Bildstabilisering, långa telen och tekniker för att undvika skakningsoskärpa
Men det finns klassiska metoder att minska risken för skakningsoskärpa - utan tillgång till inbyggd bildsatabilisering. Arbetar man på frihand utan stativ, då gäller det, som jag skrev i förra bloggen, att söka stöd med armarna, mot ett träd, ett staket eller mot kroppen.
Dock: längre gluggar bör man i möjliogaste mån köra på stativ, och även då är den i optiken inbyggda bildstabiliseringen till stor nytta. Inte minst när du sätter en telekonverter på dina långa gluggar. Med en brännvidd över 500-600 mm (över 300-400 mm om du inte kör fullformat) kommer bildstabiliseringen i optiken väl till pass. Jag vet inte hur det fungerar för alla kameramärken, men med de långa gluggar jag använder är bildstabiliseringen till stor nytta även när jag kör med stativ.
Men man ska inte ge upp bara för att man kanske inte har råd att skaffa dessa dyrare teleobjektiv; det finns sätt att öka stabiliteten och minska skakningsoskärpan även när man inte har tillgång till bildstabilisering i de långa gluggarna. Ett klassiskt knep är att hänga en tyngd i mitten på stativet, som då blir mer stabilt. Ett annat mycket bra knep är att trycka kameran rejält mot ögat/pannan och sedan med vänsterhanden ta tag i objektivet uppifrån och trycka det nedåt - detta gör man precis över stativhuvudet. Även utan bildstabilisering inbyggd i kam,eran eller optiken menar jag att man med en bra fotograferingsteknik kan tjäna både två och tre hela slutarsteg.
Själv har jag ett handikapp, en medfödd CP-skada i höger hand; jag kan visserligen skjuta med höger hand, men inte så sällan skjuter jag med vänsterhanden på avtryckaren när jag använder stativ; jag har då vänsterarmen/handen över kameran. Så för mig underlättade verkligen bildstabiliseringen fågelfotot, även om jag redan dessförinnan hade övat in en teknik för att undvika skakningsoskärpa - jag började fotografera fåglar vintern 1999.
Stabila stativ är naturligtvis bra, men jag måste erkänna en sak. Förutom mitt favorithuvud, Wimberley, för de långa gluggarna, har jag nästan alltid kört relativt billiga stativ. Jag har hellre lagt pengarna på resor eller gluggar. Jag fick en del taskiga gliringar från andra fotografer jag mötte, "det där kan du inte ta bilder med", men faktum är att man inte alltid måste köpa det dyraste. En bra teknik för att hålla kamera och glugg stabila är en synnerligen lönsam investering.
PS. Jag vill för övrigt slå ett slag för Manfrottos relativt billiga videohuvuden (för tusenlappen får man ett riktigt bra huvud). När jag inte använder Wimberley-huvudet har jag kört en hel del just med ett sådant videohuvud till de långa gluggarna. Videohuvudet är utmärkt för panorering, och det är lätt att arbeta med.
Nackdelen med kulhuvuden - till skillnad från videohuvuden - är att du inte kan panorera särskilt bra, och använder man kulhuvuden till långa teleobjektiv har de stora gluggarna en tendens att glida ner på sidan. (Ett bra kulhuvud, med gradvis tröghet/låsning, använder jag däremot gärna för till exempel landskapsfotografering.)
Tack för att du går ner i nivå för att förklara saker som antagligen är helt självklara för mer erfarna fotografer, men som hjälper en rookie som jag oerhört! Det gäller det mesta på bloggen här faktiskt. Kul att du vill förklara!
Instämmer med föregående talare!
Jag var inte särskilt intresserad av fåglar och ännu mindre av fågelfotografering men när jag, i samband med du fick Augustpriset, upptäckte dina bilder väcktes något inom mig. Dina foton gjorde mig extatisk. Så vackert. Vilken poesi! Och dramatik!
Jag är den vanliga amatörfotografen (60+), som plåtat sedan barnsben, dvs. utan de hjälpmedel som finns idag. Men i motsats till de flesta andra har det blivit allt mindre med åren. Motiven har framför allt varit trädgård/växter och mina hundar och utrustningen har de senaste åren varit digitala kompaktkameror, som jag dock mestadels kört med manuella inställningar.
