En kort rapport från några dagars gamfotografering i Pyrenéerna i Katalonien. Jag fick skjuta på resan eftersom jag måste hjälpa min far, som är 88 och fortfarande bor i det hus i Skälby, Järfälla där jag växte upp. Han hade fått bältros och behövde plötsligt hjälp. Han har klarat sig bra med hemtjänstens städning var tredje vecka ända tills nu.
Därför kom jag ner till Barcelona en dag försenad, men därifrån är det bara tre timmar med hyrbilen upp till den lilla bergsbyn Bresca med högst ett tjugotal invånare. Jag hade varit här förut så jag gick direkt till vandrarhemmet i byn.




Bresca ligger på cirka ett tusen meters höjd, Det är kanske inte alla som vet det, men Spanien är det bergrikaste landet i Europa, näst efter Schweiz.
Fortsätter man den smala slingrande vägen från byn Bresca uppåt en halvtimme kommer man till den platå där Georgie en gång i veckan utfordrar gamarna.
Tre dagar i gömsle, inte mer än sex timmar om dagen. Men datorn är full av råbilder. En del har jag inte hunnit titta på, andra kan jag inte kolla än, eftersom jag inte har installerat råkonverterare till den 7 D jag köpte häromveckan. Å andra sidan använde jag mest fullformatskameran och huvudsakligen mitt tele 400/2,8, ibland med 1,4 eller 2 gångers konverter, men för det mesta utan. Gamar är stora, och med den skenbara brännviddsförlängningen på 7 D passade 70-200-zoomen bäst. Men skärpedjupet blir kortare om jag istället använder fullformatskamertan och därmed litet längre telen, 300/2,8 respektive 400/2,8, och eftersom det kom ett hundratal gamar vid matningen ville jag ha ett kort skärpedjup för att kunna isolera enskilda gamar i mängden. Ändå, när det blev action. då var jag tvungen att blända ned något steg för att vara säker på att få skärpa på ögat när saker väl hände.

Lammgam. 400/2,8 plus 2 ggr konverter (800 mm). Full öppning.

Jag har nämnt det förut men mängden fåglar gör det ofta besvärligt. När väl en liten skärmytsling bryter ut är det nästan alltid några andra fåglar i vägen. Detsamma gäller när man kommer till jättelika kolonier, som till exempel den med 50.000 par havssulor på den lilla klippön Bass Rock ett par mil öster om Edinburgh i Skottland. Eller för den delen under högsäsongen för tranorna vid Hornborgasjön. Då kan ett längre tele med ett kort skärpedjup komma väl till pass.
Ikväll, söndag, flyger jag till Kastrup, det är bara 50 minuter hem från flygplatsen. På måndag kväll är det augustprisutdelning. Jag får se om jag kommer dit, jag brukar alltid klara utlandsresorna, men den här gången har magen pajat fullständigt. Med massor med koltabletter lyckades jag i alla fall klara fem timmar i gömslet sista dagen.
Vem som vinner August? Ja, jag tror inte det blir "Att överleva dagen". Hittills har aldrig en naturvetenskaplig bok vunnit. En bok om naturvetenskap vann en gång, men den var skriven av en humanist, idéhistorikern Nils Uddenberg. Det är sex böcker som kan vinna, min gissning är att det antingen blir idéhistorikern Karin Johanissons bok om melankolin eller boken om Love Almqvist, som med största sannolikhet är en ypperlig litteraturvetenskaplig studie.