Jag var inte så bekymrad efter "Örnarnas rike" när det gällde mitt arbete med nya böcker. Jag kände ändå att en del av bildmaterialet blivit något år, och jag hade trots allt andra saker på gång efter örnarna. När nu "Kaxiga fåglar", som även ökat i omfång i jämförelse med Örnarnas rike, lämnat trycket och är på väg till binderiet känner jag det svårare att tänka på eller göra en ny bok, det känns som om det kommer att ta några år innan jag kan göra något nytt efter den här satsningen.

Jag valde ju att ge ut boken på eget förlag denna gång, men nästa gång (om det nu blir en sådan) ger jag kanske mycket väl ut på annat förlag igen (jag gillar att arbeta med Per F. och Nisse D. på Norstedts/Prisma.) Det är nämligen ett tungt arbete att ge ut sig själv. Dels handlar det om att behöva vara redaktör för sig själv, jag brukar normalt avråda från det. Men i mitt fall är det nog inte för att jag inte skulle vara kritisk nog mot mina egna bilder, ofta tvärtom.


Dels handlar det om försäljning och PR. Som liten förläggare är du inte delägare i bokklubbar, nätbokhandlare eller i bokhandelskedjor. Eftersom jag gett ut de tidigare böckerna på Norstedts som ägs av KF, som också äger till exempel Akademibokhandeln, måste jag erkänna att jag var orolig för att bokhandeln centralt skulle köpa in mindre av den här nya boken än av tidigare. Men min oro var obefogad, de köpte lika många exemplar i grundinköpet. F-priset (det pris bokhandeln betalar till förlaget) på den nya boken har vi satt 14 kronor lägre än för örnboken, och nu hoppas jag att det lägre priset tillsammans med den erbjudna litet högre rabatten ska ge åtminstone samma låga pris i bokhandeln som örnboken hade. Om en bok får kampanjpris betyder det mycket för försäljningen, likadant med placeringen av den inne i butikerna (placeringen av en bok i de olika butikerna bestäms ju numera i allt högre grad centralt).

Bonnierkoncernen med alla olika förlag har sina egna bokklubbar, Bonniers bokklubb, Familjebokklubben, Spänningsbokklubben och så vidare. Norstedts i sin tur äger bland annat en stor del av Böckernas Klubb och ett par mindre bokklubbar. Och det är ju givet att de egna förlagens böcker måste prioriteras i bokklubbarna. Men jag hoppas ändå att vi får med "Kaxiga fåglar" i någon eller några av bokklubbarna.




Å andra sidan är min erfarenhet att det är författare och böcker i sig som säljer (inte förlaget). Man skulle också kunna säga: eller som "inte" säljer. För om en författare inte sålt särskilt mycket på Symposion eller Ordfront säljer samme författare sällan mer på Norstedts, Natur & Kultur eller Bonniers, i vissa fall rentav mindre.

Men bokbranschen har förändrats mer radikalt under de de senaste två åren än på alla de snart tjugoåtta år som gått sedan jag startade förlaget Symposion. Den kvalificerade litteraturen har fått stryka på foten mer än någonsin, detta oavsett förlag. Och när bokutbudet i butikerna blir "allt smalare", det vill säga när allt färre titlar proportionerligt sett får en bra "skyltyta" i butikerna, i bokklubbarna och i nätbokhandeln, då finns ju en risk att ägarintresset kommer att få en ökad betydelse i framtiden.

Brukar det inte heta att det är skomakarens barn som får gå utan skor? Det går långa perioder när jag inte fotograferar mina barn. Jag påminner mig om det idag när jag är hemma fyra månader till nästa stora resa. De senaste bilderna är från i januari. Alice 7 och Eddie 5 poserade mer än gärna. Bakgrunden är en blå garderobsdörr (IKEA-färgen känns kanke igen), blixten riktad i taket något bakåt om jag  minns rätt. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 70-200/2,8 IS till båda bilderna.