En kaxig fågel med en grym blick. Ibland kan fåglar bara få vara vackra. Canon 1 Ds. EF 70-200/2,8 med 1,4 ggr konverter. Vid 280 mm. Här något beskuren. Troligen svag upplättningsblixt, blixt avfyrad men kameran kunde inte upptäcka att något av blixtljuset reflekterades tillbaka, står det i bildinformationen.

Vernissage på Falkenbergs Museum - kul och välbesökt, men hela lördagen gick åt. När jag fortsatte arbetet med bildarkivsgenomgången i går trodde jag fortfarande att det var lördag - förmodligen ett rent önsketänkande. För tiden rinner i väg, känns det som just nu, jag måste leverera nästan allt bildmaterial i denna vecka till den nya boken. Återstår 7-10 bilder som jag hoppas ta under maj-juni - ja egentligen finns ju bildmaterial så det räcker flera gånger om men man vill ju ha mer - och nytt. Så är det två intervjuer på engelska i veckan, det ena en kameratillverkare med kontor i Europa, det andra med en av de största brittiska fototidskrifterna - delvis gör vi den skriftligt. Och så har jag glömt att skriva bildtexterna till utställningen på Scottish Sea Bird Center utanför Edinburgh, som ska upp om någon vecka. Men nu går först tre dagar till föreläsningar och PR, jag ska berätta om den kommande boken för Bokia-bokhandarna och för bokhandlarna i JB-gruppen och Ugglan. Och dagen därpå ska jag ha bildvisning för 300 bibliotekarier från hela landet, om jag nu minns rätt. Sen får det bli bildtexter och framkörning av ett par nya, extra bilder till Skottland. Men sedan måste jag en bit norrut till smålommarna vid Knuthöjdsmossen (om jag hinner, det är fyra år sedan jag sist var där), svarthakedoppingarna, den vitryggiga (om allt fungerar) och någon lavskrika som kanske vill ta sig ett sommarbad.

Ung vithövdad havörn. Precis som med vår havsörn tar det fyra-fem år att få den helt adulta fjäderdräkten, med det för bald eagles så karakteristiska vita huvudet och den vita stjärten. Canon 1 Ds. 500/4 med 1,4 konverter.

I går hittade jag ytterligare nya bilder på en gammal hårddisk, bilder som jag inte sett tidigare, på den amerikanska motsvarigheten till vår havsörn, bald eagle - eller den vithövdade havsörnen. Ett par platsar definitivt i boken. En - bilden på en vithövdad havsörn som satt sig på min hyrbil - kanske får bli avslutningsbild i boken.

Härhemma är man ju van vid att sitta i gömsle dagar, för att inte säga veckovis. Uppe i Alaska är den vithövdade havsörnen betydligt mer van vid människor. Den här örnen satte sig på taket till min hyrbil och undrade vad jag höll på med, jag fotograferade örnar tjugo-tjugofem meter från bilen och upptäckte inte örnen förträn efter ett tag. Liksom dess tvillingart, vår havsörn, var den hotad på 1960- talet på grund av miljögifterna, men den har återhämtat sig på ett oanat sätt. Man räknar med att det finns 80.000-120.000 vithövdade havsörnar i dag. Av vår havsörn räknar man med 10.000 par, från Grönland i väst till östraste Sibirien.

Naturfotot - och även jag - hänger ju till stor del kvar vid ett slags 1700- eler 1800-talsromanticism. Naturfotot gör ju traditionellt sett allt för att eliminera, abstrahera bort alla spår av människans verk. Men i verkligheten frodas ju det vilda och det urbana i en nära symbios. När man plåtar vilda kungsörnar, som verkligen är vilda och inte tama (det vittnar inte minst alla dagar utan bilder om), och man till exempel är uppe på ett fjäll som bildmässigt ger alla vildmarksassociationer, då befinner man sig i själva verket kanske bara hundra meter fågelvägen från en asfalterad och på morgnar och kvällar stundtals rätt trafikerad fjällväg (en kulle skymmer sikten från båda hållen). Havs- och rovfåglar lever vintertid ofta på rester från den mänskliga verksamheten, det kan röra sig om ren utfodring, påkörda rådjur eller rävar eller rester från jakten. Och avståndet till närmsta hus är sällan långt.

Och talar man om den amerikanska motsvarigheten till vår havsörn, då behövs inget gömsle alls på en del håll i Alaska. Som närmast var jag fem-sex meter från örnarna, fast normalavståndet var nog trettio-fyrtio meter.

95-98 % av alla vithövdade havsörnsbilder är tagna uppe i det sydvästra hörnet av Alaska. Här behövs inga gömslen som hemma. Som närmast var jag fem-sex meter från några av örnarna. Canon 1 Ds, EF 70-200/2,8 plus 1,4 ggr konverter. Tagen vid 280 mm. ISO 250. Bländare 7,1. 1/800 s.