Jag har ofta tänkt att de tecknare och idéskapare som gjorde Kalle Anka-kortfilmen när han ska ut i regnskogen och fotografera kolibrier visste precis vad det handlar om. Visst, dom finns litet överallt. Och det går att plåta kolibrier. Men att få dem skarpa, det är en annan sak. När de ska suga i sig nektar eller sockervatten (man kan mata dem) så kommer de flygande, och precis när fokuseringen sitter, då backar dom i väg eller flyger till någon annan lockande blomma.

Flygbilderna tar jag nästan alltid med blixt, antingen med blixten som huvudljus och grundexponering för mörk. Då kan man köra med 1/300 sekund och normal synkning av blixten. Bilden är så mörk att oskärpan inte syns, blixten utgör huvudljuset. När jag kör blixten somm upplättningsblixt eller erxtra belysning, då försöker jag få en slutartid på 1/800 sekund eller 1/1000 sekund. Blixtsynkning i high speed-mode.

Ja, kolibrier backar faktiskt. De liknar litet en helikopter. Vad jag vet finns det inga andra fåglar som kan backa i flykten. Hovra, ja det händer ju att man ser till exempel en och annan tornfalk som gör. Men backa tror jag kolibrierna är ensamma om. Om jag minns rätt tror jag att deras vingslag kan bli uppemot hundra i sekunden - jag är litet osäker så med viss reservation. Men snabbt går det i alla fall.

Ska man fånga vingarna helt skarpa får man använda höghastighetskamera, nja kanske räcker 1/8000 sekund. Fast då räcker ju inte ljuset ens på ISO 6400 till, för man måste blända ner något steg också för att vara säker på att få dem skarpa.

Jag kör med blixt, ljuset räcker inte annars. Några gånger kör jag med upplättningsblixt, men för det mesta är jag tvungen att använda blixten som huvudljuskälla. ISO 800-1000 minst för att blixten ska räcka, ja till en bild räcker den även på lägre ISO. Men ofta kör man fyra-fem bilder på en gång, och då hinner den inte ladda upp igen om man bränner ut blixten helt på första bilden. Ibland kör jag med blixten som upplättning och med litet sol som lyser inte drekt men i alla fall ökar ljuset - fast här regnar det mest, det är ju ett regnskogsområde högt upp på ett berg - går det att ta bilder i naturligt ljus på ISO 1600. Ofta blir det ISO 2000 och några gånger ISO 4000 och 5000. Fast då kör jag med den litet långsammare EOS 5 D Mark II, som fungerar bäst på höga ISO-tal. 

Vad förvånad jag blir. Autofokusen på 5 D Mark II klarar sig bra, jag får många skarpa bilder. Men det är tredje dagen. Det tog någon dag att få in tekniken, min egen alltså. Man måste lära sg kolibriernas flygsätt, enklast är den litet större lilafärgade kolibrin. Vilken art det är, ja som jag berättade i förra reserapporten glömde jag fågelboken därhemma.

Jag tror jag sett ungefär tio olika arter under tre dagar, det ska finnas ett tjugo-trettiotal i området. Jag har väl bilder på sex eller sju arter.

Drömmen var att få två kolibrier på en gren samtidigt. Andra dagen händer det, jag får även en liten serie med tre kolibrier på en gren. Litet oense tycks de vara (se bild). Det är faktiskt mer än jag vågade hoppas på. Överlycklig när jag tar bildserien. Det är så lätt att missa, ibland har man inte ens en sekund på sig.

I morgon går planet hem. Det här var min första resa till ett regnskogsområde. En första rekognosering skulle man kunna kalla det. Och så behövde jag färggranna fåglar till nästa bok, som kommer nu i höst. Om fåglars sanslösa sinnen ska den handla. Kolibrierna passar också bra. Jag har även flera där den långa tungan sticker ut - någon av dessa kommer säkert med i boken.

Boa constrictor. Jag är ingen ormälskare, men är man i en regnskog får man ju arbeta med annat än fåglar också. I synnerhet när det inte fanns så många fåglar att arbeta med. Canon EOS 5 D Mark II. EF 300/2,8 IS. ISO 1000, bländare 4, 1/200 s. Bländarprioritet, tidsautomatik. Här är det skärpedjupet som är det viktiga, eller att det inte blir för stort. Samtidigt hade full öppning gett för litet skärpedjup för denna bild, enligt min mening.

Sju fotodagar. Fjorton bilder har jag mejlat hem i hög upplösning, som jpg-filer. I fall datorn skulle sluta fungera. Ett trettiotal bilder (plus alternativbilder) skulle kunna användas i böcker. Med tanke på den litet dåliga starten kan jag i alla fall andas ut.

PS. Bra när man kör md blixt är en teleförlängare med en s.k. fresnellins, finns att köpa, sök på nätet. Tyvärr tar de ofta hutlöst betalt för något som kostar 20-30 kronor att tillverka. Men blixten når 100 % längre - alternativt, man sparar på uppladdningen, man kan ta fler bilder i sträck.