälp. Han har klarat sig bra med hemtjänstens städning var tredje vecka ända tills nu.
Därför kom jag ner till Barcelona en dag försenad, men därifrån är det bara tre timmar med hyrbilen upp till den lilla bergsbyn Bresca med högst ett tjugotal invånare. Jag hade varit här förut så jag gick direkt till vandrarhemmet i byn.




Bresca ligger på cirka ett tusen meters höjd, Det är kanske inte alla som vet det, men Spanien är det bergrikaste landet i Europa, näst efter Schweiz.
Fortsätter man den smala slingrande vägen från byn Bresca uppåt en halvtimme kommer man till den platå där Georgie en gång i veckan utfordrar gamarna.
Tre dagar i gömsle, inte mer än sex timmar om dagen. Men datorn är full av råbilder. En del har jag inte hunnit titta på, andra kan jag inte kolla än, eftersom jag inte har installerat råkonverterare till den 7 D jag köpte häromveckan. Å andra sidan använde jag mest fullformatskameran och huvudsakligen mitt tele 400/2,8, ibland med 1,4 eller 2 gångers konverter, men för det mesta utan. Gamar är stora, och med den skenbara brännviddsförlängningen på 7 D passade 70-200-zoomen bäst. Men skärpedjupet blir kortare om jag istället använder fullformatskamertan och därmed litet längre telen, 300/2,8 respektive 400/2,8, och eftersom det kom ett hundratal gamar vid matningen ville jag ha ett kort skärpedjup för att kunna isolera enskilda gamar i mängden. Ändå, när det blev action. då var jag tvungen att blända ned något steg för att vara säker på att få skärpa på ögat när saker väl hände.

Lammgam. 400/2,8 plus 2 ggr konverter (800 mm). Full öppning.

Jag har nämnt det förut men mängden fåglar gör det ofta besvärligt. När väl en liten skärmytsling bryter ut är det nästan alltid några andra fåglar i vägen. Detsamma gäller när man kommer till jättelika kolonier, som till exempel den med 50.000 par havssulor på den lilla klippön Bass Rock ett par mil öster om Edinburgh i Skottland. Eller för den delen under högsäsongen för tranorna vid Hornborgasjön. Då kan ett längre tele med ett kort skärpedjup komma väl till pass.
Ikväll, söndag, flyger jag till Kastrup, det är bara 50 minuter hem från flygplatsen. På måndag kväll är det augustprisutdelning. Jag får se om jag kommer dit, jag brukar alltid klara utlandsresorna, men den här gången har magen pajat fullständigt. Med massor med koltabletter lyckades jag i alla fall klara fem timmar i gömslet sista dagen.
Vem som vinner August? Ja, jag tror inte det blir "Att överleva dagen". Hittills har aldrig en naturvetenskaplig bok vunnit. En bok om naturvetenskap vann en gång, men den var skriven av en humanist, idéhistorikern Nils Uddenberg. Det är sex böcker som kan vinna, min gissning är att det antingen blir idéhistorikern Karin Johanissons bok om melankolin eller boken om Love Almqvist, som med största sannolikhet är en ypperlig litteraturvetenskaplig studie.

Hektiska månader, därför inget bloggande. Inte heller tid för fotografering, mer än att jag följde ett par som skulle gifta sig. De har tre barn, och jag dokumenterade förberedelserna, dels under ett par timmar på morgonen, dels när brudparet och barnen och några syskon klädde upp sig under de sista timmarna före själva vigseln. Jag följde dem till kyrkan, men där lämnade jag dem vid porten. Det var den kanske roligaste fotograferingen i år. Villkoret för att jag skulle göra den var att det inte skulle bli traditionella bröllopsblder, i stället blev det ett slags "reportage" över dagen.






Kungsörn utför strapatsiska konster. Från gömslet är det ungefär 24 meter till trädet. Med 400/2,8, fullformatskamera

Boken blev i alla fall klar i tid.  Direkt efter det blev det: föreläsningsrunda. Augustnominering. Mer föreläsningar. Och nu workshop med örnar.

"Att överleva dagen" blev den mest omfattande boken hittills. Och trots att vi gjorde layout, redigering och text på mindre än fyra veckor känns den trots allt mer gedigen, genomarbetad än någon tidigare bok. Naturligtvis får man en viss rutin när man gjort fem böcker tidigare, det blir enklare, man vet i förväg vad som behövs och vad som kan göras. Men på slutet arbetade vi också dygnet runt, i långa skift.

Jag fick för en vecka sedan ställa in ett föredrag, när hesheten i rösten övergått i ingen röst alls. Men trots pencillinkur blir det inte bättre. Jag satt en dag i gömsle med kungsörnen, innan workshop-gruppen kom. Men det var för rått i gömslet. Hostan blev värre.  Efter att ha slussat ut alla trevliga fotografer - när intresserade samlas för att göra en sak som alla är intresserade av blir det en bra stämning - i olika gömslen har jag tillbringat ett par dagar inomhus och kurerat mig. Imorgon fredag fkör jag hem. Lördag-söndag får bli vilodagar hemma och så flyg upp till Umeå för föreläsning på Folkets Hus på måndagskvällen, Skellefteå dagen efter och på onsdag föreläsning i Luleå.

Det blev alltså bara en dag i gömslet. Men kungsörnen kom, och den stannade i tre timmar. Jag bifogar några dagsfärska kungsörnsbilder från Norge.

Om tjiiiten jag dras med ger med sig bär det i mitten av november av några dagar till Pyrenéerna - direkt efter Fotomässan i Stockholm. Sedan väntar en resa till de sub-antarktiska öarna söder om Nya Zeeland i december. Jag hoppas återkomma med reserapporter och annat.


Kungsörn. 400/2,8

Augustpris. Nej, det tror jag inte. Fast den här gången skulle jag i alla fall inte skämmas. "Pingvinliv" som också nominerades till Augustpriset för tre år sedan var kanske ingen dålig bok, men jag tyckte inte att den riktigt höll för ett augustpris. Jag måste erkänna att jag den gången verkligen drog en lättnadens suck när Cecilia Lindqvists namn och hennes bok ropades ut som vinnare. Det hade inte känts rätt.

Jag fick frågan om fågelskådare och män av en intervjuare för ett tag sedan. Jag sa att det är rätt annorlunda i t.ex. USA; där har fågelskådarorganisationerna många fler kvinnor. Och när man är ute och letar fåglar kan könsfördelningen där vara ganska jämn. I Sverige finns ett stort natur- och fågelintresse, och ser man det över befolkningen i stort är det säkert lika många kvinnor som män som är intresserade av fåglar. Jag märker det inte minst vid mina föredrag, det kommer minst lika många kvinnor som män, oftast fler kvinnor. Men i fågelskådarorganisationerna i Sverige, i tidskrifter och styrelser , där är mansdominansen total. (Undantag är möjligen Lunds/Skånes ornitologer.) Jag tror inte de olika fågeltidningarna har en enda kvinna som regelbundet återkommande skribent.

Inte minst av det skälet är det roligt att Suanne Åkesson skrivit texten inte bara till den senaste boken utan till tre av de sex fågelböcker jag gett ut.


Kungsörn. 400/2,8


Kungsörn. 400/2,8