I går skickade vi den tryckklara pdf:n på inlagan till "Kaxiga fåglar". I förra bloggen skrev jag att biätaren som flög ut ur bohålet i grusgropen inte passade. Jo, den kom faktiskt med, tre timmar före avlämning av pdf:n, bildtexten på det uppslaget tillät eller behövde en liten bild för att så att säga balansera biätaren på vänstersidan, som vi hade bytt i förra veckan.

Jag andades ut i går kväll. Boken var klar, tänkte jag. Sex månaders intensivt arbete var över.


Bilder som inte kom med i boken men var med ett tag. Kaxig ormvråk utanför mitt arbetsrum. Har gjort så jag kan ta pauser i datorarbetet och fotografera ventuella gäster vid middagsbordet. I vintras serverades förutom fågelfrön alaskafångad fisk.. Canon 1 D Mark III, EF 500/4. ISO 1600, 1/160 s., bländare 8.

Den är ormvråken var med någon gång i layouten men inte med. Canon EOS 1 D Mark III, EF 300/2,8 IS. ISO 2500, 1/30 s., bländare 3,2.

Men bara en stund, sen kom jag på att vi ju inte gjort klart omslaget. Vi har framsidan, men inte resten.

Omslaget förtränger man nog gärna. Det är en knepig sak. Framsidesbilden är svår. Den ska få en läsare/bokköpare att ta upp just den boken bland tusen andra i en bokhandel. Den bör locka även på ett visst håll. Och samtidigt ska den passa någorlunda med innehållet i övrigt.

Och vad ska baksidan innehålla? En bild och text? Många små bilder? Vi kör nog tre bilder, en större och två mindre och text. Omslaget ska ju "sälja" boken, ska vi citera recensioner och omdömen? Å ena sidan tycker jag det blir tjatigt, å andra sidan vet jag som bokläsare själv att om jag inte känner till en författare är recensionsklippen på omslaget av största betydelse för att få mig att ta upp boken och titta närmare på den - och därmed kanske överväga att köpa den.

Vad ska baksidestexten i övrigt innehålla? Kort måste den vara, det vet jag. Ingen läser en lång baksidestext. Några frågor? Ja. Det är alltid bättre att väcka nyfikenhet genom frågor än att tala om vad en bok så att säga "kommer fram till". Om man har slutresultatet på baksidan, brukar jag i min roll som förläggare säga till författare, vem behöver då läsa boken?

Omslag är krångliga, det är en mängd överväganden som måste göras.

Vi får se om vi hinner göra omslaget i dag - eller om vi får fortsätta i morgon. Ikväll ska jag föreläsa på Falkenbergs Bibliotek, jag har en mindre utställning på Falkenbergs Museum över sommaren, drygt 25 bilder i formatet 70 x 100 cm resp. några canvaser på 1,7 meter.

Rosendskedstork som landar. Den ersatte en annan skedstorksbild i slutskedet, jag hade inte sett den i förra genomgången, det var fart och fläkt i denna bild, bra färger på fågeln,  oskarpa vingspetsar. Vet inte om det syns riktigt i det här lilla formatet. En rar fågel fotograferad från James och Blake Shadles båt utanför Tampa, Florida.
Canon EOS 1 D Mark III, EF 600/4 IS, ISO 200, 1/800 s., bländare 7,1. Manuell exponering.

I morgon eller på torsdag ska jag titta på färgutskrifterna av bilderna, det är John Nelander på Fälth & Hässler i Värnamo som gör repron. Han har även gjort repron på de tidigare böckerna, utom Fantastiska fåglar. Han har en osviklig blick, ser färgstick direkt och vet precis vad som behöver göras när jag känner att den där stunsen inte riktigt kommer fram. En liten kontrastökning, bara liten, och så kommer stunsen tillbaka. Och kanske bara på fågeln.

