Spöket i norr och nattliga hägrar – Hommage à FOTO

Man kan experimentera i kameran. Vilken skillnad mot förr. Nu ser vi resultatet direkt och kan göra om det om det inte fungerade.

 

Jag vet inte om det här blir sista bloggen för tidningen FOTO, jag hoppas skriva ytterligare någon innan tidningen definitivt har lagts ner. Det är en tidning som betytt väldigt mycket för mig och väglett mig i mitt val av kameror och annat. Bilderna och fotograferna som inspirerat har varit många, oftast har det varit andra än nasturfotografer som jag kollat in mest. Det är kanske detta som varit FOTOs allra viktigaste bidrag, att i alla nummer introducera viktiga fotografer för en svensk fotopublik.

 

Men FOTO har också haft viktiga pedagogiska artiklar som jag lärde mig av, jag minns en som Staffan Widstrand skrev för snart tjugo år sedan, hade jag inte läst den vet jag inte om jag hållit på med det jag hållit på med det senaste decenniet. 

 

FOTOs enorma arkiv med tester av kameror och optik måste vara närmast unikt i sin bredd, i alla fall vad gäller Sverige.

 

 

 

 

 

1997 bytte jag upp mig till vad FOTO året innan utsett till "världens bästa systemkamera", det var den analoga F5:an, till den skaffade jag ett Aquatica-undervattenshus med makroport och fisheye och vidvinkeldome. F5:an står sig fortfarande som kanske den främsta bland analoga kameror genom tiderna. På den tiden fanns inte LCD-skärmar där man kunde se bilden utan att titta i sökaren, men F5:an hade liksom sina föregångare F3 och F4 utbytbar sökare, så på mitt hus satte jag en så kallad sportsökare. Den gjorde att jag kunde se hela sökarbilden trots att cyklopen annars hindrar att man kommer tillräckligt nära sökarokularet. Utan sportsökaren kunde jag bara se en begränsad del av hela bilden. Det var nämligen undervattensfoto jag började med. 

Det blev många diarullar, och en del reportage till Dyk, Tauchen, UVM (undervattensmagasinet) och DN.

 

 

Gråhäger, Ungern

 

 

När jag senare bytt till landfotografering och fotograferat fåglar bara något år var det FOTO som publicerade en åttasidig artikel. Och då hade jag bytt till Canon, eftersom de kommit med bildstabiliseringstekniken för de långa gluggarna, men jag tror några bilder som var med i FOTO var tagna med F5:an.

 

I efterhand kanske jag tycker att jag borde väntat litet med att skicka in bilder, men det hade i alla fall det goda med sig att jag blev uppmuntrtad. Fem år senare gav jag ut min första bok, och sedan dess har fotot varit mitt yrke. Något jag aldrig hade tänkt mig.

 

Uder senare år har jag än mer än tidigare läst och kollat reportagen som innehåller annat än naturbilder. Naturbilder ser jag mycket på andra håll, inte minst på nätet, till exempel på ypperliga Fotosidan.se.

 

 

 

Teknikavdelningen med tester vet jag har känts mycket pålitlig när jag undrat om något objektiv inte minst, Christian Nilsson har varit tidningens tekniske redaktör de senaste femton åren, och därför bad jag honom även läsa korrekturet till min senaste bok om "Konsten att fotografera fåglar och andra djur": Det var tur att jag fick hjälp av hans skarpa blick och enorma kunskap om inte minst olika kameror; utan Christians läsning hade boken innehållit en hel del tokighheter. Och han föreslog dessutom som en god redaktör en hel del strykningar på olika håll.

 

Fjällugglehona.

 

 

Överhuivudtaget har det varit en metodisk proffsighet som präglat redaktionens arbete de gånger jag skrivit någon artikel för tidfningen. Redaktörerna har varit ett par stycken, men alltid både med blick för texten, förståelsen och innehållet.  Ingela Andersson kunde jag lita på när det gällde layouten.Hennes design fanns där redan när jag började läsa tidningen i början på 90-talet. Och Urban Åkerström som har skött nyheter, bevskat svenska fotoklubbar med mera har arbetat på magasinet ungefär lika länge. Janne Almlöf var under många år chefredaktör, och för mig framstod han som garanten för att tidningen var oberoende i förhållande till annonsörer. Han såg också till att tidningen publicerade många fotografer redan innan de blivit riktigt kända. 

 

 

Beslutet att lägga ner tidningen kom plötsligt, i alla fall för oss läsare. När Aller Media nu bestämt sig för att lägga ner koncernens flaggskepp bland tidskrifter och veckomagasin minskar man utan att man kanske riktigt förstår det samtidigt koncernens värde. Den kortsiktiga ekonomiska vinst man gör genom att skära ner en tidning som trots den största upplagan bland fototidningarna gått med förlust motsvaras av en kanske större förlust på litet längre sikt. Ett tidningsbolag som inte anser sig ha råd att ta hand om sitt kulturella kapital förlorar på sikt en del av sitt ekonomiska värde.

 

"Spöket", det vill säga fjällugglehanen.

 

 

Bloggen här ansvarar jag tyvärr själv för, den har ingen redaktör vilket jag själv tycker även bloggar borde ha, så alla fel som säkert finns står jag själv för. Det har blivit väldigt många bloggar under många år, även om jag långa perioder även fått göra uppehåll för att jag inte hunnit skriva och ta fram bilder. 

 

Jag avslutar med några bilder på "spöket". Fjällugglehanen kallas för det i folkmun så eftersom han ofta är nästan helt vit. Och nog ligger det något i öknamnet, var min omedelbara tanke när jag såg ugglehanen på håll mot den mörka skogen.

 

Bilderna på hägrarna fick jag när jag hade en workshop med ett par fotografer och vänner nere hos Bence i södra Ungern. 

 

 

Fjällugglehona.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fint skriven hyllningstext till FOTO och vilka grymma bilder du bjuder på. Jag tycker hägerbilden med spegling och s-formade droppstänket sticker ut och är helt fantastisk. Hatten av. Kan bara instämma med vad du skriver. Köpte själv mina första lösnummer av tidningen i slutet av 70-talet i mina tidiga tonår och lusläste dessa nummer så många gånger. Prenumererat sedan mitten av 90-talet och uppskattar också reportagen om alla olika fotografer. Har även haft stor nytta av vederhäftiga tester. FOTO kan man lita på. Det känns så onödigt att tidningen måste läggas ned men tiderna och förutsättningarna förändras och finns inte annonsörerna där och ger intäkter så fungerar det tyvärr inte. Sorgligt. Hoppas att medarbetarna hittar nya utmaningar och att du kan blogga vidare på annat ställe när Foto läggs ner. Bästa hälsningar Magnus

Vilket bra inlägg. Kan bara hålla med. Kommer att sakna presentationerna av olika fotografer, har varit en stor inspirationskälla för mitt fotograferande.
Kommer att sakna tidningen Foto.

Tidningen Foto
Tammy Bergström
Claes Grundsten
Fotoskolan Gamleby