Så har det blivit några dagars uppehåll i bloggandet. Vi är inne i slutfasen på arbetet med den nya boken "Kaxiga fåglar". I går spikades den sista bilden, jag fick byta ut ett uppslag som helt enkelt inte passade in, det blev uppenbart när allt annat var klart. Och ett par andra uppslag byttes fram och tillbaka tills vi slutligen kände att det här kommer att fungera - förhoppningsvis. Nu återstår de sista korrekturändringarna, ett register och så ett tackord, som jag kommer att skriva fem minuter i tolv - så är det alltid.

Hona av aftonfalk i morgonljus. Till boken valde vi inte den här bilden, även om den var en kandidat. Visst är de vackra, även honorna, hanen överträffar för det mesta honorna i fåglarnas värld, det är hanen som med sitt yttre ska locka till sig honan, inte tvärtom. Canon EOS  1 Ds Mark III, EF 600/4 IS, ISO 400, 1/400 s., bländare 5,6. Nedbländat ett steg för att vara säker på ett visst skärpedjup, samtidigt inte alldeles för kort slutartid utan fjädrarna blir litet oskarpa när hon skakar på sig.

Jag gjorde en snabb resa ner till Ungern, till Bence Mate och hans kompis "Pelican" i mitten av juli, jag ville ha några ytterligare bilder. Två av aftonfalksporträtten kunde efter den snabba resan bytas mot nya bilder i bästa morgonljus (förra gången var det mest mulet), det blev någon bättre biätarbild och jag fick följa med på inventeringen och ringmärkningen av aftonfalksungar - och jag tog ett par bilder, en närbild på foten och ringen (på vilket det står BUD, för Budapest) som platsar i boken. Den auktoriserade ringmärkaren var för övrigt en riktig idealist, han hade själv satt upp inte mindre 400 (fyra hundra!) holkar för att öka de europeiska aftonfalkarnas chanser till en lyckad förökning.

Ringmärkt aftonfalksunge. BUD står för Budapest. Canon EOS 1 D Mark III, EF 24-105/4 IS, fotograferad vid 105 mm. 
Ljuskänslighet: ISO 500, 1/400 s., bländare 5. Jag ville få bakgrunden, det brända gräset, oskarp. Bländarförval.

Slutligen blev det även ett par kvällar med dvärgskarv ute vid en sjö på pustan, i ett alldeles för varmt och fuktigt gömsle. 

Dvärgskarven gör skäl för namnet, knappt större än en sothöna. Och livet på en pinne med många skarvar innebär en och annan fajt - så jag fick en bild som blir ett dvärgskarvuppslag till boken (mer fick inte plats i boken av skarvbilderna).

Dvärgskarv, inte större än en sothöna. Till boken valde vi en uppslagsbild med tre skarvar som bråkar om mat och utrymmet på en gren. Canon 1 Ds Mark III, EF 600/4 IS, manuell fokus, ISO 500, 1/800 s.,  bländare 5,6, manuell exponering (vilket jag nästan alltid använder).

Temperaturen utomhus var 35 grader, inne i det soluppvärmda gömslet vet jag inte vad det var men det var närmast olidligt på eftermiddagarna. Så varmt och fuktigt att jag fick krångel båda eftermiddagarna/kvällarna med min Canon 1 Ds Mark III men bara tillsammans med mitt långa tele. När jag använde mitt 600/4 IS vägrade objektivet att fokusera -eller gjorde det ytterst ytterst långsamt. Jag testade allt, slog av IS, bytte batteri osv. Men det vägrade. Däremot fungerade Ds-kameran med mitt 300/2,8. Och det långa 600-telet fungerade istället med mitt 1 D Mark III-hus, så jag kunde ju ta bilder. 

Och när jag gått ut ur gömslet fungerade Ds-huset återigen med 600-telet. Samma sak båda dagarna.

Jag har faktiskt en gång förut haft problem just i Ungern med den höga temperaturen och troligen luftfuktigheten, det var med mitt förra Ds-hus, Mark II. Slutaren började krångla i det varma gömsletältet.

Nåväl, detta var extrema förhållanden, och jag fick mina bilder. Och jag vill definitivt inte byta ut min kamera, bildkvaliteten hos det nya EOS 1 Ds-huset är helt enkelt för bra för att vara småbild, som jag skrivit förut.

Eftersom jag missat flyget på vägen ner var det bara att köra hem igen efter den fjärde dagen, nya uppdrag väntade i Norge. Och det var ju bara 305 mil att köra dit.

Biätare. Till boken har vi valt andra biätarbilder, bland anat en närbild med trollslända, den här var på tapeten ett tag men passade aldrig in. Canon 1 D Mark III, EF 300/2,8, IO 500, 1/1250 s., bländare 6,3. Manuell exponering. Tid och bländare inställda för flyktbilder, och samtidigt nedbländat för att få båda i skärpefältet.


Ingen bild för boken, en rent dokumentär bild som visar biätarens bo i en grusgrop. Biätarparet delade gropen med oräkneliga svalor. För att få skärpa krävdes extremt kort slutartid, 1/1000 s. är otillräckligt, dessutom var jag tvungen att köra förinställd fokus, inte ens den bästa autofokus har en chans att hinna med, och därtill två stegs nedbländning för att få ett visst skärpedjup. För att uppnå allt detta var jag tvungen gå upp till ISO 1600, men med de nya kamerorna är detta inget problem. Canon EOS  1 D Mark III, EF 600/4 IS, ISO 1600, 1/1600 s., bländare 8.