Rådjursserie med första professionella digitalkameran – men i dag: måste jag ha en utrustning för hundratusen för att ta fantastiska bilder?

EOS-1 D Mark II. EF 500 mm f/4 L IS USM plus 1,4 ggr telekonverter (700 mm).

Exponering: Bl. 7,1, 1/800 s. ISO 320. 

Gäller för samtliga bilder i serien.

 

Det var min första professionella digitalkamera, 2005, en EOS-1 D Mark II. Jag hade med den kameran tagit steget helt från diafilmen till digitalfoto. Plötsligt kunde jag skruva upp ISO-talet till ISO 320 utan problem. Det gav mig 2/3 steg marginal för skärpan genom att jag bländade ner från f/5,6 till f/7,1 och samtidigt slutartiden 1/800 sekund vilket var tillräckligt för att frysa rådjuret.

Jag ägnade några morgnar åt att vandra nära jakttornen ute i det bevuxna fältet. Plötsligt rusade det upp och jag hann få upp kamera och objektiv (500 mm plus konverter) i "skjutläge". En serie skarpa bilder på rådjuret i sitt språng.

 

 

 

 

 

Jag hade tur med 500 millimetern med 1,4 ggr telekonverter. Rådjuret var skarpt på alla bilder i serien.

EOS-1 D Mark II. EF 500 mm f/4 L IS USM plus 1,4 ggr telekonverter (700 mm).

Exponering: Bl. 7,1, 1/800 s. ISO 320. Samma exponering ovan. 

När man kör motöjusbilder är det en god idé att öka mellantonskontrasten, antingen i hela bilden eller i huvudmotivet. Huvudmotivet har en tendens att bli kontrastfattigt, utom i kanterna. 

 

Det är klart att jag var frälst av den nya digitala tekniken. Ändå kunde ingen ana vilka kameror vi skulle sitta med bara åtta-nio år senare. När vi plötsligt skjuter med ISO-tal på inte bara 6400 utan 12800, 25600 och vi kan använda bilderna som uppslag i böcker. Okej, när jag kört ISO 25600 har jag kört litet extra brusreducering. Men färgerna har hållit. 

 

Men kameror tar inte bilder av sig själva. Det krävs fortfarande någon bakom kameran.

 

Ibland hör eller ser jag kommentaren: "jamen jag kan inte få de där bilderna, jag har inte en kamerautrustning för hundratusen kronor".

 

Jag vet att jag är privilegierad. Jag har möjlighet att använda de bästa kameror som finns och de bästa objektiv som går att få. Men gör det bilderna bättre? Nej. Inte i 99 % av fallen. Men för den där hundrade bilden kanske det spelar roll att jag kan köra med 12 bilder i sekunden, eller rentav 14 bilder i sekunden i nödfall (men då fungerar inte autofokus).

 

Som nybörjare, och när jag körde diafilm, var det av stor vikt för mig att kunna använda det längsta superteleobjektiv som då fanns, Canons nya 600 mm med nyheten: bildstabilisering. Plus konvertrar. 

 

Men i dag med de mindre sensorerna på prisbilligare amatörkameror (kameror med cropfaktor) får jag samma utsnitt med 400 mm som jag då fick med 600 mm. Och jag behöver inte de dyra ljusstarka gluggarna på samma sätt längre, eftersom jag kan vrida upp ISO-talet. På den tiden gällde först Velvia 50, som kunde pressas till Ei 100, senare Ektrachrome 100 VS, som kunde pressas ett steg men som då blev närapå "för mättad".

 

De bästa prisbilligare amatörkameror håller i dag en bildkvalitet som överträffar de proffskameror jag använde till mina första fem-sex böcker (ja, den första boken bestod till större delen av diabilder). 

 

Men hastigheten på bildsekvenserna då? undrar någon. Ja, för att få bästa bildkvalitet använde jag proffskamerahusen med fullformatssensor, EOS-1 Ds-husen. Men bildsekvensen var sämre än i amatörhusen i dag. Med första kameran kunde jag ta tre bilder i sekunden, med nästa fullformatskamera kunde jag ta fyra bilder i sekunden. Och jag använde dessa hus till de flesta bilder, även actionbilder och flyktbilder. Jag ville ha den bättre bildkvaliteten. Sedan hade jag ibland ett extra D-hus med 1,3 ggr cropfaktor om det var nödvändigt med hög serietagningshastighet, fast till 90 % körde jag de långsammare fullformatskamerorna.

