Det var inte lejon eller däggdjur jag reste till Sydafrika för att fotografera. Men de fanns där. Och bara för att mitt bokprojekt handlar om gamar, av vilka många är hotade, låter jag ju inte bli att ta andra bilder när något intressant dyker upp. 

 

På väg hem från det minimala tältgömsle där jag och min hustru tillbringat nästan elva timmar närmast orörliga stöter vi på tre lejonhannar i mörkret. Med ett högt ISO-tal och tack vare bildstabilisering i optiken kunde jag ta några bilder i skenet från en handstrålkastare.

 

Vi var bara några meter från lejonhannarna när de började ryta. Ett lejons rytande som hörs på flera kilometers håll är imponerande. När tre lejon ryter i kör på sju-åtta meters håll vibrerar både kroppen och jeepen av det dova mullrandet. En mäktig upplevelse av naturens råa kraft.

 

 

Jag hade hört att man inte kan fotografera särskilt mycket i Kruger National Park, att man måste bege sig till de svindyra lodgerna där djjurlivet koncentrerats inom enorma inhägnader. Det visade sig inte stämma. Två dagars bilkörning i Krugerparken, som inte är inhägnad, gav ett fantastiskt resultat bara från bilfönstret. Men det gäller att vara uppe tidigt, kl. 4 öppnade parken, innan det får man inte köra in där. Men det händer mest precis vid gryningen och den första timmen. Problemet med tjuvskyttar som vill åt bland annat noshörningshorn är stort, mer om det i nästa blogg, och på natten vill man ha koll på vem som är i parken; därför måste man vara utanför portarna kl. 18.30 senast. I annat fall riskerar man dryga böter.

 

 

Under morgontimmarna stötte vi på flera hyenor längs vägen. Orädda kom speciellt de yngre gärna nära bilen för att undersöka oss. Men man får se upp för dem, inte i första hand för ens egen skull. I bilen sitter man bra. Men för att de äter allt. Gummidäck går att äta om man är hyena.

 

Jag har varit Östafrika för åtta respektive elva år sen. Men det var faktiskt nu den afrikanska febern satte in. Jag måste tillbaka. Jag måste få arbeta med dessa fantastiska djur på några av jordens mest fantastiska platser.

 

Jag valde svartvitt denna gång. Jag går in i Meny baktill på kameran, ställer in bildstilen (i Nikonkameror heter det Bildredigering) på Monokrom, sedan höjer jag kontrasten ett par steg, det fungerar bäst för svartvitt med hög kontrast. Ofta experimenterar jag sedan som på den svartvita filmtiden med olika filter. På så sätt får jag en svartvit JPEG-bild direkt i kameran, och med olika filterinställningar blir resultatet olika.

 

Ofta blir redan JPEG-resultatet bra, det hänger på att jag valt rätt filter; en viss medveten underexponering höjer därtill ofta känslan av dramatik i svartvita bilder.

 

För säkerhetas skull knäpper jag bilderna både i JPEG och RAW. Bildstilen styr resultatet i JPEG-bilderna. Skulle jag ångra mig finns färgbilden kvar i RAW. Och skulle jag vilja justera det svartvita resultatet något kan jag göra om RAW-konverteringén till en ny svartvit variant.