Gråtrut, Norge. EOS-1 DX. 70-300 mm f/4-5,6 L IS USM. Exponering: 1/25 s, bl. 20. ISO 50. Slutarprioritet. Skakningsmetoden.
Som alla andra bildknäppare vill jag naturligtvis ha mina skarpa bilder på havsörn eller andra fåglar i flykt. Men när jag fått dessa bilder prövar jag gärna andra metoder.
Jag kan ta bilder på lång slutartid 1/20–1/30 sekund av en grupp måsfåglar som alla vill åt fiskrenset som är utslängt. När jag tar bilder med lång slutartid vet jag inte hur resultatet kommer att bli, jag vet genom erfarenhet att vissa saker fungerar, andra inte, men till stor del handlar det om en chansning. Därför gäller det att ta många bilder, gärna med kameran inställd på serietagning. Det hinner hända mycket på 1/7 sekund med femton trutar e som alla vill komma åt brödbitarna. Urvalet i efterhand blir en viktig del i bildskapandet.
Svalbard, zoodiak. EOS-1 DX. 70-300 mm f/4–5,6 L IS USM. Exponering: 1/13 s., bl. 9, ISO 50. Slutartidsprioritet.Skakningsmetoden i sidled.
En klassisk metod att skapa annorlunda bilder är med lång slutartid och ett zoomobjektiv. Helst ska kameran stå på ett stativ men det kan bli spännande även på fri hand. Välj en lång slutartid till exempel 1/2 sekund och rör zoomringen under själva exponeringen. Ska man få något riktigt bra kräver det många exponeringar. Hitta gärna ett klart motiv i centrum av bilden, där påverkas bilden minst av zoomningen. Zoomeffekten blir kraftigarel längre ut mot hörnen.
Jag är inte helt förtjust i metoden. Risken med zoomtekniken är att betraktaren av bilderna lätt drabbas av en yrselkänsla.
Gråtrut, Norge. EOS-1 DX. 70–300 mm f/4-.5,6 L IS USM. 1/8 s., bl. 18, ISO 50. Slutarprioritet, underexponering med ett par steg. Skakningsmetoden.
I början av juni reste jag till Norge för att fotografera havsörn på havet under ett par dagar. Det var en gemensam födelsedagspresent till min hustru Agnetas fotointresserade syster. Medan de fotograferade havsörnar som dök ner för att ta fisken koncentrerade jag mig helt på måsarna och trutarna. Jag tog knappt en enda skarp bild. Jag prövade olika slutartider, jag panorerade, jag zoomade in och ut ibland, men den nya tekniken var vad jag kallar ”camera shake”. Jag stod lutad mot bakstaget på båten och skakade kameran upp och ned med trutarna flygande efter båten, ibland svängde jag i stället kameran i sidled, inte sällan utan att ha riktig koll i sökaren. De andra tre i båten tittade med viss skepsis på vad jag höll på med. Men själv hade jag inte på åratal haft så roligt som när jag fotograferade eller ska vi säga ”målade bilder” under de här två dagarna på havet.
Vad jag vill säga med detta är att man inte ska vara rädd för att pröva något nytt eller rentav galet.
Jag får inte glömma att ha roligt när jag fotograferar fåglar och andra djur. Har jag inte det kan det lika gärna vara.
Inga skakningstekniker, en helt vanlig bild. EOS-1 DX. 70–300 mm f/4–5,6 L IS USM vid 108 mm. Exponering: 1/1000 s., bl. 8, ISO 640. Manuell. Himmel över norra Svalbard i september. En helt vanlig bild.