 

Med dagens amatörkamerahus med mindre sensor med motsvarande skenbar brännviddsförlängning kan jag ta fantastiska bilder med en utrustning som inte kostar 150.000 utan tjugotusen kronor, på sin höjd trettiotusen.

 

Det finns alltså inget att skylla på längre.

 

Men varför använder då jag och andra proffs dessa dyra hus och denna kostsamma utrustning om man kan ta samma bilder med en betydligt billigare utrustning? Jo, huvudsakligen därför att jag som proffs måste komma hem med bilderna. Och inte bara ibland. Utan varje gång jag åtar mig ett uppdrag. 

 

Jag kan inte skylla på att kameran slutade fungera. Jag kan inte skylla på någonting. Ska jag överleva som professionell fotograf måste jag "leverera". Varje gång. Och då måste jag kunna lita på en kamerautrustning som jag i princip kan stå i duschen med i en halvtimme och veta att den fortfarande fungerar.

 

Att man kan ta samma bilder med billigare kameror, standardkitobjektiv och prisbilligare telezoomar och vidvinklar som jag får när jag använder proffsutrustningen tänker jag skriva mer om längre fram.

 

Bilden är en kraftig delförstoring och användes i en kalender, tryckformat 40 cm. Med fullformatskamerorna kunde jag göra kraftiga beskärningar och ändå använda bilder till tryck i böcker och magasin. Nackdelen med de tidiga fullformatskamerahusen var bildhastigheten: med första kamerahuiset kunde jag ta tre bilder i srkunden, med nästa modell var högsta bildfrekvens fyra bilder per sekund. Trots det valde jag att använda fullformatskamerorna även vid de flsta actionsituationer.

EOS-1 Ds MarkIII. EF 300 mm f/2,8 L IS USM. 

Exponering: Bl.5,6, 1/800 s. ISO 200. Manuell.

 

 

Min nya bok "Konsten att fotografera fåglar och andra djur"

Slutligen vill jag göra reklam för min egen nya bok: "Konsten att fotografera fåglar och andra djur". Jag bad Christian Nilsson, teknisk redaktör här på tidningen FOTO, fackgranska texten i vintras. Christian har testat eller hållit i snart sagt alla nya kameror och objektiv som kommit de senaste femton åren. Hans synpunkter var mycket precisa och av största vikt för framför allt de tekniska avsnitten och han kom med fantastiskt bra förslag på strykningar. Dessutom hjälpte han mig med vad funktioner heter i andra kameror än de Canon-kameror jag använder. Ett stort tack vill jag därför rikta till honom här i bloggen. Litet nytta tror jag Christian hade av i alla fall några avsnitt i boken, några idéer till artiklar eller saker att ta upp i FOTO tycker jag mig känna igen i numren nu i vår och sommar. Det gläder mig i så fall.

 

 

Himla bra inlägg det här!
Och vilka grymt häftiga 3D-bilder du fångat:)

Det krävs ju faktiskt erfarenhet av att ta olika bilder. Själv har jag en Nikon D3000 som jag känner mig nöjd med och börjar förstå mig på lite grand. (Det finns ju alltid bättre kameror, med andra upplösningar osv.)

Men för att ta ex: närbilder på insekter som sitter på blommor, tycker jag att jag får bättre bilder av min lilla digitalkamera. Några klick där och jag känner mig helt nöjd för att få med håren på en tex. en humla mm. Såna bilder får jag inte med systemkameran för att jag ska känna mig nöjd. Jo, det kan jag ju få, men det blir en viss skillnad.

Sen handlar det ju om tålamod och vilket djur man ska ta kort på.
Hur och vilken effekt vill man få ut av bilden.

Jag bor ju mitt i skogen och har en massa hjortar och andra djur utanför fönstret. Ja, dom knackar i princip på min dörr (och det har faktiskt hänt..hehe).
Men jag känner mig ändå inte nöjd för jag skulle behövt ett längre (större) objektiv för att få just de där effekt bilderna jag vill ha. För att nå fram till djuret. Nu hamnar man på den där gränsen du skriver om 20-30.000 kronor.
Hjortarna är ju flykt- djur och de stannar inte kvar för att låta mig ta en bild av dom. Du vet just den där bilden när man kan se dem i rörelse och man kan se hur håret ligger vid ögat.

Från det att jag skaffade mig kameran började jag se hur jag ska ta korten alla blir ju inte bra men de duger. Men, jag har en syn framför ögat och det är väl en dröm samtidigt att jag ska kunna ta kort på bäcköringen som står där nere i vattnet.


