Lappuggla i april. Som omslagsbild till höstens bok, "Kaxiga fåglar", har vi tagit bilden innan den här, ja, eventuellt är det en bild emellan. Omslagsbilden är alltså tagen någon halvsekund, 2/3 sekund tidigare, där vingarna pekar uppåt i stället och där "landningsställen" (fötterna) ännu inte uppfällda.
Med bildfilerna från den nya Canon EOS 1 Ds Mark III kunde vi göra ett utsnitt av bilden med bara benen, huvudet och en del av vingarna. Och trots ISO-talet på 1600 tror jag beskärningen kommer att fungera även för formatet 24 gånger 33 cm. Visst, bruset kommer att vara märkbart, men jag tror omslagsbildens känsla är viktigare än brusnivån. Kanske kommer den här bilden med i alla fall, omslagsbilden är ju en delförstoring.
Canon 1 Ds Mark III, 600/4. ISO 1600, 1/500 s., bländare 6,3. Manuell exponering.

Arbetet med den nya boken fortgår. När man arbetar med böcker är det inte enbart de bästa bilderna som gäller. En bra bok måste ha en variation, det är klart att bilderna ska hålla eller vara bra, men man kan inte vräka på med femtio likadana bilder - även om varje bild skulle vara en kanonbild ig. Bokens "story" kräver mer.

Det blir ofta val som är svåra, bilder är lokvärdiga men bara en kan komma med, jag tror det är så att man för att kunna göra en hyfsad bok bör ha material nog att kunna göra minst tre-fyra likadana böcker (trots att det bara är en bok man gör). Det är en princip som nog gäller såväl den som skriver en bok som den som gör en fotobok.

Omslagsbilder är ett eget kapitel. Här ska text in i bilden, och den ska appellerera till läsaren på ett annat sätt. Den ska helst fungera på långt håll. Och formatet på boken är vertikalt.

När vi skissade på "Kaxiga fåglar" började vi med den tuffa fiskgjusen som står på skylten som säger att här börjar naturreservatet, längre får ni inte komma. Vi visste samtidigt att den inte skulle bli det slutgiltiga omslaget, i alla fall inte på den svenska utgåvan. Texten på skylten är på engelska och det hade blivit fel härhemma, den omslagsbilden på framsidan hade gett fel signaler. Till absolut största delen är det ju skandinaviska och europeiska fåglar i boken.

Vi arbetade med fiskgjusen på skylten som tänkbar omslagsbild, i alla fall på en eventuell amerikansk/engelsk utgåva. Birds with an attitude, var ju arbetsnamnet. Och här kan man verkligen snacka om attityd. Canon 1 D Mark III, EF 600/4 IS med 2 ggr konverter (1200 mm). ISO 320, 1/800 s., bländare 10. Manuell exponering. Handhållen. Bilden är tagen från en båt jag hyrde i Florida. Jag slängde upp det tunga 600-telet och hann avfyra sju eller åtta bilder innan fiskgjusen hade flugit sin kos. 600 mm-objektiv är inget man handhåller normalt, med kamera väger det 9-10 kilo - och hade jag då vetat att det dessutom satt en två gånger konverter på den hade jag nog inte ens försökt ta bilden. 1200 millimeter för hand, nej det borde inte gå. Båten låg inte stilla heller. Men det visar att man inte ska tro att något är omöjligt, ibland måste man tro på det omöjliga och så att säga "skjuta från höften". Image Stabilizer hjälper ju till i det läget, men flera bilder blev ju oskarpa.

Jag gick igenom en stor del av mina filer. Åtta-tio bilder tog jag ut till semifinal eller om det var final. Flera hade fungerat bra. Men till slut var det ingen av dessa bilderna som blev omslag. I stället var det en lappuggla som vann, en bild som jag tagit dagen innan vi satt där och försökte bestämma ett omslag. Rätt märkligt, eller hur.

Ett av de andra omslagsalternativen var den här fjällugglan. Kanske med en radikal beskärning. Men den fick stryka på foten av olika skäl