En fågelfotograf knäpper rock, del 3
Billy Idol håller högt tempo rakt igenom konserten. EF 200–400 mm vid 200 mm.
Kamera: EOS-1 DX.
En "åldring" på Sweden Rock 2014. Snart 60-årige Billy Idol kör ett stenhårt tempo under sin konsert på en och en halv timme, det svänger fortfarande rejält om klassiker som White Wedding och Rebel Yell.
Att handhålla den relativt tunga 200-400-zoomen vertikalt och samtidigt nå över huvudena på publiken och följa Billy Idol när han sprang ut på den del av scenen som gick ut som ett slags "catwalk" mitt i publikhavet var ingen lätt match. Men jag hade tur och fick flera bilder utan att kapa vare sig huvud eller ben.
Gitarristen Steve Stevens och Billy Idol. EF 200–400 mm f/4 L IS USM vid 400 mm.
Basisten, vet inte namnet. EF 200–400 mm f/4 L IS USM plus 1,4 x konverter vid 540 mm.
Gitarristen Steve Stevens. EF 200–400 mm f/4 L IS USM plus 1,4 x konverter vid 454 mm.
Stevens har även gjort tre soloplattor, i den senaste återvände han till flamencon där han startade.
Att musik kan påverka är uppenbart, men jag har aldrig förut gråtit på en konsert. Konserten på Sweden rock i juni i år med ett av mina favoritband Within Temptation från Nederländerna var inte första gången jag såg dem. Men den här gången brast det. Tårarna flödade inför Sharons fantastiska sång, att hon och bandet har hjärtat på rätt plats när det gäller flyktingar och utsatta i världen gör inte saken sämre. Några låtar gjorde hon till en manifestation för yttrandefrihet och mot invandringsfientlighet.
Sharon den Adel, Within Temptation, Sweden rock 2014. EF 70–200 mm f/2,8 L IS II USM vid 98 mm.
EF 70–200 mm f/2,8 L IS II USM vid 140 mm.
Sharon den Adel och ...
. . . den kanske inte alltid lika bildsköne men häftige, Jeroen van Veen,
EF 200–400 mm f/4 L IS USM vid 400 mm.
Ruud Jolie och den svenske gitarristen Stefan Helleblad som spelat med bandet framför allt vid live-konserter. Eftersom Sharon och låtskrivaren, gitarristen Robert Westerholt har barn tillsammans stannar den senare ibland hemma från konserter utomlands.
EF 200–400 mm f/4 L IS USM vid 200 mm.
Svenske Stefan Helleblad spelar med i bandet sedan 2011.
EF 70–200 mm L IS II USM vid 200 mm.
EF 70–200 mm L IS II USM plus 1,4 x telekonverter.
Konserter mitt på dagen blir sällan så upphetsande fotografiskt sett som när man plåtar riktiga shower med iscensatt belysning. Men en del konserter gav ändå resultat, såsom Within Temptations. Men kanske berodde det också litet på att de tillhör mina absdoluta favoritband.
När bilderna annars blev alltför traditionella eller tråkiga prövade jag med längre slutartider, skakande kamera och så vidare.
The Guitar Hero i medvetet anonym gestalt. Jag ville att bilden skulle visa hårdrocksbasisten som
ikon och inte en specifik musiker.
EF 70–200 mm f/&2,8 L IS II USM plus 1,4 x telekonverter vid 280 mm.
Robin Becks gitarrist. Att medvetet underexponera ger ofta ett mer dramatiskt resultat. Och varför inte experimentera i kameran med slutartider . . .
eller dubbelexponering? Robin Beck och gitarristen.
Signeringar kan vara ett bra tillfälle att få porträtt, fast här råkade Jeff Scott Soto passera i diket vid en annan konsert (till vänster inte helt säker men troligen Rene Shades i Pretty Maids, tack Noomi B.!).
EF 200–400 mm L IS USM vid 371 mm.
Sweden Rock är en folkfest, och det är roligt att fotografera även publiken.
EF 70–200 mm f/2,8 L IS II USM vid 175 mm.
Man kan experimentera med höga ISO-tal och även skapa gammaldags filmkornseffekt, går att göra direkt i kameran med till exempel EOS 70D..
Och så avslutningsvis ytterligare några bilder från konserten med Alice Cooper, Alices shower är alltid en tacksam uppvisning med rekvisita från skräckkammare och begravingsplatser. Glöm alltså inte kameran om Alice Cooper har konsert!
Från Alice Coopers spektakulära show, se även tidigare blogg, del 1.
EF 70–200 mm f/2,8 L IS II USM plus 1,4 x telekonverter vid 280 mm.
EF 70–200 mm f/2,8 L IS II USM plus 1,4 x telekonverter.
Det är spännande att plåta i svartvitt, det ger ofta en ökad dramatik åt bilderna i synnerhet som svartvitt ofta fungerar bättre med hög kontrast och en litet mörkare ton.
Fast ibland fungerar nog ändå färg bäst. Som i siluettbildden av tre av bandets medlemmar.
Det blev många bilder, men jag ville lasta på läsaren av bloggen en rejäl tomtesäck så här inför julen. Och om jag inte hinner skriva fler bloggar innan jul vill jag önska en God jul och Gott nytt år.
EF 70–200 mm f/2,8 L IS II USM plus 1,4 x telekonverter vid 205 mm.
Kommentarer
Postat av: Mats Almlöf
Hej Brutus!
Härliga bilder, som vanligt. Men visst är det kul att plåta annat än det man är van vid. När jag plåtade konsert så undrade jag varför alla accrediterade fotografer var tvungna att stå innanför staketet vid scenen, bara för att man fick, och plåtade rätt upp i näsan på artisterna. Jag gled ut bland publiken och där "fanns alla bilder", med en 70-200/2.8. Kameran idag levererar otroliga bilder på höga ISO, som krävs vid konsert i mörker. Autoiso är ju smått fantastiskt. Skitkul att se dina bilder! Och så har du ju plåtat bröllop nu med så jag!! Ha de gott/Mats
Postat av: Björn
Fina bilder!
Kan dock inte låta bli att påpeka att din "anonymiserade gitarrist" faktiskt spelar bas!
Svar:
Brutus Östling
Postat av: MICKAN¸.•°`♥✿⊱╮
Riktiga stjärnskott!!!
Trackback
Jag är inte fotograf egentligen. Men jag knäpper en hel del bilder, vilket har gjort att jag sedan fem-sex år har min försörjning av detta. Jag är egentligen bokförläggare med litet mer än tusen böcker på mitt samvete, utgivna på bokförlaget Symposion som jag startade när jag var 22. Det är trettio år sedan, därmed är min ålder avslöjad.
Jag växte upp i Stockholm men numera bor jag högst upp på ett berg i Sandsjöbacka naturreservat femton minuter söder om Göteborg. Den höga positionen passar naturligtvis en galen fågelfotograf. Åtta böcker om fåglar har det blivit på sju år, och i bloggen kommer mina nya projekt att avslöjas, och dessa innehåller inte bara fåglar.