Måste ju säga att du har en riktigt bra förmåga att se vad du ska göra för att få fram den bästa effekten på djuret du vill ta kort på. Använder du Hdr för att fixa med bilderna?

Jag fyller snart år och vad kan inte vara bättre än att önska mig din nya bok av nära och kära :)

Ha en bra dag och ta många bra kort!

Hej,
nej HDR är svårt med motiv som rör sig, men det fungerar bra för mycket annat. Jag kommer längre fram att återkomma till det.
Om du har cropfaktor (i min bok förklarar jag allt sånt ordentligt) så behöver du inte lika långa gluggar. Jag har det senaste året körtt mycket med en 70–300 mm-zoom, hade jag inte använt fullformatshus hade den räckt till ännu mer. Jag har kört 70-300 mm L-linsen men även den för cirka 4000 är bra. 70-300 mm zoomen i L-serien är suverän, så lätt att ålla i och samtidigt mycket snabb och väldigt skarp. För Nikon kan jag inte gluggarna men kolla in testerna på tidningen FOTOs hemsida. Christian har testsat det mesta intressanta som kommit.
Lycka till! Det låter härligt med hur du bor.
Varm hälsning
Brutus
Jag signerar gärna fin bok om det är möjligt. Skicka ett mejl eller be någon annan göra det:
info snabel-a brutusphoto.se

Hej igen!
Du har fått mail från mig :)

Hej Brutus

Såg dig idag på Nyhetsmorgon men även följt dig lite till och från. måste säga att varje gång jag lyssnar på dig eller bläddrar i dina böcker är jag sugen på att sadla om från porträttbilder till fågel och naturbilder. Du är en riktig insperationkälla :)

// Magnus

Det du skriver om att det fortfarande behövs en människa bakom kameran är sant. Lika sant att specifikationer som ser bra ut på pappret inte behöver vara det i verkligheten. Satt i fågeltornet och en man visade upp bilder på en sällsynt sorts trut han fotograferat tidigare under dagen. Med en liten kamera med otroligt zoomomfång och med möjlighet till många bilder i rasande fart. Bilderna såg bra ut, fågeln satt stilla på en gödselstack. Jag hade då mitt 400 på, smällde av en serie på förbiflygande tärna. Det, sa han, det kan jag inte göra med min kamera. 8 bilder/sek under kontinuerlig fokusering? Och med oftast skarp output? Nä, nä. Sens moral : Bra och lite dyrare grejor ger fortfarande bättre IQ i alla och f a de mest svårbemästrade av situationer.
/ Hälsningar, Klas

Väldigt bra inlägg. Underbara bilder som du levererar. Själv har jag nyss bytt upp mig till Canon eos 60D från 1000D. Ett steg i taget som nybörjare. Det är ju så det är, man vill ju få ut mer av kameran. Fotografen är ju densamma fast bilden blir snäppet bättre :) Det gäller att fånga den rätta bilden man vill ha.

För mig är ändå motivet det mest intressanta. Om man som jag bara har fågelfoto som en perifer hobby så är det svårt att motivera att lägga ens 30 000 på fotoprylar men det betyder inte att man inte kan ha kul och ta en och annan hyfsad bild ändå:) Samma fenomen finns inom musiken: när jag spelade i band i början av nittiotalet fick man lägga kort, dyr tid i studio för att spela in demos/skivor. Nu behöver man en dator, ett ljudkort och en hyfsad mick, allt för under 10 000 för att göra samma jobb. Det är häftigt.

Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Har i jobbet haft tillgång till avancerad kamerautrustning och till och med en fotostudio, men de flesta av de närbilder av växter som jag fått publicerade har jag tagit med en vanlig kompaktkamera med minimala inställningsmöjligheter.

Det är lättare att ta bra bilder om man har större kontroll över kamerans inställningar (och ska man fota djur hjälper det om man inte behöver gå så nära), men en bra fotograf kan ta bra bilder som är fullt publicerbara med vilken kamera som helst.

Den viktigaste begränsande faktorn är inte kameran utan din egen förmåga att komponera snygga bilder. Det är inte förrän du lärt dig det som du kan dra någon verklig nytta av en mer avancerad kamerautrustning.

Trevligt inlägg! Dessutom vill jag göra lite reklam för din nya bok som givit mig mycket inspiration! Nu skal jag ut o testa alla nya tips. Gäller bara att hitta en villig fågel att smyga på..

Tidningen Foto
Tammy Bergström
Claes Grundsten
Fotoskolan Gamleby