Blåkråka plockar ut starunge ur den tilltänkta "bostaden".

Väckarklockan ringde kl. 2.55. Inom en timme skulle allt vara klart, för tredje morgonen skulle jag sitta gömd framför blåkråkornas holk. Holken ligger precis invid grusvägen, och i går blev det inte en enda användbar bild. Den gamla bonden som bor alldeles intill kom  förbi med sina får och dom stannade i över en timme precis runt gömslet. Och jag kan inte ett ungerskt ord så jag kan inte förklara läget för honom. En ensam fiskare kom för övrigt redan vid femtiden och la ut en nätbur i kanalen bara 50-75 meter bakom gömslet. Det är en skyddad nationalpark, man får på många håll inte lämna vägen som passerar igenom - om man inte har ett speciellt tillstånd. Men förra året råkade myndigheterna i Budapest av någon outgrundlig anledning - och  till parkledningens förtvivlan - tillåta fiske i just dessa vatten. Dock inte med nät.


Blåkråkor inför parningen. Canon EOS 5 D Mark II, EF 300/2,8 L IS USM. ISO 640, bländare 4,5, 1/1250 s. Manuell exponering.

I dag blev resultat, bättre och helt uppenbart är det vilken dag som helst dags för blåkråkorna att para sig. Hannen uppvaktade idogt med presenter, läckerbitar som sländor och annat, och man var på gång, nästan. Det gjorde inte så mycket den här gången att de inte genomförde parningen, eftersom de just då satt högt uppe på en ledning. Bildvinkeln var med andra ord inte den bästa.

Skedstork. Canon EOS 1 D Mark III, EF 800/5,6 L IS USM plus 1,4 ggr konverter (1140 mm). ISO 500, bländare 9, 1/500 s. Tidsautomatik.

Skedstork vid vassen. Canon EOS 1 D Mark III, EF 800/5,6 L IS USM plus 1,4 ggr konverter (1140 mm). ISO 500, bländare 9, 1/500 s. Tidsautomatik.

Man måste sitta varje morgon om man ska ha en chans till bilder. Om aftonfalkarna vid äggläggningstiden parar sig kanske tjugo gånger per dag, är blåkråkorna mer försiktiga. Ett par, tre gånger om dagen på sin höjd. Och bara under fyra-fem dagar.

Blåkråkorna anlände samma dag som jag kom ner till Bence och Agi i deras hus utanför Pusztazer. De bor precis innanför gränsen till nationalparken. Och när jag satt framför den holk de valt två år i rad kom de mycket riktigt. Blåkråkor bryr sig inte om att fråga om lov innan de tar ett "hus" i besittning. De dödar helt sonika de eventuella starungar som redan finns i det tilltänkta "huset" och flyger ut med dem en och en och släpper dem en bit därifrån.

På kvällarna är jag nere i Bences gömsle nere vid vassen ute i själva våtmarksområdet i nationalparken. Jag tror jag spenderat fyra kvällar och två morgnar där, och ingen dag är sig den andra lik. Ibland är det alldeles ödsligt, ibland är det full action. Förutom vår "svenska" häger kan jag plåta både ägretthäger och skedstork på nära håll. Grågåsen tittade förbi med ungar en tidig morgon. ISO 1600 va det enda som gällde. Rallhägern har jag sett en gång, i går hade jag en natthäger på någon meters avstånd och filmade den med vidvinkel. Ja, med den nya EOS 5 D Mark II jag köpte före jul kan jag ju även filma med HD-kvalitet, 1920 pixlar på bredden.  Vattenrall, silkeshäger, även en rödspov har synts till, förutom grälsjuka sothönor.  Och en mängd annat intressant, men inte alltid fotograferingsbart.


Ungar till skygg grågås tittade förbi en morgon vid vassgömslet. Canon EOS 1 Ds Mark III, EF 300/2,8 IS plus 1,4 ggr konverter (420 mm). ISO 1600, bländare 5,6, 1/50 s. TIdsautomatik.

Det roliga med att filma med en sensor i småbildsformat är att 24 mm är 24 mm och 800 mm är just 800 mm. Det senare är en fantastisk fördel gentemot videokamerorna. Man behåller det korta skärpedjupet och jag kan arbeta med bakgrunder som är helt diffusa. Med en telezoom på en videokamera vars längsta brännvidd är kanske 100 mm får man aldrig det där användbara, korta skärpedjupet, trots att 100 mm kanske motsvarar 800 mm på en småbildskamera.

Hur länge kan man filma med småbildskameran? brukar folk fråga mig när jag berättat att jag använt stillbildskameran till detta. Jag vet inte, men jag har tagit snuttar som varit åtta-nio minuter långa. Ibland har inspelningarna tagit slut bara därför att minneskortet tagit slut. Jag har inte testat, men jag har en känsla av att åtta gigabyte räcker till ungefär femton-tjugo minuters film i högsta kvalitet.

Tröttheten har övergått i ett slags vana med att sova fyra timmar per natt. Sen blir det ju ett antal minislumrar i gömslet medan jag väntar. Jag nickar till ett par minuter. Förkylningsflunsan jag drog på mig har gett med sig, och nu är det bara den där förbannade hostan som irriterar, det gäller att kväva den när jag har något intressant framför kameran. Vissa fåglar bryr sig inte, medan andra flyr direkt även vid en dämpad hostattack.

Ägretthägrar sent på kvällen. Canon EOS 1 D Mark III, EF 70-200/2,8 IS plus 1,4 ggr konveerter, vid 120 mm. ISO 1600. Bländare 5,6, 1/800 s. Tidsautomatik.

Och vad detta kära par måhända har i tankarna, det avslöjar jag i nästa blogg.