För några år sedan fick jag min första systemkamera, en Canon EOS 400D och har praktiskt taget bara använt standard ”gluggen” (ett alldeles nytt ord i min vokabulär), även om jag också skaffat ett teleobjektiv (Canon EF 70-300mm f4-5.6 IS USM ). Kameravalet var framför allt baserat på, att jag ville kunna ta skarpa actionbilder på mina snabba, svarta, långhåriga hundar men jag blev ändå inte nöjd och fotograferandet blev inte så flitigt som jag tänkt och kameran har nästan inte använts alls.
Men i somras plockade jag fram den igen för att dokumentera min trädgård men blev fortfarande besviken framför allt på skärpan(!).
Eftersom jag haft detta problem har jag fått anstränga mig lite extra och dina 2 senaste inlägg är som skrivna direkt för mig, eftersom jag haft precis de funderingar du tar upp. Är det något fel på min utrustning eller är det jag som är en så usel fotograf?
Jag har dock gjort det mesta som du pekat på och nu har jag dessutom tränat och experimenterat i flera veckor på småfåglarna vid vår utfodringsplats men är fortfarande långt ifrån nöjd. ( Det gamla manfrottostativet är sedan länge framplockat ur garderoben.)
En konkret fråga: Är det kanske för mycket begärt, att kunna ta skarpa bilder på småfåglar, som befinner sig 10-15 meter bort med min kamera och nämnda objektiv?
Jag lyckades ta några helt OK bilder på flaxande fasaner med samma utrustning men utnyttjade då bara 135 mm medan allt taget på 300mm blir blurr. (Kan oftast varken se näbbar, klor eller minst av allt ögonen.)
Blev sugen på 50D modellen efter att ha läst ditt omdöme men kanske är det objektivet jag borde byta ut? Vad säger du?
Eva
hej! Jag gillar verkligen din blogg, mycket bra blogg inlägg och du är verkligen en bra fotograf, själv är foto en av mina hobbyer som hästar.
mvh emelie
Wow vilken fin blogg du har, ska genast kika lite extra på den!
Ha en toppenfin dag!
Kram Gunilla i Singapore
Hej Eva,
om du använder 70-300-zoom måste du ha fåglarna på rätt nära håll, och då krävs kanske att du själv på något vis är dold (gömsle eller bakom ett tyg, ett skynke eller liknande) eller, om fåglarna är vana vid dig, att du sitter alldeles stilla. 10-125 meter är fört långt bort med ett kortare teleobjektiv, såvida det inte är omgivningen, miljön som är det viktiga - och inte fågeln.
Sen bör du gå upp i ISO-tal, bättre att du har en tillräcvkligt kort slutartyid än att du få blurriga bilder. Man för väga brus mot att inte få en bild. På de senaste kamerorna är ju bruset inget större problem.
Men framför allt: med det litet kortare objektiv du har: arbeta med fotosituationen, om stället och fåglarna är väl inmatade, se till tt komma närmare.
Lycka till!
Brutus
Hej
Man ser ofta att du nämner ditt "kontorsgömsle" skulle vara kul o få se hur det ser ut är du bakom glasruta och i så fall hur påverkar det bildresultatet rent tekniskt med skärpa och så för det blir väl en lins till, för du sitter väl inte med öppet fönster året runt-
Tacka för all inspiration och glada bilder.
stickan
Vill bara tillägga att man inte ska snåla med stativet. Köpte själv ett ganska billigt i höstas men använde det bara 2 gånger innan det blev alldeles krokigt av kameravikten.
Önskar jag kunde bli lika bra som du på att fotografera :)
Både syrran och flickvännen är riktiga foto fantster så har börjat leta efter lite insperation! Tycker denna blogg defnitivt ger mig insperation och får se om man lyckas ta några fina bilder!
Bra blogg du har, ska genast kika lite extra på den!
Håller med Mikael!
Man bör inte spara in pengar på stativ eftersom kvalitén kan variera något enormt..
Du tar fantastiska bilder. :)