Det är ju en sak att arbeta med bilder på skärmen, en annan att se hur det tar sig ut på papper. Sen noterade jag ett märkligt fenomen när vi tryckte "Örnarnas rike". Någon av oss som arbetat med boken var ju plats hela tiden när boken trycktes, vi fick bytas av för även om tryckeriet körde fyra pressar samtidigt var första upplagan 40.000 och tryckningen tog fem dygn, ja man får vara beredd att vakna mitt i natten för att kolla intaget av nya plåtar, det finns en säng på tryckeriet. Jo, det märkliga var att det faktiskt blev mer stuns i det färdiga trycket än i slututskrifterna från färgskrivaren.

Möjligheten att ha koll på trycket är också en anledning till att jag vll trycka i Sverige.

Jag ska försöka vara med hela tiden denna gång också, men jag vet att om John Nelander finns på plats, då kollar han att det blir bra. Han ser saker jag inte ens uppfattar förrän han visar mig dem, och eftersom han som regel arbetar i färgskalan CMYK vet han också intuitivt och omedelbart vad som behöver korrigeras och dras ifrån eller läggas till i en specifik färg.

CMYK står för Cyan, Magenta, Yellow - och så K_et som står för blacK. Det är dom färger tryckerier använder. När vi kör bilder på våra skärmar är det RGB-färger vi använder, alltså Röd, Grön och Blå. Men före tryck måste dessa konverteras till CMYK-färgerna, i enlighet med just den profil som det specifika tryckeriet använder.

Sedan får man ju inte vara alltför "stubborn", jag gillar det engelska ordet för envis. Man måste vara beredd att kompromissa. Inte minst är det nödvändigt eftersom ett tryckark innehåller åtta boksidor på varje sida - och två av bilderna står hela tiden mot varandra. Det innebär att ändrar man färgblandningen en aning för en bild på tryckpressen kommer även en annan bild att ändras - såvida det inte råkar vara en ren textsida mittemot. Någon bild kommer alltså alltid att stryka på foten litet, och då gäller det att veta vad som är viktigast. Spelar det någon roll om den bilden också blir aningen varmare? För den här första bilden måste ju vara varm i tonen. Och så vidare.

I nödfall får man göra om repron på en bild. Det har jag låtit göra ett par gånger. Men det ökar kanske kostnaden med 7-8.000:- per bild i det här skedet. Och man kan inte förvänta sig att tryckeriet ska stå för det. Gör man det har man ingen samarbetspartner på sikt. Det är tillräckligt svårt att driva ett färgtryckeri i Sverige i dag, med konkurrensen från inte minst Kina. Och jag vill ju fortsätta göra mina böcker på Fälth & Hässler, deras reproavdening är kanske landets bästa för tryck.

Dessutom: min erfarenhet är att människor i alla fall för det mesta bjuder tillbaka om du själv har bjudit på något.

Berguv som kom med som en mindre bild i sista minuten. Fotograferad från Frode Johansens båt. Frode är tillsyningsman för naturreservatet i området i Nordnorge där femton-tjugo berguvar brukar häcka. Canon 1 Ds Mark III, EF 500/4 IS plus 1,4 ggr konverter, handhållet. ISO 400, 1/800 s., bländare 8. Beskuren från horisontell bild. Fågeln fick underexponeras för att inte helt bränna ut himlen i bakgrunden, fågeln har sedan ljusats upp med skuggverktyget. Tekniken är densamma
som när man pjattade för i det pre-digitala mörkrummet, fast här kan välja om man vill "pjatta" t.ex. bara mellantoner eller skuggor. Ett annat användbart redskap i Photoshop för mörka partier där detaljerna finns i den digitala filen men inte syns ordentligt är highlight- shadow-verktyget, som man kan ställa in så att det t.ex. bara lättar upp skuggpartierna. Också det en modern variant av den så populära pjatten. Varken negativfilmen/kopieringspappret förr i världen eller de dgitala filerna ens från de bästa kameror i dag kan ju fånga hela det kontrastomfång som det mänskliga ögat ser, därför måste man ibland "pjatta" för att "lätta upp" vissa partier i en bild.