Så är man hemma igen. Jag har under de senaste dagarna ägnat den tid jag kunnat sno åt mig när inte småbarn ska tas om hand eller förlagsärenden göras åt att gå igenom bilderna från Västmanland i april, bilderna i vintras härhemma och så de senaste från Ungern. I morgon ska jag nämligen till Strängnäs för att där tillsammans med textförfattaren Staffan Ulfstrand och layoutaren Jens Andersson lägga upp 85-90 % av bilderna till min kommande bok, "Kaxiga fåglar".

Bilder på slagsmål mellan fåglar vill jag gärna ha flera av. Har en hel del, bland annat rejäla kungsörnsfajter från i vintras, men jag vet att jag någonstans i arkivet också har i alla fall en bild på ormvråkar som slåss, en bild som jag tog härhemma för en eller ett par vintrar sedan. Till slut hittar jag den, och som av en slump, alldeles bredvid finns en bild som Staffan Ulfstrand efterlyst för sin text, nämligen en bild på den vita varianten av ormvråk, den som brukar kallas börringevråk men som inte är någon egen art utan bara en variant. Den bilden visste jag inte ens att jag hade, och den håller för boken.

Ormvråkar här hemma i Skåne. I bakhuvudet visste jag att jag hade en bild på fajtande ormvråkar. Frågan var bara i vilken av mina 25 hårddiskar bilden fanns. I en bok om "Kaxiga fåglar" hör den ju hemma. Canon EOS 1 D Mark II. EF 500/4 med 1,4 ggr konverter. ISO 320, 1/1000 s., bländare 11.

I bakhuvudet har jag därtill ett vagt minne av att jag i Spanien för något år sedan plåtade kohägrar eller var det silkeshägrar som slogs i ett buskage. När jag gått genom femton av mina tjugofem externa hårddiskar hittar jag bilderna. Tagna med den äldre Canon 1 D Mark II, ISO-talet högt och bruset därför markant högre än det hade varit om jag tagit bilderna med den nya fenomenala 1 D Mark III-kameran. Två serier med fajtande hägrar hittar jag, tagna i samma buskage med någon timmes mellanrum, och med fyra bilder på ett uppslag - som en serie - kommer bruset knappast att vara märkbart.

Jag mindes alltså rätt. I Donana-området någonstans tog jag bilderna - som vanligt från bilen. I Spanien var det bilen som gällde. Fåglarna är väldigt skygga där, öppnar jag bildörren finns inte skymten av en fågel kvar. Jag kom på en förklaring till deras skygghet när jag kom ner en höst för två år sedan. Jag åkte ut på landsbygden för att kolla några platser jag varit på tidigare, men den här dagen var speciell. Det var nämligen första dagen när jakt tilläts på fågel. På varenda fält stod det bönder med gevär och sköt vilt uppåt, bara någon meter från mig singlade det ner en stendöd biätare. Visserligen får de inte jaga vissa rovfåglar, men jag tror inte de brydde sig. Man sköt vilt omkring sig på allt och skulle någon kärrhök strukit med hörde det nog bara till "traditionen", som man hävdade.

Vid sidan om boken har jag återigen fyra parallella utställningar. Framförhållning är inte min grej, jodå, bilderna är förvisso utkörda och ramade, jag hade fyra parallella utställningar också i vintras. Men urvalet till varje utställning gör jag först dagen innan tavlorna ska transporteras upp. Men nu var alla bilder samtidigt hemma och utrymmet blev begränsat. Tur nog sken solen så gräsmattan utanför boden kunde användas, och så la jag bilderna i olika högar.

- Kanske ett udda sätt att planera utställningar, men för att klara såväl plåtande, utställningar, föredrag, böcker, familj som att vara chef för ett bokförlag måste jag vara pragmatisk. Saker får lösas efter hand.

Nog platsar väl den här gröngölingen i boken om fåglar med en attityd. Canon EOS 1 D Mark III, 500/4 IS. ISO 400. 1/500 s., bländare 8.

Tornfalkshonan kollar in genom glaset på fågeltornet, stativbenet reflekteras i rutan. Men det gör tyvärr reklam för fel tidning. Förlåt kära redaktion! Jag står längst i i hörnet av tornet och försöker göra mig osynlig och plåtar med 70-200-zoomen med konverter.. Canon EOS 1 Ds Mark III, efektiv brännvidd 280 mm. ISO 640, 1/800 s., bländare 6,3. Jag kunde ha dragit ner ISO-talet något, men det är inte alltid jag kommer på det, i momentet innan hade jag varit inriktad på actionbilder. Å andra sidan är ISO 640 hur bra som helst på den nya Canon-kameran.

Nötskrikan gillar att bada. Man ska ju se bra ut. Canon EOS 1 D Mark III. EF 300/2,8 IS mede 1,4 ggr konverter. ISO 800, 1/800 s., bländare 6,3.