Jag skrev tidigare om aftonfalkarna, som den unge Bence Maté i Ungern lät mig få möjlighet att fotografera. Men skrev jag någonstans att fågelhannar saknar snopp? Hursomhelst gör dom det, så det är litet osäkert när det handlar om det här med att sikta. Och när vinden dessutom blåser, då kan hannen ibland ha ett fasligt sjå att hålla balansen uppe på honan som i in tur sitter på en smal gren. För att vara säkra på att lyckas parar sig falkarna kanske upp till tio-femton gånger per dag under tiden för äggläggning. Men när sista ägget väl är lagt är honan inte så intresserad av hannen längre.










Samtliga bilder på aftonfalksparet: Canon 1 D Mark III. EF 300/2,8 IS. ISO 1000. 1/160 s., bländare 4,5.

Förresten, det här med honan. En del fågelarter, ofta större fåglar, lever ju i livslånga förhållanden. Men det handlar oftast i första hand om en social relation. Honan vill ju nämligen ha så mycket spermier som det bara går, och dessutom så avelsdugliga sådana som möjligt. Det senare brukar oftast förknippas med hur vacker hannen är; i fågelvärlden är det ju hannens uppgift att attrahera honorna. Därför brukar honorna även göra snabba visiter hos andra hannar. Så fort den egna hannen gett sig iväg på jakt eller är ouppmärksam passar hon på. Så gjorde även denna aftonfalkshona en eller två gånger under de två dagar jag kunde följa paret.