Nyfikna. Ofta när jag låg på marken kom en albatross fram för att undersöka mig eller kamerautrustningen, så jag började efter några dagar att alltid ha fullformatskameran bredvid mig med supervidvinkeln påsatt. EOS-5 D MarkII, EF 14/2,8 L USM.

Det har varit ett års uppehåll i bloggandet för min del. Till detta ska jag återkomma senare.
Dessutom sköt jag upp boken om albatrosserna på Midwayöarna tills nu i höst. Och även om detta delvis styrts av händelser som jag inte själv haft kontroll över tror jag att det var bra. Nu bad jag Norstedts förlag ge ut boken. Efter att ha gett ut fyra böcker på eget förlag kändes det som rätt beslut. Jag hade inte riktigt tid och på så sätt slapp jag göra allt arbete med PR och insäljning. Den här gången skulle jag ju dessutom skriva texten i boken själv, för första gången.
På jorden finns några alldeles unika platser där djurlivet regerar och mycket förblir orört av människor. Orört men dock inte opåverkat. Galapagos är ett exempel. Antarktis inkluderat öarna i subantarktis och Arktisområdet är andra sådana ovärderliga områden. Midwayöarna hör också till dessa naturens speciella underverk, men det är få som haft förmånen att besöka dem. Alla dessa områden ska skyddas, men samtidigt är det viktigt att människor får se och höra talas om, och ibland även besöka platserna.
Midwayöarna hyser världens största albatrosskoloni, med över en miljon laysan- och svartfotade albatrosser. Albatrosserna är hotade, 80 procent av de tjugotvå arter den världsledande organisationen Birdlife International räknar till albatrosserna är på något sätt utsatta eller rentav starkt hotade.
Det är nästan alltid i människans spår som hoten följer. I slutet på 1800-talet och början av 1900-talet var det fjäderindustrin som ledde till att flera arter utrotningshotades, någon art trodde man länge till och med var utrotad. Det handlade om en grym och medveten slakt, där man klubbade ihjäl albatrosserna på deras boplatser för att komma åt 50-100 gram fjädrar per fågel. Totalt handlade det om miljoner albatrosser.
I dag är det den storskaliga fiskeindustrin med bland annat långrevsfisket som inte på ett lika medvetet men likväl brutalt sätt tar livet av uppskattningsvis 200.000-350.000 havsfåglar varje år, till stor del handlar det om albatrosser.
Går vi bakåt i tiden utrotade valfångstindustrin närapå valbeståndet på vår jord för ett sekel sedan. Man räknar med att man tog livet av en miljon valar, kanske det dubbla. Valar är fantastiska och enormt stora djur. För att förstå hur mycket en miljon valar är kan man multiplicera antalet valar med deras beräknade genomsnittliga vikt och sedan dela det med antalet människor vi är på jorden i dag. Det blir – berättar Ted Cheeseman, som är forskare, miljövårdare och bedriver medveten ekoturism – tolv kilo val per människa på jordklotet.
Valfångstindustrin är betydligt mindre i dag, men det enda skälet är att det finns för få valar för att göra den lönsam. Den storskaliga fiskeindustrin fortsätter i dag sitt rovfiske, och en av dess bieffekter, vid sidan av risken för utfiskning av stora områden, är massdödandet av albatrosser.